Hur går man vidare?

Önskar att jag kände att jag kan lämna, men vill gärna kunna lösa allt och hålla ihop familjen. Har levt med honom hela mitt vuxna liv och vet inte ens hur jag ska kunna leva utan honom, är så svårt att en tänka tanken på att leva själv resten av livet. Det hade kanske varit lättare om han kunde vara ärlig och lägga alla korten på bordet så jag kam ta ett beslut utifrån det, men det går inte ens prata med honom om det som varit utan att han blir sur och arg. Han går i försvar direkt och anklagar mig för att inte lita och tro på honom, hotar med att lämna mig om jag är ledsen och mår dåligt över allt som hänt och alla lögner som kommit fram.

Inser själv att han inte älskar mig och vet att det aldrig kommer att hända. Jag ser mig själv på ett helt annat sätt idag och ser på mig på samma sätt som han gör. Granskar allt jag gör och säger och inser mina brister och jämför mig med hans stora kärlek som hon var och kanske är än idag. All ångest och stress jag känner när han är på jobbet med henne är outhärdlig och jag vet inte hur jag ska hantera att han fortfarande jobbar med henne. Att han sätter henne före mig är inget nytt, det har han gjort i många år och även sagt rakt ut att han bryr sig mer om vad hon tycker om honom än vad jag tycker om honom. Trots det bedyrar han varje dag att han verkligen älskar mig mer än allt annat och att jag betyder allt för honom, om det var sant borde an väl bevisa det och säga upp all kontakt med henne och be henne hålla sig borta från honom, eller tänker jag fel?

Och om han inte hade känslor kvar för mej varför i sånna fall kalla mej älskling o henne för mitt namn?

Ok. Så han säger varje dag att han älskar dig osv, samtidigt som du vet säkert att det är henne han egentligen vill ha o du är second choice. O pga att du är sjuk i huvudet o helt värdelös så blev han kär i henne.

Du får nog jobba på det här med trygghetsgrejen, om du varit med honom hela livet förstår jag att det inte är så lätt att tänka skilsmässa. Men vad är alternativet, fortsätta ha det så här? Massor med människor skiljer sig, så du är inte precis ensam.

Tyvärr är det ju så att er relation inte riktigt är symmetrisk. Du har mycket större behov av honom än han av dig. Så fort du förstår ditt eget värde och att han inte skall behandla dig på det där sättet, går vidare och hittar dig själv kommer du att se tillbaka på relationen och tacka din lyckliga stjärna för att du gick. Du är värd mycket, mycket bättre.

Försöker svara så gott jag kan.

Hoppas verkligen inte på flera svek, han har försökt komma tillbaka till mej o familjen flera gånger men är tydligen hårt hållen av den han "dejtar" som förövrigt inte är svensk (är ej rasist men en sån kvinna som henne ska man passa sig för) så om han kommer ifrån henne har han fått sin läxa för livet, och jag har inte något kontrollbehov av honom utan vill ha villkorslös kärlek dock med 1 undantag o det är aldrig mera nån otrohet om han kommer tillbaka igen annars stänger jag dörren för honom omedelbart.

Hoppas verkligen inte på flera svek, han har försökt komma tillbaka till mej o familjen flera gånger men är tydligen hårt hållen av den han "dejtar" som förövrigt inte är svensk (är ej rasist men en sån kvinna som henne ska man passa sig för) så om han kommer ifrån henne har han fått sin läxa för livet, och jag har inte något kontrollbehov av honom utan vill ha villkorslös kärlek dock med 1 undantag o det är aldrig mera nån otrohet om han kommer tillbaka igen annars stänger jag dörren för honom omedelbart.

Jag gav honom allt när han kom tillbaka (dock inte innan pga mycket som hände) o det inte bara för hans skull utan även för min skull, jag njöt av sexet vi hade o vi gjorde sånt som inte vi gjort på alla år vi var gifta.
Och den kvinnan hon kontaktar mej för att kolla vad han gör och om han hjälper mej och frågar också om vi knullat viket vi har, hon verkar inte lita på honom till 100%.
Att han varit otrogen det ansvaret bär han själv. Men jag tror att vi kan få det bra igen.