Har jag ett tragiskt liv?

Jag är sen något år tillbaka sjukskriven för social fobi. Om dagarna sitter jag mest hemma, går helst inte ut om jag inte behöver. Pga min sjukdom har jag inga vänner som jag kan umgås med. De enda jag träffar är min sambo och min mamma då och då.

Går självklart ut och handlar mat (även om jag tycker det är jobbigt), städar och sköter markservicen för min sambo som jobbar. Jag går även i terapi en gång i veckan, men det är med ångest jag går till terapin då jag är rädd för min terapeut.

Vad tycker ni om mitt liv?

Mycket går ju bort som typ att träna på gym och hobbies som kostar. Jag är skräckslagen för människor så det går inte att träna på gym, jag har heller inte råd att hobbies. Laga mat tycker jag är kul och det kostar ju ingenting förutom maten som jag ändå måste köpa.

Du har ett tråkigt men inte tragiskt liv. Tragedi är ofta kopplat med ond bråd död eller grov misshandel, kidnapping, våldtäkt, svält och krig

Du är ju inte ensam. Du har en sambo som dessutom jobbar och drar in massa stålar.

Hur många män/killar är i din sits, att vara hemma och ha en tjej som jobbar och drar in stålar en längre period. Det är max 2 stycken i hela Sverige det.

Hur menar du med en sambo som jobbar och drar in stålar? Ja han jobbar men vi har inte gemensam ekonomi, jag vill inte ta hans pengar liksom.

Hmm konstnärsmaterial, jag suger på att måla hehe. Bibliotekskort har jag, går sällan till biblioteket pga min sjukdom. Brukar låna e-böcker ibland.