Stor konflikt med exet och hans nya fru

Sent tack för svar. Situationen är fortfarande låst, mitt ex är så vrång att jag befarar att han hamnat i någon sorts "kris". Jag har legat så lågt jag kan men han gör det ganska svårt när han ringer och gormar och kräver att barnen ska dit och är allmänt omöjlig att ha att göra med. Jag tror ju att hela saken hade varit snabbt ur världen om han bara låtit bli att slå på stora trumman med prestige och ilska och what not. 

Tack för elogen också, även om jag inte riktigt förstår varför jag får den. Mitt ex fru verkar helt vanlig som de flesta är. Jag tycker inte det var så konstigt att hon reagerade som hon gjorde, men jag skulle gärna se att det hela rättade till sig nu snart och det tror jag som sagt att det skulle göra, eller redan hade gjort, om nu inte exet betett sig så istadigt. 

Hur som helst så kommer han hit i kväll och ska prata om saken. Några tips? 

Jag har läst vad ni har skrivit men har inte haft tid att sätta mig ner och skriva ett svar förrän nu. Tack för ert engagemang och för er tid, det är bussigt av er och jag uppskattar det! 

Jag citerar er inte en och en eftersom det tar för lång tid och jag är på jobbet, men så här är det i alla fall. Våra barn är ju tonåringar och jag har aldrig hindrat dem att åka till sin pappa och hans fru. Däremot så är de stora nog och kloka nog att förstå att när situationen nu blev så upprörd som den blev så tyckte de själva att de kunde vara längre hos mig. De ville inte åka dit när de inte var välkomna. Men de blev inte sårade av det, de förstår att även om man vill väl (som jag ju ville och som ju exet också ville) så kan någon ändå bli ledsen över det man gjort, ledsen och arg också.

De blev inte sårade just för att de ju redan vet att deras pappa alltid vill ha dem hos sig, precis som jag vill och de blev inte sårade för de vet ju att deras pappas fru alltid varit juste och bra mot dem, och jag har ända från början sagt till dem att det sannolikt kommer att gå om sig om man bara ger det lite tid. De himlade väl lite med ögonen och tyckte att det var "drama". De har också träffat sin pappa under den här tiden även om de inte varit hemma i bostaden. Men tyvärr har han inte lyckats förmedla vad det var han egentligen menade med sin ilska och sitt gormande. Nu har han gjort det, och för honom tror jag att det var viktigast att veta att de inte är ledsna på honom (eller frun) utan att de tar saken med jämnmod. De vet ju att det inte är så jäkla enkelt att vara vuxen och göra allt rätt hela tiden heller. 

Jag tycker inte att mitt ex är en mes och inte att han är en dålig pappa heller. Jag tycker inte att någon är vrickad heller! Jag ser det som ett tillfälligt kommunikationshaveri där känslovågorna gick så höga att situationen låste sig. Vem av oss har aldrig sagt något i hastigt mod? Något som kom ut fel eller något som man inte menade? Kanske finns det någon enstaka som aldrig gör något galet eller säger något olämpligt, men är det verkligen något att sträva efter? Är det inte bättre att vi alla accepterar att det ibland blir fel och att man försöker ge varandra förståelse för det? 

Nu känns i alla fall allt mycket bättre. Exet är lugnare och verkar se det hela ur ett lite mer överseende perspektiv. Barnen tänker ta kontakt med pappans fru till helgen och erbjuda sig att leka med, och om hon vill och det brukar hon vilja, passa lillebror när hon är iväg och tränar. Jag tror det kommer att bli jättebra när de väl träffas igen och hon ser att inget har gått sönder och blivit förstört utan att det går att komma framåt igen och att alla bryr oss om hur hon känner också. 

Själv tänker jag fortsätta ligga lågt tills dess att vi förhoppningsvis på ett naturligt sätt får kontakt igen. Jag gillar henne och hoppas verkligen att allt ska bli bra, och som sagt, hon har faktiskt aldrig varit annat än medmänsklig och bra mot våra barn. Och då ska man ändå betänka att de är tonåringar med allt vad det innebär, lite skillnad är det allt på tonåringar och rundmagade tandlösa små bebisar.

@ jagärden:

ja, visst kan det vara så att exets fru egentligen avskyr mig. Det KAN ju också vara så att ALLA som jag upplever mig ha en bra kontakt med och ett gott förhållande till i själva verkar ogillar mig. Själv tycker jag att det verkar jäkligt trist att ha en sådan ständig paranoid beredskap, jag föredrar att tro på hur relationen känns och hur den fungerar. 

Vad gäller dina spekulationer om hur hon känner för min person så kan jag berätta för dig att jag har passat deras son tidigare vid flera tillfällen på hennes eget initiativ (men aldrig så länge som det nu blev och heller inte henne ovetandes), därför ser jag heller ingen anledning att misstänka att hon skulle känna de negativa saker du befarar för mig och min person. 

Exet och hans fru har en (mindre) umgängeskrets, men hon var ju som sagt på resa med sina kompisar och exets kompisar är samma som de var när vi var gifta och det är långt i från säkert att någon av dem skulle ha haft tid att passa så länge och med så kort varsel som det nu behövdes. Barnets morföräldrar bor för övrigt kvar i det sydeuropeiska land barnets mamma kommer ifrån. 

Nu är hur som helst alla på banan igen. Det ena av våra barn hämtar sin lillebror i morgon och är med honom medan hans mamma tränar och uträttar ärenden och på söndag ska de alla gå ut och käka tillsammans. Våra ungar, pappan, pappans fru och lillebror. Så allt blir nog bra till sist, och det som hänt är inget som någon av oss kommer att hålla emot henne på något sätt. Det var nog bara det att hon inte blev informerad och att det i sig kanske kändes väldigt stort i och med att hon själv befunnit sig så långt från händelsernas centrum. Samma kanske det var med olyckan. En del vill veta trots att de är på resa, andra vill det inte. Hon hade väl velat veta, och nu vet ju exet det till en annan gång om något skulle hända. 

Alla konflikter raserar inte allt för alltid, och alla människor har inte dolda och elaka agendor. 

Ha en bra dag du och alla andra och tack för insatsen!