Jag hoppar gärna in här! Plussade imorse men har bim imorgon egentligen men verkar ju som jag är gravid haha! Så otroligt rädd för missfall men hoppas på det bästa!
Ska berätta för sambon ikväll när han kommer hem! Enligt beräkning har jag bf i början på juli!
Jag bor ihop med min sambo, vi är 26 år gamla båda två och min sambo har två barn från ett tidigare förhållande som vi har varannan vecka :)
Varmt välkommen! :) Grattis! :D
Håller tummar och tår på att det ska gå vägen för oss.
Glömde säga att det är första barnet för oss! :)
Vill också vara med!! :D plussade igår och ska enligt beräkningarna ha BF den 6 juli. Första barnet, 29 år.
Är också jättenervös för missfall samtidigt som jag vet att händer det så händer det.
Har ni några symptom än?
Jag har haft mensvärk nästan i två veckor nu, sen ägglossning men annars märker jag inte av något annat, börjar få lite ömmande bröst men ingen illamående eller att jag måste kissa mycket, börjar ju fundera på om något är fel!
Vart bor ni?
Jag bor i Täby utanför Stockholm :)
Jag har också haft molande värk i tjejmagen sen ÄL, och så en hel del illamående och halsbränna. Känns bättre nu dock. Nu är det bara den molande värken kvar. Inga ömmande bröst alls här. Måhända mer kissande men det kan också vara inbillning. Har dock inte passerat BIM än så det är ju tidigt för min del :)
Grattis till oss!!!
Bf typ 29 juni och är alltså i vecka 3 av 38 eller 5 av 40. Precis som ni livrädd för missfall men försöker tänka positivt. Är 27 år, bor i Bromma/Sundbyberg och har inskrivning redan om en vecka (eftersom barnmorskan envisas med att jag är i vecka 9 eftersom jag hade ägglossning runt dag 47). Ska bli kul att se hur det går för oss alla :)
Grattis och välkommen! :DVälkommen! :D Gratulerar! Spännande att höra om inskrivningen!Tror absolut inte något är fel! Min syster har aldrig känt några symtom under sina fem graviditeter. Så det där är så olika! :) Oroa dig inte! Jag hade faktiskt ganska kraftiga symtom innan bim som håller i sig, visste att jag var gravid pga dem. Var sådär galet illamående och hade spända bröst. Förutom det är jag nog tröttare än vanligt måste jag säga. Men mina symtom går ganska upp och ner. Redan igår spydde jag första svängen och idag har jag varit lite illamående hela tiden, men inte alls som igår. Brösten kan gå från att vara lite småspända bara till att verkligen värka. Blir ju orolig när jag ena stunden inte känner något. Överanalyserar allt! -.-'
Jag bor i norra norrland! :) Jag är i vecka 5 (4+1). När jag fick missfall fick jag det 4+3 så för mig är det ett stort steg att ta mig förbi den dagen, även om det förstås inte är någon garanti. Men känns som att det är en viktig dag att passera!
Ska resa bort i helgen också på en weekend med några vänner så hoppas på att allt ska gå bra. Men vet inte vad jag ska ha för ursäkt till att inte dricka?! Har ni några idéer? :D Min vän kommer helt klart reagera på det så det känns som om jag måste ha en bra anledning. ;)
När har ni tänkt berätta för föräldrar och ev syskon?
Jag ska träffa mina föräldrar och två systrar den 14e november så om allt fortfarande känns bra då så kommer vi nog berätta då, även om det är tidigt så känns det skönt att ha dom vid min sida om det mot förmodan händer något.
Du gör också det?! Visste jag inte. Så kul! Jag bor i Norrbotten för att vara med specifik. :)
Ja, det får nog bli något i den stilen! :DTack, håller tummarna för oss alla att det ska gå bra! :) Känns bra hittills. Man får försöka tänka att det inte är något man kan styra hur som helst. Det är dock svårt.
Vi kommer nog berätta kring jul! :) Kommer då vara i vecka 13-14. När jag fick missfall ringde jag dock min mamma och pappa och sa det, behövde deras stöd då. Så de vet nog att det är på gång!
Hur länge har alla försökt? :)
Det är svårt att hålla sig! Sedan får man tänka som du sa tidigare, om det väl händer något så får man tänka att man kan vända sig till de personerna och få stöd. :) Mina föräldrar bor en bit bort så vi träffar dem sällan, pratar dock med dem i tel varje dag, och min svärmor har en väldigt elakartad hjärntumör och genomgår tung behandling så vi vill inte säga något till dem innan det känns mer säkert. För deras skull! Så det inte blir massa tungt på samma gång. Är dock svårt att hålla masken för dem man står nära. Vet inte vad jag skulle säga om någon frågade om man är gravid!? Om jag hade kunnat ljuga då liksom, haha.
Härligt! :) Det här är tredje försöket. Blev ju gravid andra, men det blev missfall, sedan plussade jag nu ganska exakt en månad efter missfallet.