Anonym (??????) skrev 2015-10-07 15:49:46 följande:
Om du tänker efter inser du säkert att jag inte är ensam. Det kan bero på det du skriver. Och du, det där är precis det du sagt.
Att du lägger till en sol säger ingenting annat än att du är provocerad, men vill dölja det med en smiley. Jag undrar hur du klarar av barn då inte ens klarar av vuxna.
Har du tänkt att den förskolepersonal som också skrivit i tråden förstått mig? Ni har helt enkelt inte den utbildning och erfarenhet som krävs för att förstå hur barnen har det. Inget fel i det, ni har säkert liknande saker i era yrken som jag inte förstår eller tänker på. Jag väver in massor med saker i mitt resonemang som ni inte ens förstått att det existerar. Det jag tycker är tråkigt är att ni väljer att inte tro på mig när jag säger att barn sliter med långa dagar. Istället lägger ni över allt på förskolan och skyller på stora grupper och personalbrist. Det är så med, men längden på dagarna spelar också roll. Även om barnen har kul med lekar och organiserade aktiviteter, så finns längtan efter föräldrarna där hela tiden. De frågar ofta om när de ska hem och blir de ledsna så är det mamma eller pappa de gråter efter. Under alla år jag jobbat så har jag aldrig hört ett barn gråta efter en personal.
Ni som är kommunernas kunder har större chans att påverka än vad vi som jobbar har. Det är svårt att få till en ändring, men vi får aldrig ge upp för då sviker vi barnen. Om alla gör vad de kan för att barnen ska få det bättre så skulle det hjälpa dem jättemycket. Sedan vad man kan göra har mindre betydelse. Några kan gå ner i tid, några kan lägga om sina tider, några kan ta hjälp av vänner och bekanta, några kan vara hemma lite längre innan de börjar jobba, några kan skriva brev till tidningen och till politiker, några kan ringa förskolechefer, några kan demonstrera, några kan engagera sig politiskt. Gör nåt innan båten sjunker! Det är våra barn som sjunker med den!
Färre sena barn = mer tid över till de som verkligen måste vara kvar.