• IMHO

    Är det jag som är stel och tråkig??

    Ni verkar ha olika behov i balansen avslappnat/planerat och det tror jag är rätt vanligt. Tror ni skulle ha glädje av ett generellt samtal om de här olika behoven. Undvik gärna födelsedagsexemplet dock, eftersom det nog ännu kan vara infekterat och han kan uppleva att du "körde över" hans spontanitet. (Fast det låter som du knappast hade något val!)

    Utgå inte från att han har fel, även om det kan kännas så. Utgå ifrån hur han beskriver sina behov och be honom sätta sig in i dina. Försök hitta kompromisser och komma på områden som lämpar sig mer för spontanitet och andra där planering känns obligatorisk. Visa att du är villig att ta hans tankar och känslor på allvar även om du inte förstår dem helt.

    Jag är mer som du och känner igen frustrationen, men jag vet att jag inte kan vinna alla strider och inte han heller, så vi strävar båda efter "harmoniska kompromisser". Med varierande framgång, ska jag erkänna .

    Lycka till!

  • IMHO
    Anonym (eb) skrev 2015-09-04 15:24:53 följande:

    Jag har försökt att kompromissa genom att låta honom bestämma allt hela helger då och då, vi har t ex spontantåkt till hans föräldrar flera gånger men då brukar det bli så att det han vill göra går i stöpet pga att han inte kollat t ex om det stället han vill gå till har öppet och så blir vi sittande i hans föräldrars vardagsrum medan de jobbar.

    Han skulle liksom kunna få ett infall att gå på Liseberg och ta tåget dit bara för att upptäcka att de stängt för säsongen. MEn det är precis som att det är viktigare att det sker nåt spontant än att nåt verkligen blir av..

    Ibland så låter jag bli att tänka på vad vi ska göra och låter honom hitta på något men då blir det ofta inget av det heller utan då fastnar han i nån affär istället.


    Ja, det verkar onekligen som att du har försökt på många olika sätt. Frågan är om ni satt er ner och pratat om det. Kanske har han andra infallsvinklar som du inte förstått, precis som du har aspekter som han uppenbarligen inte förstått (exempelvis när ni skapar problem för andra). Ibland behövs ett hyfsat neutralt/förutsättningslöst samtal bara för att förstå varandra bättre. Det behöver inte finnas något mål med att just det samtalet ska lösa alla problem. Det kan ni ju prata om längre fram.

    Han verkar ju ha vissa brister som det skulle vara önskvärt att ändra på, men ponera att en del av dem inte går att ändra på: kan du i så fall ändra förhållningssätt till dem, och kan han göra detsamma med dina brister (t.ex. ett visst kontrollbehov som jag skymtar och känner igen mig i). T.ex. måste inte en resa till ett nedstängt Liseberg ses som ett nederlag. Man kan vända det till en spontan upptäcktsresa i Göteborg istället, t.ex. med besök på det bland barn (och många vuxna) mycket populära Universeum.

    Hoppas du inte tar detta som kritik utan som nya idéer (som kanske inte är så nya? ). Jag känner med dig i en situation som verkar besvärlig, men förhoppningsvis inte omöjlig. Hoppas du får fler nycklar till förbättringar i denna tråden, oavsett om det är från mig eller andra.
  • IMHO
    Anonym (eb) skrev 2015-09-04 21:34:39 följande:

    Ofta när det är något han vill göra så blir det som sagt antingen halvdant eller värre , ofta pga att han liksom kommer på annat att göra på vägen, så att det man skulle göra antingen inte blir av eller får klämmas in på slutet - när han har släpat runt resten av familjen i butiker som ingen annan är intresserad av nästan hela dagen. Då blir jag irriterad och tycker att det är bättre att han ger sig ut en dag och kollar på instrument själv, och sen gör man saker som familjen vill göra en helt annan dag. Man blir ju skitless av att höra jaa vi ska gå dit SNAAART i fem timmar medan han kollar på saker till en hobby som ingen annan är intresserad av. Ofta gör han likadant med mina planer, då säger han åh kan vi inte göra det här på vägen - men då vet ju jag att halva dagen eller mer går åt till hans "bara". Jag tycker inte att man kan kalla det kontrollbehov att bestämma att man ska göra en sak och sen faktiskt genomför det? MÄNGDER av saker jag har velat göra har antingen skuffats undan helt för att han bara ska göra en annan sak först eller för att han helt plötsligt kommer på att han visst ville göra något speciellt just den dagen och meddelar mig om det .. samma morgon.


    Usch, det här verkar ju besvärligare ju mer detaljerat du beskriver. Känner inte igen mig längre och förstår att mina råd kanske inte räcker så långt.

    Upplever du att det är genomförbart att lösa dessa problem på tu man hand? Om din strategi är att försöka stå ut och kompensera för hans oförutsägbarhet ser jag en risk att du sliter ut dig. Kan familjerådgivning vara ett alternativ? Kan det ligga något i det (Nej!) skriver? Jag börjar misstänka liknande problematik...
    Anonym (Nej!) skrev 2015-09-04 21:39:40 följande:

    Oj börjar känna igen mig i honom. Låter som ett gränsfall till diagnos. Gör upp ett schema över aktiviteter som ni tänker göra. Sen gör ni schema över hur det faktiskt blev. Då får han en aha-upplevelse. Lägg dig inte i schemat när han tittar på det sen.


Svar på tråden Är det jag som är stel och tråkig??