Tjugo års otrohet

Jag måste medge att det är intressant att läsa andras åsikter.

Visst har han varit ett as, så in i helvete.

Det är inte alls konstigt eller förbjudet att ändra sig hellre.

När jag var i min djupaste svacka långt ner i det svarta hålet såg jag ingen återvändo, inget hopp alls. Det var otänkbart att överhuvudtaget se en framtid med honom. Nu däremot ser jag lite ljusare på tillvaron. Och hur otroligt det än låter så älskar jag fortfarande mannen i fråga. Något jag aldrig berättar för honom, inte ännu iaf. Jag säger att jag trivs i hans sällskap och tycker om honom men inget mer. Han däremot säger flera ggr varje dag att han älskar mig och har så gjort ett år och tre månader. Jag menar att han sagt det sedan historien uppdagades. När jag bott och bor i min lägenhet har det kommit via sms. Som bekant är det ju något han bemästrar efter att ha hållit på sju till åtta år att messa A.

Nu vet jag att många därute tänker " hon är ju dum i huvet, lättlurad" osv. Jamen ock. Det är ju nämligen inte det de handlar om och dessutom i nuläget endast går efter min egen känsla. Jag får se vart det leder. Jag bestämmer, ingen annan.

Men allt är ju väldigt skört, det finns inget utrymme för ett enda litet misstag. Man kanske kan ge en andra chans men ALDRIG en tredje.

Många åsikter, bra men jag blir ändå förvånad över att så många pratar om "andra män"

Jag byter inte män som jag byter trosor. Så jävla lätt är det väl inte att hitta en livspartner som passar en som handen i handsken? Dom växer inte på träden minsann.

Han har absolut betett sig som ett as.

Det är inte konstigt och förbjudet att jag ändrar mig ändå.

När jag befann mig långt, långt ner i det svartaste hålet såg jag ingen utväg. Det fanns ingen återvändo. Nu ser jag ljusare på tillvaron. Har fått distans till historien.

Vad jag ska ha den mannen till? Jo jag älskar honom mer än någon annan men hatar såklart den handling han gjort mot mig. Där finns ingen förlåtelse, nerver, ever.

Många därute dömer mig som lättlurad och dum i huvet, låt så vara. Jag bryr mig inte om andras negativa åsikter men jag läser och ler. Över mitt liv bestämmer ändå jag.

Jag kan lyckas men också misslyckas, jag vet. Så är det för alla men jag finner en styrka i att våga pröva. Bara att VÅGA är stort.

Såklart är allt väldigt skört och det finns inget utrymme för misstag.

Man kan möjligen ge en andra chans men ALDRIG en tredje...

Människor har olika syn på andra människor, på relationer och vilken dignitet man ger otrohet. För somliga är det jordens undergång som i ett nafs utraderar också allt det fina man har och har haft tillsammans. För andra är det en livs- och relationskris bland andra.

And there, in that phrase, the bitterness leaks again out of my pen. What a dull lifeless quality this bitterness is. If I could I would write with love, but if I could write with love I would be another man; I would never have lost love.
Graham Greene, The End of the Affair

Du låter som en stark, modig och kärleksfull kvinna, ts. Inte för att du väljer att stanna hos din man just nu, utan för att du vågar älska dig själv, din man och nuet.

Till Anonym (man): det är alltid själva citatet som gäller, som är budskapet. Inte vem som sa/skrev det.

Oj vilken fascinerande, hemsk, berörande tråd. All respekt till dig och allt du gått och går igenom. Det jag tänker nu är: om du levt med en man som ljugit för dig varje dag i tjugo års tid, hur kan du inte tvivla på exakt allt han säger och gör nu när han "uppvaktar dig och visar sin kärlek"? Lögnen var med er alla dagar alla år, du har levt i det konstant - hur kan du veta nu att du inte fortsatt lever i lögn? Med det menar jag inte att han är fortsatt otrogen men att den stora kärlek han säger sig hysa nu inte är sanning, utan en lögn som allt annat varit? För lögnen fanns ju med, på mikronivå, i varje sak han sade, varje gest han gjorde, fanns med varje smusslande minut som tickade förbi under tjugo års tid? Känner du att hans personlighet har förändrats, och att det fått dig att stanna? Eller har din? Eller något annat?

 Vad tror du han är för människa egentligen? 
 .....

Så du älskar folk för att de är så himla bra, menar du? Är inte det verkligen att älska ytan, förresten?! Wow, hoppas du själv är jättebra också då, annars kanske ingen älskar dig.
Själv älskar jag dem jag älskar, inte trots deras fel och brister utan på grund av dem.

Jag tror att man kan älska och vara otrogen ändå. Jag tror att det är väldigt, väldigt vanligt att man kan tappa bort kärleken i vardagen och tryggheten. Att man kan bli förälskad i bekräftelse och att älskarinnan kan uppfylla vissa behov som man tycker att man inte får uppfyllda av sin partner och att man tappat bort sig i ovanor som man inte kan bryta och kommunikation som inte längre fungerar så bra. Men ingenstans i det där slutar man egentligen älska sin partner. Man väljer bara en jävligt dum utväg och fattar för sent vilken jävla egoistisk idiot man har varit.

Jag tycker inte heller att ts inte är en bra modell för andra kvinnor. Eller att hon gör det som är praktiskt och enkelt och bara följer strömmen. Tvärtom tycker jag att hon är en förebild för alla som blivit bedragna - män som kvinnor. Hon följer absolut inte strömmen. Strömmen dikterar att man ska lämna sin respektive - gör man inte det åker man på att bli förminskad, "att man bara gör det som är enkelt", "att man är för svag", "att man blundar för verkligheten" osv. Public shaming i sin bästa form istället för att stötta någon i sitt val. Och faktiskt väljer ts själv. Även om hon skulle valt det som är bekant, det som är enkelt eller det som är praktiskt så har ts gjort glasklart att det är ett aktivt val hon gjort utifrån det som känns bäst för stunden. Vare sig det är samma val jag hade gjort eller inte så är det inte mitt beslut. Och att hon gjort det som varit enkelt? Verkligen inte. Jag är av uppfattningen att den enkla vägen hade varit att lämna. Hon hade fått stöttning av allt och alla och kunnat lämna det jobbiga bakom sig istället för att ställa sig stormen och behöva rida ut den - både inom sig själv och gentemot de som undrar varför hon är kvar.