Hur går man vidare?
En större samling självplågare får man ju leta efter...
En större samling självplågare får man ju leta efter...
Jag är ingen självplågare, vi var tillsammans över 25 år och detta är mannen i mitt liv och mina barn pappa. Jag älskar honom och hoppas.
Jag gav honom allt när han kom tillbaka (dock inte innan pga mycket som hände) o det inte bara för hans skull utan även för min skull, jag njöt av sexet vi hade o vi gjorde sånt som inte vi gjort på alla år vi var gifta.
Och den kvinnan hon kontaktar mej för att kolla vad han gör och om han hjälper mej och frågar också om vi knullat viket vi har, hon verkar inte lita på honom till 100%.
Att han varit otrogen det ansvaret bär han själv. Men jag tror att vi kan få det bra igen.
Jag är inget troll o hjälp har jag, tror inte den som inte känner mej vet vad stark jag är.
Jag är starkare än vad han är.
Tror att han behöver skaffa hjälp och om man tittar på lyxfällan så är det bara en spott i havet mot dom skulderna han har dragit på sig o detta för att köpa den andra som inte nöjer sig med vad som helst och jag vill inte att hon fortsätter att kontakta mej med sina frågor, det är inte jag som kontaktar henne och ja jag har sagt ifrån.
Man kan vara stark men ändå må dåligt över situationer, det var inte jag som gjort fel och det är inte jag som skaffade någon annan...Det jag har kvar är barnen och mitt hopp om att allt ska lösa sig.
När man går igenom svårigheter och beslutar sig för att inte ger upp det är styrka för mej.