1:a IVF behandlingsstart oktober/november

Hej!

Jag befinner mig också i en liknande situation.

Vi har försökt ett par år utan resultat och genomgått utredning som visade på lågt spermieantal samt nedsatt rörlighet.

Nu ska vi göra IVC (ICSI) försök nummer 1, ska börja med korta protokollet så snart jag får min mens vilket är om cirka 1 vecka. Så ungefär samtidigt som dig TS.
 

Hej!

Befinner mig i en liknande situation som du. Jag har precis blivit erbjuden ett nytt jobb och samtidigt har 2 års väntan på barn äntligen lett fram till att vi "oturligt" nog ska börja med vår första IVF om ett par dagar.

Tänker så här: Eftersom jag inte vet hur framtiden blir eller hur lång tid det tar innan jag blir gravid (kan ju ta många många försöka med IVF och har redan dragit ut i 2 år) tänker jag inte missa en chans att gå vidare i livet, bara för att det är lite otajmat.

Livet händer, man kan inte alltid styra det, ta jobbet! Blir du gravid snabbt, grattis. Om inte, vilken tur att du fick det där nya jobbet, då kan du njuta av det ett tag och ta nya tag med barnförsöken i den takt du tycker passar.
Hellre ångra att man prövade än ångra att man tackade nej till en chans.

För min del är det i alla fall lättare att byta jobb nu innan jag fått barn än efter, så därför kommer jag att tacka ja till detta jobbet även om vi ska börja försöka få barn via IVF. Jag är i alla fall inte gravid när jag tackade ja, så behöver inte ljuga om det.

Ta chansen!
Grattis till jobbet!

Hej!

Här kommer en liten uppdatering från mig. Skrev i början av tråden att jag precis skulle starta med första IVF (ICSI) men bara väntade på mensen.

Har väntat och väntat flera veckor och självklart var mensen sen just denna cykeln (har så ett par ggr per år), men var inte gravid.

Igår kom äntligen min mens! På typ cykeldag 50 någonting! Snacka om väntan...

Men ikväll startar jag med första sprutan. Känns jättebra men samtidigt lite jobbigt för imorgon måste jag lämna besked till ett jobb jag blivit erbjuden som jag gärna vill tacka ja till men känns så jobbigt bara att allt är på en gång.

Men så ni som väntar på mensen. Ni är inte ensamma. Kan bero på förväntningar och stress eller bara otur. Till slut kommer mensen och väl då går allt snabbt.

Så ikväll börjar min resa.

Tack för ditt stöd i frågan! Det hjälper verkligen med lite råd. Tänker exakt samma, kommer absolut inte tacka nej till jobbet pga att vi gör IVF, för man vet ju inte, kanske sitter jag här om ett år och fortfarande inte är gravid, och dessutom få ångra att jag inte tog jobbet.

Däremot har jag lite ångest just nu för lönen är tyvärr lägre på detta nya jobbet men det är ju mindre stress mm så kan vara värt det. Men såklart känns det tråkigt och skapar lite ångest att tacka ja till ett jobb med lägre lön precis innan ev graviditet med tanke på att jag kämpat hårt innan o när jag väl blir gravid kommer få lägre föräldrapenning. Men som sagt då är fördelen att jag mår bättre på jobbet o slipper hård psykisk stress.

Så mest ångest just nu över lägre lön precis när jag ska påbörja IVF. Hur hade ni gjort?

Kan tillägga att det handlar om ca 2000-2500 mindre (så det är ändå en del) men lönen jag blivit erbjuden är fortfarande förhållandevis "hög" på det nya jobbet (34 000), så det är inte dåligt ändå.. men har 36 500 på mitt nuvarande och vet att jag kommer gå över 37 000 till våren. Men samtidigt vet jag också att jag inom ett år kommer vilja byta jobb ändå så det är bara en tidsfråga och inte säkert jag hittar nytt jobb då heller med samma lön.

Hur tänker ni kring IVF och nytt jobb o ev lägre lön?

Förlåt om min fråga är lite off topic jag menar inte att skapa en ny tråd här i men tänker bara om någon har tips för det berör verkligen min IVF och tankar kring det i och med att det är första.

Tack för ditt svar! Mycket bra tankar som hjälper mig i mitt beslut =)

Hej!

Nu har jag varit på ett andra UL (dag 9, korta protokollet) och fick tyvärr det tråkiga beskedet att jag riskerar att bli överstimulerad.

Var på UL i fredags (dag 6) och läkaren sa då att jag svarat väldigt bra på behandlingen, lite mer än väntat, så de sänkte gonal F från 112,5 till 100, vilket jag sa redan då lät som en ganska liten sänkning, jag hade nämligen på känn redan i fredags att jag kommer bli överstimulerad, för redan då hade jag 12-13 ägg (största ca 13 mm) och idag hade jag 18 st (ca 18 mm).. så inte så oväntat enligt mig att de skulle växa snabbt o dessutom bli fler. Irriterande att de inte varnade mer för detta i fredags.

Det kom därför mer eller mindre som en chock i morse när de sa att det nog bara blir äggplock (på tors) men ingen återföring. Kom som en käftsmäll. Lutar åt totaltfrys och får inte ta ovitrelle utan blir istället Suprefact.

Tänkte, jaha, men på´t igen om en månad då. Men nej, då kom nästa käftsmäll. Troligtvis hinner jag inte få min egna mens efter denna behandlingen förrän i dec, och eftersom åtförande i så fall sammanfaller med klinikens julledighet så får jag mest troligt vänta till januari, kanske februari... Jag började storböla. Fick sån chock.
 
Hade räknat med insättning nu i nov, inte att allt blir framskjutet till jan/feb. Är arg (jag vet att det inte är hans fel) på läkaren för att de inte lyckades med rätt dos. Den läkaren jag hade i början sa att jag nog är lättstimulerad pga min ålder, vikt m.m. men ändå lyckas det bli såhär. Jag har ju tidigare haft tendens till PCO ? vilket de borde ha tänkt på, enligt en läkares uttalande på webben ökar det risken för överstimulering. Plus om kvinnan är liten, nätt och ung.. Hallå, det är ju jag!

 

Åh, är så arg och ledsen nu. Hade sett fram emot första försöket nu i november, har nämligen väntat först i 2 år utan att lyckas på egen hand, och var ?startklar? i sep redan men cykeln blev såklart megalång inför starten och drog ut till 57 dgr innan jag fick mens o kunde starta.. Å så kommer detta bakslag.
I bästa bästa fall, men inte så troligt, och kanske dumt (?) så kan de göra ett "rescue" försök, dvs efter äggplock sätta in ändå, men då får man andra läkemedel tex. östrogenplåster m.m. för att ägget ska ha chans.
 

Märkligt nog ska jag ta Gonal F ikväll ändå, dos 100, fattar inte varför de inte sänkte den då.. Men desa  att de inte ville att det skulle avstanna heller, men den risken känns ju liten nu? Tänk om kvällens spruta förvärrar det ännu mer..? Ska jag verkligen ta den, vad tycker ni???

 

Någon som har råd eller tips?

Tack för dina värmande ord! Det hjälpte mig väldigt mycket igår när det var dags för ÄP. Och faktiskt, det gick över förväntan! 

Här kommer min berättelse om ÄP:

Jag hade förberett mig på världens hemskaste upplevelse (hade läst skräckupplevelser och var megaorolig eftersom de sa att jag riskerade överstimulering och att mitt ÄP skulle ta lite längre tid pga många blåsor) men hade turen med mig och allt gick väldigt bra.

Eftersom det var risk för överstimulering (hade 17 äggblåsor på UL några dagar innan, och de växte till 19 st dagen för ÄP) fick jag inte Ovitrelle innan ÄP utan Suprefact, en spruta man tar för att undvika överstimulering, men som alltså också gör att allt stannar av. Så jag var förberedd på att antingen göra "rescue"-insättning om det blev några ägg, eller totalfrys.

Jag kände faktiskt på mig att mina 17 ägg hade blivit ännu fler, och mycket riktigt hade det hunnit bli några fler, fast bara 19 totalt. Men hade stålsatt mig för ett jobbigt äggplock pga förhållandevis många blåsor, och dagarna innan, framför allt natten innan, hade jag grymt ont i magen och var svullen som en ballong.

Väl på ÄP (igår) bad jag om all smärtlindring som gick att få, så jag fick 2 vanliga panodil, en lugnande tablett, en extra panodil som stolpiller (=)) samt den vanliga infarkten med morfin och såklart lokalbedövningen. Den lugnande tabletten märktes ej, gav ingenting tyvärr, kanske blev jag lite trött men hade räknat med att känna av den o bli "go och lugn". Istället var jag klar som vanligt och pratade på under ÄP.

Var mest orolig för smärtan att sätta bedövningen i slidan, eftersom jag hört skräckhistorier om att instrumentet som "öppnar" så de kan få in nålen gör ont, men den kändes ingenting, utan bara som en vanlig ultraljudstav. Det är samma "stålspatel" som vid cellprov och det brukar ju gå bra.
Bedövningen stack till en millisekund men sen var allt bra och den tog jättebra, så själva äggplocken (var totalt 19 st blåsor) kändes knappt. Även sambon blev förvånad, han var ju helt livrädd innan eftersom jag var så rädd stackarn, satt och värmde min hand hela tiden vilket underlättade. 

Så summa summarum, ett äggplock kan, trots att man har rätt många äggblåsor, faktiskt vara helt ok. Jag lipade flera ggr innan hemma, för jag var så orolig, men eftersom jag hade turen att få bra smärtlindring o lugnande var det över förväntan och jag har bestämt mig för att skiter sig allt denna gången så är det ok för mig att göra om proceduren en gång till senare. Även om jag såklart hoppas på att slippa det! 

Resultatet av ÄP blev 19 äggblåsor som resulterade i 17 ägg. Idag ringde de och sa att 10 hade injicerats med ICSI (mannen har dåliga spermier) och av dem är 9 befruktade. Antar att de andra som inte befruktades var omogna eller något? Men de tyckte att 9 befruktade var ett gott resultat, så det finns chans denna gången trots allt...

De gav mig det glädjande beskedet att om allt går bra så vill de göra "rescue" dvs återförande i början av nästa vecka och eventuella resterande till frysen. Jag vet att det kan bli så att inget av de 9 äggen överlever även om chanserna är goda, men har ändå fått påbörja "rescue" behandling vilket innebär en liten minidos av Ovitrelle, östrogenplåster samt Lutinus. Blir det ett negativt besked efter helgen så slutar jag med det.

Hoppas mina erfarenheter från ÄP kan ge er som inte gått igenom det lite postiv känsla att det faktiskt kan vara smidigt trots risk till överstimulering och som jag megaont dagen innan. Be om lugnande och mkt smärtstillande så ökar sannolikheten för att det ska bli så bra det kan. Självklart kan man ha otur, och är man orolig, gör som jag, berätta det innan! Jag snålade inte med att berätta hur orolig (haha och arg för överstimuleringen) jag var och tack vare det behandlade de mig så fint och jag vet att de ansträngde sig lite extra för att minska min oro. Dessutom var de supersnabba, 19 äggblåsor tog ändå bara max 15 min inkl. tvätt, bedövning, lite tjöt innan osv. Kändes faktiskt som 5 min.

Nu efteråt har jag haft ont i magen o ryggen, som stark mensvärk och även lite ömhet efter sticken inne i slidan, så var hemma från jobbet dagen för ÄP men kunde gå och jobba lite lugnt hela dagen idag tack vare vila igår. Dricker minst 2 liter vatten per dag för att undvika överstimulering och nu har magsvullnaden lagt sig och har bara pyttelite ont i magen när jag sitter böjd. Har inte blödit något efteråt, mer än pyttelite rosa (som en spotting) direkt efter plocket igår. 

Hoppas ni andra där ute som inte gjort ÄP får ett bra plock med bra resultat! Sen kan man bara hålla tummarna, och går det inte första gången, bita ihop och försöka igen. Svårt, men man måste liksom.

Jag är så tacksam för att ni finns och kan ge råd och tankar till mig, och andra, när man behöver det!

Jag har idag fått börja med Lutinus men hade också läst om en del som föredrar Crinone, så frågade min klinik om jag kunde få dem istället, men då sa BM att de sett något (om än pyttelite) bättre resultat med Lutinus...

Kan man lita på det? Eller säger dem de för att den är billigare etc? Jag vågade iaf inte chansa då så nu tar jag Lutinus eftersom de rekommenderar den i första hand. Dock sa hon att jag gärna får komma in och byta sen om jag inte gillar Lutinus.

Det är helt normalt att vara orolig inför äggplocket! Det är ju något man inte vet hur det ska bli, hur det kommer kännas, om det gör ont, hur det går till osv. Jag var skitnervös och nära på att vilja avbryta behandlingen innan eftersom jag googlat för mkt och läst en massa skräckhistorier.

Men som sagt, det är normalt och mänskligt att vara nervös och orolig inför det. Att inte vara det är ju nästan lite konstigt.

Även om det kanske inte lugnar er oro vill jag som sagt (se inlägget ovan) dela med mig av min historia, eftersom det gick så bra och trots nästan 20 blåsor kändes det knappt. Däremot var det väldigt intressant, och jag lärde mig mycket. Ställde galet mkt frågor under plocket.

Berätta om din oro för läkaren och bm innan, kräv att få (om du vill) mesta möjliga smärtlindring. En liten tablett lugnande var jättebra för mig, var mest orolig för ev. biverkningar och att bli totalt väck men märkte knappt något av tabletten, men det hjälpte nog min smärta för som sagt det kändes knappt och då sa de ändå att jag var nära på överstimulerad och att det kommer ta extra lång tid.

Jag håller tummar och tår för att det ska gå lika bra för er!

Mitt plock resulterade i 19 blåsor, 17 ägg, 10 befruktade (av varierande kvalitet...) och ett litet ägg återfördes på dag 3 i söndags.
Så nu ruvar jag! Allt gick så fort. Tänk på det! Så snart ni tagit er igenom äggplocket och har ev. tur med resultatet kanske ni rätt som det är har fått tillbaka ett ägg.

Pga. dåliga spermier och vad vet jag, dåliga ägg, var inte våra befruktade ägg så bra kvalitet. till slut verkar 2 vara bra, en 12 cellig och en 8 cellig och de beslutade sig för att sätta tillbaka den 8 celliga.

Eftersom jag var överstimulerad (risk för) avbröt de den vanliga behandlingen med Ovitrelle och gav mig Suprefact istället och gjorde en så kallat "rescue"insättning. Så nu tar jag både Östrogenplåster och Lutinus för att ha någon som helst chans att inte förlora det lilla ägget pga Suprefact-sprutan (som annars förstör alla chanser och gör slemhinnan kass).

Har inga höga förhoppningar på Rescuen, utan inser att vi kanske får ta nya tag i januari igen. Men den dagen den sorgen.

Första ruvardagarna dricker jag nu ananasjuice och äter Paranötter och Valnötter. Har hört att det är bra?!

Nej! Så tråkigt! Jag befann mig i en lite liknande sits förra veckan där jag ena dagen fick besked vid UL före äp att allt såg toppenbra ut o sen helt plötsligt någon dag senare fick beskedet av en annan läkare att "du är nästan överstimulerad så det blir nog totalfrys o du får försöka i januari istället". Men sen kan det bli så ändå att man har tur och saker och ting ändras. Så tappa inte hoppet! Kan du inte ringa direkt till CvL kliniken o berätta hur du mår av detta beskedet? Hos min klinik var återbud rätt vanligt så ibland kan man klämmas in ändå. Jag råder dig att ringa direkt till CvL. Flera gånger om det behövs. Stort lycka till! Håller tummarna för att det löser sig. Hade själv seg menscykel innan vi skulle sätta igång i september trodde jag men seg ut till oktober pga att mensen inte kom förrän efter ca 57 dagar! Jämfört med ca 30 nånting. Så bara den väntan är ju olidlig. Styrkekramar till dig!