Tjugo års otrohet

Ja jag hade behov av att ventilera, mitt sätt att bearbeta.

Vi äger hemmet tillsammans. För ett år sedan gav jag bort till mitt barndomshem med skog och mark till mina barn. Går inte in närmare på varför.

Nej det går inte att nå A som jag kallar henne. Det är några år sedan hon slutade svara när jag ringde. Hon svarade aldrig på mail el sms hellre.

Kalla mig gärna naiv men jag tror inte att han håller på med otrohet längre. Hans allmäntillstånd gör det inte möjligt. Saker och ting hände efter krisen. Knappast troligt att han skulle överleva den spänning och puls som han förmodligen skulle få av att hålla på med otrohet.

För oss är livet väldigt stillsamt nu och när även jag har blivit sjuk.

Hejsan! är ny här i forumet. Jag blir chockad över vilka hårda ord som används, Dömande och känslokalla hårda ord fy!!!!. hur ni uttrycker det vissa av er, visst ska man få ha åsikter, men det jag  läser från vissa är att gå över gränsen.  Alla är vi olika, vi stjälper ju varandra istället för hjälper, om vi skriver som vissa gör här.   

Jag skulle faktiskt inte gissa att han fortsätter vara otrogen. det är en sak att vara typ 40 och inleda något som sen fortsätter, än att inleda något nytt när man är 60 + och uppenbarligen inte ens har hälsan till 100 % längre.

Så DET är nog det minsta problemet.

Hur du än tolkar vad jag skriver så mår jag absolut betydligt bättre nu än i början av katastrofen. Chocken har lagt sig för länge, länge sedan. Jag har på nåt vis vant mig vid vad som varit.

Ja, jag har använt ordet " bödel" och kan erkänna att det är ironi bakom. Absolut felval ord i detta läge. För två år sedan var det rätt i allra högsta grad.

Vad jag ändå inte förstår är varför så många vill/ tycker att jag ska lämna och rentav bli arg för att jag inte gör det?

Ingen av er har den blekaste aning om vem jag är. Jag är med andra ord helt anonym och ändå upprör jag så mångas känslor. Och varför läsa det som upprör så mycket?

Är det inte bara att konstatera vad jag väljer och tänka "jaja så väljer hon att göra"

Det har absolut gett mig mycket att skriva men jag hade nog inte gett mig in i det om jag vetat resultatet. Det har varit otroligt obehagligt till och från och gett mig hjärtklappning att gå in och läsa. Jag har dock inte kunnat låta bli för jag är ju på nåt vis "skyldig" till vad jag skriver. Jag har verkligen svårt att förstå att många nästan velat döda mig för mina val.

TS om du kommer ihåg mig med lite liknande historia som din men med annat slut. NU i dagarna har jag plötsligt känt att nu har jag förlåtit mitt ex för allt han gjort. Det tog ett antal år.

Känner mig så lätt plötsligt. Nu kan jag gå vidare tror jag.

Kram!

Jo jag kommer ihåg och det gör mig glad att det känns bra för dig. Det brukar sägas att tiden läker alla sår. Jag vet inte om det är så men ibland kanske. Ärren finns dock alltid kvar

Jag bär på en hemlighet som jag kommer berätta i framtiden. Det är vissa omständigheter jag måste ta hänsyn till. Inte nu, inte än men jag har en plan....

Hittade denna tråd bland "mina favoriter" och undrar hur det har gått för TS.
TS, finns du kvar här på Familjeliv och vill berätta hur det gått för dig?

Oj...vilket öde... och en undrar ju hur det har gått för dig nu TS .

Jag blev aldrig riktigt lycklig. Jag har engagerat mig i andra människor bla mor och barnbarn. Tänker dock på att ta mig ur, ändra på mitt liv så att säga. En dag så.......