Vidriga hemska fördomsfulla förskollärare!

Som sagt skulden lägger ni på er själva, jag säger bara som det är, barnen mår inte bra av långa dagar ifrån sina föräldrar. Det kan jag inte göra nåt alls åt. De stora grupperna kan jag inte heller göra nåt åt, ingen lyssnar ju på oss...inte ens föräldrarna. Det är inte mina barn så jag tänker inte vända ut och in på mig själv och bränna ut mig på kuppen. Jag lägger mig på en nivå där jag orkar göra mitt jobb på bästa sätt och göra det så bra för barnen som jag kan. Om föräldrarna utsätter sina barn för långa dagar så är det deras ansvar, det kan jag inte ta på mig. Alla föräldrar måste faktiskt inte arbeta heltid, vissa måste men långt ifrån alla.

...eller de måste nog för att kunna ha fint hus, fin bil eller till och med bilar, dyra fina kläder, minst en utlandsresa per år, mobiltelefon av nyaste modell osv. 

Flera gånger har jag hört föräldrar beklaga sig att det är så jobbigt att vara hemma en dag med sina barn själva. Flera gånger har jag hört föräldrar säga att det är skönare att jobba, än att vara hemma med barnen. De klarar inte att aktivera sina vildar, det funkar ju mycket bättre om de är på förskolan eller skolan. Då kan jag inte vara tyst utan föreslår nån lugn aktivitet så barnen får komma ner i varv. Stressade föräldrar orkar inte med stressade barn. Detta stämmer kanske inte för er, men jag vet att det faktiskt är så i många fall.

Men det är väl klart att man som förälder reagerar när man ser förskollärare skuldbelägga och anklaga föräldrarna för att de måste jobba.

För det är anklagande och skuldbeläggande att skriva saker som "Vi tillbringar faktiskt mer tid med era barn än vad ni gör själva" eller "om föräldrarna inte jobbade så mycket så skulle barnen inte behöva vara på dagis så långa dagar".
Det är klart att det inte känns bra att höra sådana saker.
Som någon skrev så är vi medvetna om hur det ligger till. Men vi kan ju inte heller säga upp oss från våra jobb. Vi måste ju också ha något att leva av.

Jag jobbar själv inom äldreomsorgen och jag vet hur det är med nedskärningar på personal samtidigt som man får fler att ta hand om.
Men vi anklagar inte de anhöriga för att de måste jobba och kanske inte kan vara med sina gamla varje vaken stund.
De,liksom vi,måste jobba,för att få mat,vatten och tak över huvudet.
Och det är väl samma sak med er förskolepedagoger,antar jag.

Personalen på min dotters förskola har sagt till oss föräldrar att gå till politikerna och påpeka bristerna som finns.
De försöker alltså få oss att hjälpa till,vilket vi också gör.
Om ingen gör något så kommer ju heller inget att hända.

Så istället för att skuldbelägga föräldrarna så gå till facket,och beslutsfattarna,och tala om hur er arbetssituation ser ut.
Det får man göra på alla andra arbetsplatser när det inte fungerar,så varför inte på förskolorna?

Vi får inte strejka under pågående avtalsperiod och vi får bara strejka för vår arbetssituation...barnen har inga rättigheter alls. Barnens rättigheter är dessutom föräldrarnas ansvar! Lägg inte över det på oss!

Klart att barnen behöver tillräckligt bra ytterkläder för att klara vår verksamhet. Fast de behöver inte vara klädda för en veckas polarexpedition! De billigare kläderna duger minst lika bra för att vara ute ca en timme i -10 grader. Längre än så är vi oftast inte ute i ett sträck när det är kallt. Jag ser ju att de billigare kläderna håller måttet de med. Billigare nya kläder håller dessutom oftast måttet bättre än begagnade dyrare kläder där vattenskyddet tvättats sönder. Jag jobbade som vikarie för nåt år sedan och med nya barn varje dag så hann jag se ganska många ytterplagg. Dessutom lär vi barnen att de måste hålla sig i rörelse för att inte frysa, rör de sig inte så fryser de oavsett vad de har på sig.

Föräldrar är en stor del av väljarna, ni har betydligt större makt än en yrkeskår. Så länge ni inte visar att detta är en viktig fråga för er så står vi där vi står.

Jag säger som det är, skulden fixar ni själva!

Det finns en stor skillnad på åldringsvården och förskolan. Barnen har livet framför mig och de är under utveckling. Stora barngrupper och långa dagar under en längre period skapar en skadlig stress hos barnen. De kan t ex få problem att skapa sunda kärleksrelationer med kommande partners som vuxna. De får helt enkelt inte lära sig hur det ska vara. De kan få psykiska problem som vuxna, detta är inte bra för dem vare sig här och nu eller på sikt! Jag ser hur stressade barnen är även om de trivs. De har svårt att leka, de springer runt och stör varandra så ingen får ro att leka. Den livsviktiga leken får en allt mindre roll i barns liv, det är i den som de testar och lär sig. Vi får gå på föreläsningar och få handledning så att vi kan lära barnen att leka. Ganska skrämmande!

Vi gör det redan! Problemet är att eftersom vi inte har föräldrarna med oss så vågar ingen politiker göra det som krävs för att få bukt på problemet. När föräldrarna själva påpekar bristerna så hänvisar jag dem till politikerna.

Frågan måste lyftas och får ni föräldrar dåligt samvete av det så är det ert problem. Jag tar barnens parti före ert! Ni är vuxna och kan hantera situationen bättre än barnen. Sjukt att ni ens tycker att jag ska vara tyst för att inte ge er dåligt samvete!

På vilket sätt fixar vi skulden,menar du? För att vi måste jobba?
Har du själv barn? Om så är fallet,varför är du inte hemma med dem istället för att jobba?
På vilket sätt hjälper du barnen genom att skuldbelägga oss föräldrar?

Jag tycker faktiskt att det går att jämföra.
Bara för att det är människor i livets slutskede så innebär inte det att de inte kan bli oroliga och stressade,de med och må dåligt av det.
Vi,liksom förskolepersonal,kan också bli stressade och känner att vi inte hinner med och känner oss otillräckliga.
Och sådant kan smitta av sig även på gamla.
Man går hem från jobbet och mår dåligt av att inte kunna ge dem den tid de behöver.
Så jag kan faktiskt se flera likheter.
Jag har dessutom jobbat som vikarie på förskola själv så jag har sett hur det kan vara i den verksamheten också.
Därav att jag kan se likheterna.
Men jag skulle aldrig anklaga varesig föräldrar till barnen på förskolan eller anhöriga till de gamla för att de inte kan tillbringa varje vaken minut med sina gamla.
Även om vi också gärna ser att de hjälper till,om de kan. Och det gör de flesta.Ja,men dåså. Då har ni gjort vad ni kan.
Och på min dotters förskola har personalen sagt samma sak och sagt till oss föräldrar att ta upp problemet med beslutsfattarna. Vilket vi också gör.
Men det händer ju inget mer för det.

Jag håller med om att frågan måste lyftas. Och det är bra att du inte sitter tyst,tycker jag.
Men på vilket sätt tror du att du kan lösa problemet genom att skuldbelägga och anklaga oss föräldrar?
Vissa av oss måste jobba för att kunna ge barnen mat på bordet,tak över huvudet och kläder på kroppen.
Att försöka ge oss dåligt samvete för det hjälper inte barnen på något sätt.

Nu tillhör jag inte den kategorin föräldrar som jobbar heltid och jag är för närvarande sjukskriven.
Så min dotter går bara 15 timmar i veckan,vilket jag tycker är lagomt mycket.

Jösses vad du tar i!! Men hur kan du arbeta på en arbetsplats som skadar barnens framtida psykiska hälsa så enormt som du beskriver? Vad är det hos dig som har mage att arbeta med sånt här? Anmäl dig själv, dagiset, rektorn och hela kommunen. Det är bara att trampa ner till polisen och beskriv allt du beskriver, sen är maskineriet i rullning. DÅ har du gjort något åt den fruktansvärda dagisplats du har att erbjuda föräldrarnas barn.

Det är ingen som påstår att du ska vara tyst . Du ska däremot ge f*n i att skuldbelägga arbetande föräldrar. Du sparkar åt fel håll helt enkelt.

Får barnet det bättre om vi i förskolan tiger om problemet? Ni måste jobba och barnen måste ha kortare dagar...tja det är ert problem att lösa. Känner ni skuld över situationen så är det väl egentligen bara sunt. Du håller med om att frågan måste lyftas, men hur kan jag göra det utan att ni föräldrar känner skuld? Alternativet är att vi är tysta och ni kan fortsätta att tro att allt är frid och fröjd? Funderar ärligt på att göra det, för det är inte värt ansträngningen eftersom vi bara blir anklagade för att vara gnälliga och lata som inte gör vårt jobb. Jag har inte sagt nåt som kan ge er nån extra skuld, jag lyfter problemet och kan ni inte handskas med det så är det ert problem. Lös det som ni vill!

Är det nåt ni ska känna skuld för så är det att ni ställer er i försvarsställning och skyddar er rätt att jobba, när vi säger att era barn inte mår bra. Det är synd om er som måste känna skuld för det liv ni själva skapat. Jag önskar att ni kunde ställa er bakom oss och hjälpa oss i kampen för att barn ska ha en bättre tillvaro och sluta med att lägga det ansvaret på oss eftersom barnen är vårt jobb. Huvudansvaret ligger hos er föräldrar, inte på oss. Hela den här diskussionen är ett bevis på att jag har rätt, det är föräldrar mot förskolepersonal...sjukt! Det borde vara föräldrar och personal mot politiker!

Det finns vissa likheter mellan åldringsvården och förskolan ja, men jag belyste en stor skillnad. Här och nu är det samma, men inte i framtiden.

Vad har mina barn med saken att göra? Har jag sagt nåt om hur många timmar och hur långa dagar de hade på förskolan? Fast jag kan berätta att när de var så små så jobbade jag inte heltid och min man hade lediga dagar, så nej de gick inte så många timmar i veckan. Nu går de på mellan- och högstadiet och det är länge sedan de slutade fritids. 1-2 dagar i veckan är jag hemma när de slutar skolan och min man har fortfarande lediga dagar. Däremot har jag varit med och kämpat för situationen i en av mina barns klasser. Vi föräldrar gick ihop och krävde ett extra föräldramöte och efter det gjorde skolan en förstärkning i klassen och situationen blev bättre. Vi hade kunnat vänt våra barn ryggen och bett lärarna att lösa problemet, det är ju deras jobb...

Öppna ögonen och se verkligheten! Jag tar inte i, detta är vad forskare varnar för kan hända i framtiden om vi inte gör nåt åt situationen. Det är taget ifrån allmänna diskussioner och inget som är unikt för förskolan som jag jobbar på.Tala om för mig hur jag ska säga att barn behöver kortare dagar utan att föräldrarna ska känna nån skuld? Hur föräldrarna väljer att lösa det är inte min sak. Jag har sagt att barnen behöver kortare dagar och att alla föräldrar inte alls måste jobba heltid. De som måste måste, men det kan ändå finnas lösningar för deras barn om de sätter sig ner och tänker efter. Dessutom om de som inte måste jobba heltid går ner i tid, så får vi mer tid över till de som måste vara hos oss.