Vidriga hemska fördomsfulla förskollärare!

Då kan du börja med att själv utgå från fakta! Du har tolkat mig felaktigt och för diskussionen utifrån felaktiga antaganden. Jag har inte dessa förutfattade meningar som du du tror. Bara för att du inte sett det jag har sett, betyder inte det att jag har fel! Levnadsstandarden har ökat i samhället och många barn får ta smällen av det! Sedan vet jag att det inte är så för alla, men som sagt de bör få hjälp.

Fakta här är att barn kan få problem med anknytningen om de är långa dagar på förskolan.

Vi säger båda att alla föräldrar inte har nära och kära som kan hjälpa dem, att alla inte kan lägga om sina tider, att alla inte kan flytta eller börja plugga. Skillnaden är att jag säger att de flesta kan göra nåt av detta för att underlätta för barnen eller hitta på en annan lösning. Jag säger även att det finns en grupp som inte kan göra nåt av detta och att de behöver hjälp utifrån. Du får det att låta som att alla ingår i den här sista gruppen. Du får det även att låta som att vuxna är viktigare än barnen.

www.psykologiguiden.se/www/pages/&barns_anknytning

www.psykologiguiden.se/www/pages/&Anknytning

Förskolans personal har inte tiden som krävs för att vara en bra anknytningsperson längre. Anledningen är ökade barngrupper, ökade kringuppgifter och ökad vistelsetid för barnen. Föräldrarna jobbar mer och förskolans personal har mindre tid med varje enskilt barn. Inte speciellt svårt att själv dra slutsatsen att anknytningen påverkas.

Det har inte det minsta med diskussionen att göra!

"Bara för att du inte sett det jag har sett, betyder inte det att jag har fel!"

Läs och tänk själv!

VAR skriver jag det? Jag har hela tiden använt mig av begreppet föräldrar. Det står då inget om det i inlägget du citerade och har jag relaterat till mammor så är det i så fall till mig själv. I min värld är det självklart att mammor och pappor har samma ansvar, att du har en annan syn kan jag inte hjälpa!



Sök själv om det intresserar dig! Det finns massor att läsa om du vill och det är inte svårt att hitta. Kan tipsa om "förskoleupproret information" på Facebook.

Ja så klart vi jobbar i skift, förskolan har öppet 12 timmar per dag och så långa dagar gör inte vi vuxna! Det är 2-3 personal på öppningsavdelningen, 3-4 på ordinarie avdelningen och 2-3 på stängningsavdelningen. Har de tur så är nån av de på öppningen eller stängningen från deras avdelning. Dessutom tillkommer det barn från hela förskolan på både morgon och kväll så det blir tre olika barngrupper.

Grattis till er och er dotter! Alltså ni har tur! De två senaste veckorna har vi haft vikarie varje dag och totalt och många olika har det blivit. Vi har till och med haft vikarie för en vikarie. Även våra äldsta barn tycker att detta är jobbigt. Några av dagarna har jag till och med varit ensam ordinarie. Våra småbarnsavdelningar har få barn nu, de har 15 på tre personal. Fast kommunen har dåligt med lokaler och det finns ingen som söker tjänsterna som ligger ute. Vem vill jobba som en vidrig, hemsk och fördomsfull förskollärare? Barnen i kön måste få plats så jag är övertygad om att det kommer tryckas in fler barn även om vi egentligen har fullt nu.

Tack! Ni kan stå på våra politiker, de och vi är alla skyldiga barnen att ta tag i detta. Alla bör göra vad de kan! Att hämta tidigare är dock ingen dålig lösning, tidigare hämtningar går oftast lättare och föräldrarna får med sig barn som inte bryter ihop i total frustration. Fast det beror ju i och för sig på vad som räknas som sent. Jag ser dock stor skillnad på 15.30 mot 16.30, då är barnen piggare och mättare (nyss ätit mellis då)

De barn som är kvar efter 17 (vi slår ihop då) är oftast avtrubbade och svåra att få kontakt med. De sitter mest och väntar på att föräldrarna ska komma. De barnen frågar oftast inte när deras mammor och pappor kommer, de vet att då går hem när nästan alla gått hem. Istället frågar de varför deras mamma och pappa inte kommer...hjärtskärande!

Alltså nu måste jag få fråga dig Anonym (Förskollärare): Varför är långa dagar skadliga för barn? Du verkar övertygad om att det är just dagarnas längd som är allra skadligast och det problem som måste lösas allra först. Varför? 

Själv är jag övertygad om att en förskola med hög personaltäthet och mindre barngrupper inte alls skulle vara skadligt för barn. De barnen som går långa dagar får även möjlighet att ta det lugn mot slutet eftersom det inte är full barngrupp från morgon till kväll. Det är intensivt på dagen och på eftermiddagen är det inte alls lika många barn kvar. Där kan man som pedagog, och speciellt om man känner en sådan enorm oro som du verkar göra, se till att ha aktiviteter som får barnen ner i varv. Om det är att släcka ner, tända ljus och läsa saga eller spela memory eller vad tusan det nu kan vara, spelar ingen roll. 

Tillskillnad från dig så anser jag inte att det är ett problem att föräldrar arbetar. Att barn går längre dagar idag är (enligt min egen teori) att alltfler kvinnor kommer ut i arbetslivet. Det är inte negativt enligt mig. Det är jävligt bra. Det är däremot vår plikt att se till att dagarna blir så bra som möjligt. Det finns alltid sätt att gå. 

Däremot håller jag med dig, och det har jag skrivit tidigare, att det inte är vi som arbetar i förskolan som har möjlighet att påverka och få till en förändring. Det är föräldrarna eftersom det är föräldrarna som är kunderna. 

Åter igen, vi förskollärare har skrikit ut detta problemet i flera år, Förskoleupproret på Facebook är snart två år gammalt. Forskare och psykologer har påpekat detta och ändå sitter föräldrarna till dessa barn och försvarar sin rätt att arbeta och försöker lägga över skulden på oss som faktiskt kämpar.  Stackars föräldrar de får dåligt samvete!

Du borde ha tänkt på att du är i känsliga rummet när du skrev rubriken till den här tråden...

Men snälla du läser vad du läser. Jag har aldrig skrivit nåt om några apatiska barn. Jag skrev att de är svåra att få kontakt med och tacka fanns för det när man måste möta ytterligare en personal när man egentligen bara vill hem.

Jag vet inte riktigt vad det är du vill att jag ska fatta, tycker du mest slängt sikt på mig slm person. Däremot tror jag att du behöver öva upp din läskunskap för inget av det du anklagar mig för har jag skrivit, det är din tolkning.

Nu skiter jag i att ta strid för era barn mer, vill ni inte inse att föräldrarna har ett ansvar för sina barns förskoletid så går det vara.

Långa dagar och stora barngrupper är inte bra för barnen. Var med en dag och upplev det själva. Det är barnens arbetsplats och de är helt utan det skydd som vi vuxna har på våra jobb.

Jag vet att man måste jobba, men barnens situation påverkas inte för det. Det verkar inte ni förstå. Ni lägger över det på oss och säger att vi ska göra nåt åt vår arbetssituation...barnen?

Jag tycker egentligen att gruppstorleken är en viktigare fråga, men grunden till den här diskussionen är barnens längd på dagarna. Kan inte diskutera päron när det diskuteras äpplen. ????

Det som gör mig mest frustrerad är föräldrarnas behov av att försvara sig och få känna sig anklagade. Jag är också förälder och jag har ett helt annat förhållande till mitt föräldraskap än föräldrar i den här tråden. Jag vill vara insatt i mina barns vardag och jag reagerar och gör nåt åt missförhållanden. Föräldrarna i den här diskussionen slår bara ifrån sig och vägar förstå vad jag skriver och lägger skulden på mig personligen. Tragiskt! Har man följt med i debatten så vet man att dagens förskola inte är vad den borde vara...på det får barnen allt längre dagar...jag är glad över att mina barn lämnat förskolan!

Som jag flera gånger skrivit så tror jag att dagens föräldrar tror att dagens förskola är mycket bättre än den egentligen är. Tack vare det så kan de unna sig att jobba mer, barnen har det ju så bra på förskolan...det är där det blir så fel, vi får ju inte säga vad vi tycker...reaktionen i den här tråden förklarar varför...