Då är det söndag igen då och man ligger i sängen och gråter med ångest inför nästa jobbvecka!

Jag tycker du ska ringa din vårdcentral och berätta för dem att du mår dåligt. Så där ska man inte behöva må.

Och att man har klarat en utbildning på ett visst antal år, som någon skrev, betyder inte att man är odödlig eller inte kan hamna i depression eller liknande.
Depression eller utmattningsdepression (vad det än är du nu drabbats av) kan i värsta fall vara dödlig. Det är något man behöver hjälp att ta sig ur.

De gånger jag behövt ringa vc för att jag mått sådär dåligt har jag fått komma redan samma dag eller dagen efter som senast. Men då har jag också berättat hur illa det var (dvs för min del har jag typ gråtit fram att jag inte orkar mer).
Att man har sjukdom/ar som inte syns kan vara svårt för omgivningen att förstå, tex din sambo.

Det är inte bra att isolera sig heller när man mår dåligt, men man behöver hjälp att bryta mönstret. Ibland med samtal, ibland med medicin, ibland i kombination med båda.

Ta hand om dig! 

Ring vårdcentralen direkt imorgon bitti!
Är du säker på att jobbet inte har kontakt med någon företagshälsovård? I så fall kan du vända dig dit. Jobbet har ju inte så stor nytta av dig om du mår dåligt och inte kan utföra ditt arbete ordentligt, så de vill säkert att du mår bra.

Jag är själv sjukskriven just nu för återkommande depression. Har samtalskontakt och medicinerar (medicinerar sedan flera år, men har nu nyligen fått byta medicin då den förra inte fungerade längre).
Har haft grav ångest, framförallt nattetid. Varit urtrött, men inte kunnat sova på natten, vilket resulterat i mer ångest. Har även haft panikångestattacker, gått i KBT för detta för att lära mig hantera det.

Vägen att komma ur depression är/kan vara tuff, men det går. Men var inte rädd för att ta hjälp för det.

Ta det lugnt nu. Andas! 

Vänta på att vårdcentralen ringer upp dig (och tänk på att de ibland inte kan ringa på minuten som de sagt). Berätta för dem hur dåligt du mår och ta det därifrån. En timme i taget.

Ibland är det sjuksköterskor som ringer upp.
Oavsett om det är en sekreterare eller sjuksköterska så har du ju i alla fall tagit första steget att få hjälp nu.

Då får du sjukskriva dig själv så länge det går, så kommer läkaren sjukskriva dig retroaktivt sen.
Eller, om du orkar jobba, så ta dig till jobbet.
Blir det värre så får du söka psykakuten, eller i värsta fall vanliga akuten (om du börjar få tankar på självmord eller liknande, eftersom du pratat om att du inte har nån anledning att leva).

Har svårt att tro att både kollegor och familj kan gå tysta om det syns så tydligt. Kanske är det så att de erbjudit hjälp men du inte orkat/velat ta emot den?

I vilket fall som helst så tycker jag du ska ta dig tid att ringa din psykolog imorgon, sätt klockan så du kan börja ringa direkt när de öppnar.

TS: hur går det? Hur mår du?

Jag är rätt säker på att dina kollegor inte skrattar åt dig. Undrar, ja självklart är de fundersamma. Men skrattar? Nej det har jag svårt att tro. 
Däremot är det lätt att tro sådana saker när man mår dåligt som du.
Dock borde du kontakta VC igen för en ny tid, konstigt att de inte erbjöd det till nån annan läkare när din nuvarande tid blev avbokad.

Om du tycker det är jobbigt kan du boka tid via Mina Vårdkontakter på nätet, då slipper du även ringa.

Sa du det till läkaren då? Att du provat förut och inte känt att det hjälpt och därför är skeptisk.

Hoppas terapin får dig att må bättre.

Försök att inte känna att det "tyvärr blir sjukskrivning" i så fall. Ditt mående är viktigt och är sjukskrivning en del för att du ska bli frisk/må bättre så är det inte att förakta.