Tjugo års otrohet

Jag gillar det du skriver Mia. Du har vart me på nåt sätt förstår jag.

Mitt förnuft förstår att det kommer bli på det viset men det är en plåga på vägen. Jag förstår inte att jag överlevt detta år. När jag tänker tillbaka på hur det var från början så var det ju inte mycket som fungerade. Jag minns att jag duschade, borstade tänderna och drack kaffe i massor. När jag la mig för att vila, försöka sova intog jag alltid fosterställning. Kommer ihåg att jag frös konstant fast det var sommar.

Nu har ett år snart gått och livet har rullat på. De viktigaste sakerna har jag gjort för att livet ska bli så normalt som möjligt.

Jag önskar ingen, ingen ska behöva gå igenom det jag gjort men jag vet att många där ute tyvärr blir drabbade

Å anonym ( liknande) dig skulle jag vilja komma i kontakt med. Jag har sökt men ingen har jag stött på där det rör sig om så många år. Våra fall är ju ändå väldigt lika.

Var han otrogen med samma kvinna hela tiden som min man varit ?

Har han i så fall gått tillbaka till samma kvinna idag?

Har du blivit hel på djupet och hur lång tid tog det ?

Oj nu fick jag mycket att tänka på. Vi har ju båda upplevt att det varit bra men börjar man nysta i det så kanske det inte var det.

Min kärlek till min man har inte haft några gränser, det har känts oändlig. Mannen i mitt liv helt enkelt.

Det som gör mig så ont är ju att jag förmodligen aldrig blir hel och den som orsakat det är min egen man, en gång min stora kärlek och där känslor fortfarande finns kvar men på att annat sätt. Bara i smyg för jag skulle aldrig våga ge mig hän. Jag är rädd för honom, rädd att han ska såra mig igen

Jag var verkligen så nöjd i och med livet och nämnde det ofta till min omgivning.

Jag tyckte så synd om alla andra som drabbades tex genom otrohet och nu är jag där själv.

Tack för att du ville berätta. Kramis

Japp, 20 års lögn, smussel, svek osv.

Han vidhåller fortfarande att han levde lyckligt med mig. Vi reste mycket, hade trevligt umgänge, många lunga fina stunder, skrattade mycket tillsammans men även tuffa tillfällen såklart. Det har väl alla.

Frågan varför han behövde en annan har jag ställt 1000 tals gånger. Han kan aldrig svara på den mer än att det fanns spänning, han var nyfiken på henne, hon var trevlig och tog sig tid med honom, hon såg trevlig ut, hade raffiga kläder.

Det är mycket av det jag räknat upp som jag vågar utmana henne i, jag lovar.

Vad han aldrig upplevde med henne var vardagen, det som egentligen är det viktigaste av allt. Där fanns jag från begynnelsen. Vaknätter för små barn, snoriga barn, högar av tvätt, föräldramöten, föräldrar på stan, övningskörning osv. Där kan jag räkna upp flera A:4

A var" grädden på moset" det har han sagt iaf.

Faan vad jag eldar upp mig men det är väl bra att rasa av sig

Det var ju inte daglig kontakt dom hade eftersom hon bor ca 40 mil från den ort vi bor. Det var dessutom ojämnt med besöken eftersom han är resande i jobbet så var han ibland borta fyra dagar på raken och då vet jag att hon befann sig på samma plats eftersom hon också var resande i jobbet. Just sådana tillfällen med flera dagar i sträck skedde kanske fem till sex ggr/år. Utöver det strödda besök. Han reste alltid till henne. De senaste åtta åren hade A fast arbetsplats så då besökte han alltid henne på hemorten. Hennes arbetsplats besöktes så ofta han var i närheten. Hon besöktes ju även i hemmet. Det fanns också en regelbunden kontakt via sms men som alltid raderades.

Det är alltså min mans kontakt med älskarinnan jag beskriver, det är för djävligt.

Anonym (liknande) Jag gillar verkligen det du skriver. Allt är så sant. Jag är också väldigt lugn men mitt temperament har förändrats mycket.

Arbetsmyra 76. Jo jag har frågat massor med ggr vad han skulle tyckt om jag haft en vid sidan av honom. Inget av det han gjort tycker han är ok för mig att göra. Han menar att det är först efter det han avslöjats som han inser hur fel och galet allt varit.

För mig låter det som ett otroligt barnsligt försvar. Han är otrogen 20 år och först när det avslöjas inser han att han gjort något fel. Jag finner knappt ord

Anonym man. Försonas kan man ju göra i sin egen tanke. Jag kommer ALDRIG att förlåta honom. Det är att säga " det är ok det du gjort mot mig"

Såklart han ljuger.

För övrigt är han fullt normal men det är svårt att tro.

Har en del att berätta efter familjerådgivning idag. Återkommer om det.

Hur jag mår, jag fattar nog inte det själv?

Har svårt att förstå att jag överlevt detta svek. Jag börjar tro att jag är stark som granit.

Tack (liknande) som frågar.

På familjerådgivning lyftes frågan varför han vill jag flyttar tillbaka till mitt fd hem-huset vid havet.

Svaret lyder enl följande " ekonomisk fråga, mera praktiskt, samt att vi annars gör folk i vår omgivning besvikna "

Alltså jag döör. Det är ju precis det man vill höra i denna situation, eller ?

Jag blev faktiskt så arg att jag ställde mig upp.

Möjligen hade det varit på plats att säga att det är mig han vill ha tillbaka, leva med

LFF, banka gul och blå är lindrigt tänk. Nää grövre har jag nog tänkt när jag varit som argast men det har lagt sig nu. Man ska inte sparka på de svaga och jag anser att båda är ynkliga och svaga och känslomässigt handikappade när det gäller medmänniskor

Så här förnuftigt som jag skriver nu känns inte upp alla dagar i mitt inre. Det växlar nämligen

Kriya. Oj, jag har inte tänkt som du skriver men såklart har du rätt. Visst är det psykologiskt våld i allra högsta grad. Det gångna året har jag mått så dåligt som jag aldrig i min vildaste fantasi trodde man kunde göra.

Det är inte alls omöjligt att han utnyttjar familjerådgivning för att fasaden ska se bra ut.

Han är nog kapabel till det mesta fast han ser ut som lugnet själv på ytan.