Anonym (förbannad) skrev 2015-09-12 13:01:14 följande:
Det är inte det du vill få fram så mycket som ditt sätt att uttrycka dig som gör att du får mothugg. Se tex meningen markerad ovan, den får mig att se rött. Särskilt stycket:
"Gärna en massa funktionsmaterial så det syns att de bryr sig om sina barn"
Så om en mamma som lämnar tidigt och hämtar sent har mage att klä sina barn i adekvata kläder som håller för lek, så irriterar det dig för du drar automatiskt slutsatsen att hon har för mycket pengar och borde jobba mindre och handla kläder på Lidl i stället?
Att alla kläder är ärvda eller köpta begagnat är helt omöjligt?
Jag hoppas att du inte menar så, men din ton antyder att du faktiskt gör det.
Jag hade mina barn på Ur och Skur förut och jag fick lära mig av de andra föräldrarna hur billigt man kan få tag på riktigt bra ytterkläder åt barnen, just för att de riktigt bra ytterkläderna håller länge. Min dotter är 3 och jag har hittills köpt typ två par skor åt henne, resten har hon kunnat ärva efter brorsan eftersom vi köpt ytterkläder som håller. Mellan brorsan och syrran har en kusin och två sysslingar haft kläderna.
Framöver finns inte lika mycket kvar för nu slits kläderna mer, men det finns gott om second hand som är i nyskick efter barn som inte rör sig lika mycket.
Mina barn har alltså hållbara, dyra funktionskläder, trots att jag är ensamstående deltidsarbetande med två barn i en trea, inte gör några dyra semesterresor men åker till Gotland och Skåne varje sommar för vi har släkt med stugor där. På ett år har jag lyckats spara ihop till en månadslön (yay!) vilket gör att vi äntligen har en liten buffert. Jag jobbar en hel del hemma på kvällar och helger för att barnen inte ska behöva vara på dagis mer än 9 timmar per dag, men min nuvarande lön är minimum vi klarar oss på. Jag kan kanske hitta ett jobb närmare, men då måste jag gå ner i lön och upp i arbetstid så då får de förmodligen längre dagar.
Jag fattar att det är tufft på dagis och skola, jag fattar det. Men jag är less på att höra att alla föräldrar prioriterar sig själva och sina arbeten före barnen, för det är helt enkelt inte sant. Det finns säkert ett fåtal föräldrar som är skyldiga, precis som det är ett fåtal pedagoger som gnäller, men de allra flesta försöker bara få livet att gå ihop, och behöver inte få höra hur hemska de är mot sina barn.
Vi vet! Tro mig, vi vet!
Jag drar inga slutsatser alls, tycker bara att det är tragiskt att så många fastnat i vårt "måste ha"-samhälle. De flesta föräldrar tror att de faktiskt måste köpa dyra och bra kläder till sina barn. Jag har testat massor med märken och kvalitéer genom åren i mitt jobb. Nytt billigt är ofta bättre än dyrt begagnat. Nytt dyrt är oftast överdrivet bra för vårt klimat och längden på våra utevistelser. Barnet mår inte bättre i dyra kläder och de leker inte bättre.
Titta runt i olika trådar här på Familjeliv, du kan inte dra en massa slutsatser utifrån dig själv. Du är kanske inte alls den jag syftar på. Faktum är dock att allt fler barn kommer tidigt och går hem sent och det utan att föräldrarna ens verkar reflektera över hur barnen mår av 45-50 timmar i veckan. Detta trots att det sammanboende föräldrar med två heltidslöner. Jag skrev att vissa behöver jobba heltid, men långt ifrån alla som gör det måste det.
För bara nåt år sedan hade vi tid med de sena barnen, då kunde vi ge dem lite extra som kompensation för att deras föräldrar jobbade långa dagar. idag har vi fullt hela dagen...förutom på personalsidan. 15 barn är inte ovanligt att ha kvar när man blir ensam på avdelningen på eftermiddagen.
Det handlar inte om att föräldrar prioriterar sig själva, det handlar om att barnen far illa av så långa dagar. Jag skiter ärligt talat i vad föräldrarna har för anledningar, barnen far illa ändå och det är det som ni som inte jobbar i förskolan inte verkar förstå. Fine att det är politikerna som ska vakna för att få till en lösning, men utan föräldrar och förskolepersonals stöd, så är barnen chanslösa! Du pratar om problemet som att det är personalens problem, men det är BARNENS problem, ERA barns problem inte mina barns för de har lämnat förskolan för många år sedan.
Barn idag utsätts för skadliga ljudnivåer och ett tempo som stressar den lugnaste. De blir inte sedda som de är värda, sällan vi hinner prata klart med ett barn utan att bli störda. De har för många relationer mot vad de klarar av och kraven på barnen är skyhöga. Vad händer med dem? Hur kommer de att fungera som vuxna? Kommer de kunna känna tillit och närhet på samma sätt som de skulle om de fått en bättre start? Det är inte jag som gnäller på mina arbetsförhållanden, jag kan byta jobb om jag vill. Nej jag larmar för barnens skull, vad i helvete gör vi med våra barn???!!!
