• ElinB86

    Sambo blir less på mina gravidsymptom

    Vill börja med att säga att jag tycker detta är pinsamt. Men såhär ligger det till..
    Jag och min sambo har försökt skaffa barn i nästan 3 år, nu är jag gravid i V11. Fram tills för ett halvår sen var jag egen företagare och tjänade bra pengar, sen sålde jag och min partner firman och jag blev anställd som nånting helt annat i en annan bransch med rätt mycket mindre i lön. Nu har de sagt att jag måste gå ner i tid om jag ska vara kvar, vilket betyder ännu mindre lön. Jag har då räknat ut att det gynnar mig att bli arbetslös då både min a-kassa och mammapeng då kommer att baseras på fler månader av min mycket goda lön som jag hade i företaget. Summa summarum, jag kommer att få mer pengar som både arbetssökande och mammaledig om jag slutar nu, än att gå ner i tid på nya firman. Sagt och gjort, de sa upp mig och jag ska gå på arbetsförmedlingen på måndag. Jag tvivlar på att någon kommer vilja anställa en tjej som ska ha barn till våren, så jag räknar med a-kassa fram till mammaledigheten.
    Så till mitt problem. Min sambo verkar inte tåla att jag ska (som han säger) vara "ledig" fram till jag ska föda och har börjat störa sig på olika saker.
    I och med min graviditet måste jag up och kissa 2-3ggr/natt, detta har pågått sen typ v5 och hittills har han inte stört sig på att jag kliver upp och råkar väcka honom, för jag har ju varit tvungen att kliva upp ändå som honom på morgonen för att åka på jobbet. Men nu! När jag ska vara "ledig" så går det inte för sig längre att han vaknar när jag måste kliva upp och kissa. I natt fick jag skäll när jag kom tillbaka från toalettbesöket, han sa "-Alltså det här funkar inte att jag ska vakna på det här viset när jag ska upp och jobba, du ska ju i alla fall vara ledig imorgon!" Varpå jag försöker säga att jag inte kan rå för att jag måste kissa, att det är bådas graviditet och att han i alla fall slipper kliva upp! Han hintar typ med att jag ska börja sova på soffan för att han ska få sova. Då sa jag bara att men hur ska det bli när bebisen kommer då? Då kommer vi ju båda måsta vakna hela tiden säkert. Då svarade han bara att han självklart måste ha ett eget sovrum då eftersom han ska jobba och kan inte vara trött, medans jag ska vara ledig och måste därför ta både matning, blöjbyten och vyssning fram tills att han ska vara pappaledig. Men hur ska jag orka ta hand om ett barn hela dagen om jag kanske inte fått sova på natten? utan hjälp? Vad tycker ni om detta? Vad kan jag göra eller säga för att han ska förstå? Just ju känner jag mig som en hund som blir utkörd till soffan för att sova resten av graviditeten...
    Han har inte heller hittills under graviditeten haft någon förståelse för att jag mått illa, är övertrött på kvällen och måste sova typ kl 20.00 osv. Han behandlar mig som att jag är icke gravid. Hjälp.

  • Svar på tråden Sambo blir less på mina gravidsymptom
  • Gilraen
    Miss90 skrev 2015-10-30 10:04:51 följande:

    Dum fråga.. Men aa, skott i pannan pp dig.. Män kommer ALDRIG förstå sig på hur det är att vara gravid. Ni kommer aldrig förstå vad våran kropp går igenom, hur trötta vi kan bli, hur lite vi orkar.. Jag fick avsluta mitt jobb, min sambo var förstående för detta. Sen finns det ju män som är råttor.. :)


    Jag är kvinna. Med barn. Tog examen mitt i graviditeten så jag gick också arbetslös sista tre månaderna. Jag vet hur det är :) Men jag tolkade ts inlägg som att hennes sambo inte gör det och att det är där skon klämmer i resten av gnäller också.
  • ElinB86
    Gilraen skrev 2015-10-30 10:14:49 följande:
    Jag säger inte att jag tror att du kommer ligga och lata dig, förlåt om du uppfattade det så :) Men på ditt inlägg låter det som att det här verkligen är något din sambo retar sig på och då tänker jag att HAN kanske inte är med på tåget riktigt. Det är ju jättetråkigt om graviditetslyckan solkas (för er båda) av att han går runt och är stingslig över dina framtidsplaner. Kanske skulle hela problemet försvinna om ni var lite mer på samma bana över din arbetssituation?
    Vad ska det spelar det för roll för honom om jag
    1. Jobbar kvar och tjänar fruktansvärt dåligt med pengar.
    2. Slutar på mitt nuvarande jobb och tjänar mer pengar på en a-kassa som kommer att baseras delvis på mitt förra jobb.

    Detta FRAM tills att jag förhoppningsvis får ett mer avlönat 100% jobb.
    Mina arbetsgivare ville att jag skulle gå ner från 75% till 50% nu fr.o.m november. Vad tycker du att jag skulle ha gjort? Jag måste ju tänka på vårt barn också.
    Jag tycker du resonerar lite typ "-Ät nu upp maten du tagit åt dig" Men om jag är mätt, vad spelar det då för roll om resten kastas eller åker ner i min mage? Förstår du?
    Jag upplever det mer som att min sambo blir avundsjuk på mig för han tycker att jag ska vara ledig i ett halvår liksom.
  • Anonym (E)

    Det blir ganska obalanserat i relationen om den ena plötsligt slutar jobba. Min sambo har nyligen gått ner i arbetstid och är plötsligt ledig 2 dagar i veckan. Det väcker känslor i mig, även primitiva. Tex avundsjuka i vissa stunder. Dock inget som är ett problem. En annan sak om man är sjukskriven och inte KAN jobba. Om min partner plötsligt slutade jobba helt och jag fortsatte jobba heltid skulle det inte kännas bra. Jag skulle säkert störa mig på att bli väckt på natten.

    En annan sak är arbetsfördelningen när barnet kommer. Din partner tycks "straffa" dig för att du är ledig nu och tycka du ska "äta upp" det när barnet kommer. Klart ni ska dela mer jämställt.

    Ni har grus under mattan. Red ut! Kommunicera! Fråga! Utforska! Sök hjälp om bitarna inte kommer på plats. Annars kommer ni ha slagit en kil mellan er när barnet kommer. Svårt lappa ihop något då.

  • Anonym (Mo)

    Det är klart han överdriver. Du kan ju som sagt inte rå för att du måste kissa på natten och stör det honom så pass så får han väl lägga sig på soffan.

    Däremot tycker jag han har rätt i att den som är hemma med barnet har ansvaret på natten. Du undrar hur du ska orka ta hand om er bebis på dagen om du inte får sova på natten, hur tror du att han ska orka jobba hela dagen om HAN inte får sova på natten? De flesta barn sover förhoppningsvis middag flera ggr om dagen du kan ju som bekant ta en tupplur då. Sen när han är pappaledig är det också han som tar nattskiftet så att säga. Tycker jag är ett ganska självklart upplägg, ska annars han behöva jobba och vara vaken halva nätterna? Hur tänkte du där?

  • Miss90

    Alltså, alla är OLIKA, alla har olika problem vid graviditeter, vissa har en drömgraviditet och allt är bara helt perfekt, sen finns det dom som spyr från dag 1 till FL.. Alltså blir ärligtalat upprörd.. Männen ska i såna här fall stötta sin kvinna med

    Bebis i magen. Men som inte gör det har fan noll medkänsla.. Usch blir arg för din skull vännen! Åh jag hoppas verkligen att du tar tag i det, kontakta bm, förklara för henne att du och din man är oense om att du kissar nattetid och andra problem kring hans sömnlösa nätter.. FAAAN, vi kvinnor har också sömnlösa nätter, inte nog med att vi ska amma bebis sen, det behöver inte männen. Stå på dig <3 kram..


    ElinB86 skrev 2015-10-30 10:13:07 följande:

    Du verkar vara den enda som förstår mig. Tack.

    Det handlar ju inte om att vara lat som person...


  • Miss90

    Han är uppenbarligen avundsjuk, det framstår rätt tydligt i hela din tråd.. Usch vad är det för fel på honom? Du har all rätt i världen att avgöra hur du vill göra.. Jag skötte hemmet, när min man jobbade. Inte så att du går runt och latar dig. Du skapar ett barn <3


    ElinB86 skrev 2015-10-30 10:25:01 följande:

    Vad ska det spelar det för roll för honom om jag

    1. Jobbar kvar och tjänar fruktansvärt dåligt med pengar.

    2. Slutar på mitt nuvarande jobb och tjänar mer pengar på en a-kassa som kommer att baseras delvis på mitt förra jobb.

    Detta FRAM tills att jag förhoppningsvis får ett mer avlönat 100% jobb.

    Mina arbetsgivare ville att jag skulle gå ner från 75% till 50% nu fr.o.m november. Vad tycker du att jag skulle ha gjort? Jag måste ju tänka på vårt barn också.

    Jag tycker du resonerar lite typ "-Ät nu upp maten du tagit åt dig" Men om jag är mätt, vad spelar det då för roll om resten kastas eller åker ner i min mage? Förstår du?

    Jag upplever det mer som att min sambo blir avundsjuk på mig för han tycker att jag ska vara ledig i ett halvår liksom.


  • ElinB86
    Anonym (Mo) skrev 2015-10-30 10:27:37 följande:

    Det är klart han överdriver. Du kan ju som sagt inte rå för att du måste kissa på natten och stör det honom så pass så får han väl lägga sig på soffan.

    Däremot tycker jag han har rätt i att den som är hemma med barnet har ansvaret på natten. Du undrar hur du ska orka ta hand om er bebis på dagen om du inte får sova på natten, hur tror du att han ska orka jobba hela dagen om HAN inte får sova på natten? De flesta barn sover förhoppningsvis middag flera ggr om dagen du kan ju som bekant ta en tupplur då. Sen när han är pappaledig är det också han som tar nattskiftet så att säga. Tycker jag är ett ganska självklart upplägg, ska annars han behöva jobba och vara vaken halva nätterna? Hur tänkte du där?


    Självklart får väl den som är mamma/pappaledig ta största ansvaret nattetid! Men jag tycker absolut inte att den andra parten sa ha ett eget sovrum! Man får vl ändå hjälpas åt med sitt gemensamma barn? Jag anser att mammaledigheten är minst lika krävande som ett "vanligt" jobb när jag ser till mina nära som fått barn. De är helt slutkörda oftast och behöver hjälp av sin sambo på natten.
  • Gilraen
    ElinB86 skrev 2015-10-30 10:25:01 följande:

    Vad ska det spelar det för roll för honom om jag

    1. Jobbar kvar och tjänar fruktansvärt dåligt med pengar.

    2. Slutar på mitt nuvarande jobb och tjänar mer pengar på en a-kassa som kommer att baseras delvis på mitt förra jobb.

    Detta FRAM tills att jag förhoppningsvis får ett mer avlönat 100% jobb.

    Mina arbetsgivare ville att jag skulle gå ner från 75% till 50% nu fr.o.m november. Vad tycker du att jag skulle ha gjort? Jag måste ju tänka på vårt barn också.

    Jag tycker du resonerar lite typ "-Ät nu upp maten du tagit åt dig" Men om jag är mätt, vad spelar det då för roll om resten kastas eller åker ner i min mage? Förstår du?

    Jag upplever det mer som att min sambo blir avundsjuk på mig för han tycker att jag ska vara ledig i ett halvår liksom.


    Jag tänker att du behöver ta reda på exakt vad det är han retar sig på. Nåt är det? Jag vet inte vad.

    Kanske är han avis? Kan det i så fall mildras om han inser att din arbetslöshet gör att du kan dra ett större lass i hemmet och det därmed gynnar även honom genom mer ledig tid? (Akta så att ni inte fastnar i samma hjulspår när du börjar jobba igen bara.)

    Eller är det ett ideologiskt problem för honom? Många tycker att det är omoraliskt att gå på a-kassa när man har möjlighet att jobba, och du hade ju kunnat ta a-kassa på 50% och jobba resten.

    Eller är han orolig för din/er framtid? Kan du kompetensutveckla dig på något sätt för att lättare få jobb sen? Du kan ju göra det informellt om du ändå vill ha a-kassa, typ bättra på språkkunskaper, engagera dig som volontär, ta körkort (eller annat körkort) eller vad som.

    Sen menar jag inte att du måste lyda hans minsta vink här, men det är nog viktigt att hitta roten till problemet och kunna diskutera runt det.

    Eller så är han bara ett arsle och kanske inte borde ha barn, men det känns inte som en förändring som borde komma så plötsligt liksom.
  • ElinB86
    Miss90 skrev 2015-10-30 10:28:50 följande:

    Alltså, alla är OLIKA, alla har olika problem vid graviditeter, vissa har en drömgraviditet och allt är bara helt perfekt, sen finns det dom som spyr från dag 1 till FL.. Alltså blir ärligtalat upprörd.. Männen ska i såna här fall stötta sin kvinna med

    Bebis i magen. Men som inte gör det har fan noll medkänsla.. Usch blir arg för din skull vännen! Åh jag hoppas verkligen att du tar tag i det, kontakta bm, förklara för henne att du och din man är oense om att du kissar nattetid och andra problem kring hans sömnlösa nätter.. FAAAN, vi kvinnor har också sömnlösa nätter, inte nog med att vi ska amma bebis sen, det behöver inte männen. Stå på dig <3 kram..


    Ja jag tänkte att jag skulle ta upp detta med bm vid nästa besök om det inte löser sig innan dess, så han får höra av en mer opartisk person hur det kan vara. Tack för att du förstår! <3 Människor kan vara väldigt hårda på nätet märker jag...
  • Anonym (Mo)
    ElinB86 skrev 2015-10-30 10:37:16 följande:

    Självklart får väl den som är mamma/pappaledig ta största ansvaret nattetid! Men jag tycker absolut inte att den andra parten sa ha ett eget sovrum! Man får vl ändå hjälpas åt med sitt gemensamma barn? Jag anser att mammaledigheten är minst lika krävande som ett "vanligt" jobb när jag ser till mina nära som fått barn. De är helt slutkörda oftast och behöver hjälp av sin sambo på natten.


    Ett eget sovrum bjuder ju in till problem av annan natur och det var inte det jag kommenterade på. Visst är det krävande att vara hemma med barn men man har forfarande möjlighet att sova under dagen vilket man inte har på arbetsplatsen. Det blir ju svårt om man ska hålla på och jämföra svårighetsgraderna på att jobba resp. att vara hemma med barnen så jag tänker utifrån sömnsynpunkt då nattsömnen är viktigare för den som ska upp och jobba då denne inte kan göra det på jobbet. Annat ansvar får man naturligtvis dela lika.
Svar på tråden Sambo blir less på mina gravidsymptom