Angående min brors dotter

Jag tycker så synd om henne, hon undrar varför hon ens föddes. Varför hon inte kan leva ett bra liv precis som alla andra barn, nu ska soc hoppas vi agera. Det har hänt flera ggr då hon sagt till dottern att ta sig till farmor o farfar på egen hand med spårvagn, då var hon trots allt ca 6år. Mamma ska plötsligt åka till Stockholm eller Danmark för att festa, bara tid med sig själv och sina vänner men inte sin dotter. Ok om hon ska festa osv, men vi accepterar inte att hon lämnar henne utan att hon ens frågat om hon får vara här. Det är självklart att dottern ska komma, men vi måste veta och dialog händer aldrig liksom, ingen kommunikation. Hon har kraftig störning mamman och det ska inte barnet lida för. Stackars henne, fick tårar igår då jag såg hur illa hon mådde och direkt tänker man på sina egna barn. Inget barn ska vara utsatt. :(