Att låta mannen ta beslutet.

Nä. Skaffa barn är ett av de största besluten man kan ta enligt mig. Båda måste vara 110% redo och villiga att skaffa barn. Det förändrar ju hela livet, ekonomi, sysslor, boende och inte minst relationsdynamiken. Det krävs att man diskuterar värderingar, uppfostran, sexliv och uppdelning av sysslor/föräldraledighet m.mö. Lite underligt att börja planera barn när man inte ens bor ihop..

Min make var sugen på barn några år innan mig. Men det var självklart för oss att vänta till längtan var lika stark hos båda. Vi ville bo ihop länge, spara inför en lång gemensam FL, gifta oss osv. Allt för att minimera risken för att vårt barn skulle behöva uppleva en separation eller otrygg familj.

Tror inte jag, inte hos vuxna par iallfall.

Hur gick beslutet till med dina första? Är det samma pappa? Dina egna beslut att skaffa dom?

Du tror att ni lyckas bättre om du skaffar barn med någon du inte bor ihop med och inte diskuterar viktiga beslut med?

För oss så fungerade det jättebra att diskutera uppdelning av sysslor/FL i detalj och leva ihop länge innan. Enligt statistiken så fungerar det bäst för de flesta andra par också.

Då måste du vara lite äldre om du levde länge ihop med exet innan ni skaffade barn och nu har barn i skolåldern? Är det därför du har så bråttom med barn och inte kan vänta med beslutet tills ni lever ihop?