39,6 graders feber - hemma själv?
Alltså, jag vet inte riktigt hur jag ska svara här, eftersom jag inte känner din son.
Jag får själv feber varje gång jag är förkyld och så var det under min uppväxt också. När jag kom i 13-årsåldern så fick jag lära mig hantera febern, eller vad man nu skall säga. Min mamma såg till att jag visste vad som var viktigt att kunna när man har hög feber, men jag var också ett barn som klarade av att "ta hand" om mig själv. Hade det gällt min bror så vet jag inte om hon hade kunnat göra på samma vis som hon kunde göra med mig.
Man blir ju ganska dimmig när man har feber, men jag fick trots det vara hemma ensam när hon jobbade. Min mamma såg till att det alltid låg två febernedsättande tabletter i en låda, bredvid sängen, och att det alltid fanns juice i kylen och något som gick supersnabbt att mikra (typ gorbys prioger) i frysen som fanns redo och som jag kunde ta när jag blev sjuk och fick feber. Hon är lärare så jag kunde inte ringa henne om hon hade lektion men hon hade alltid telefonen igång så att jag kunde ringa om jag kände mig värre. Jag kunde också ringa till min mormor som alltid kunde svara på jobbet.
Jag åt väldigt dåligt när jag hade feber men jag drack typ en liter juice och åt de två alvedonen som var förberedda i en låda, eftersom mamma hade präntat in att det var viktigt med vätska (jag fick dricka ur juicepaketet och ha det bredvid sängen om jag inte orkade gå upp - bara jag sade till efteråt) sedan ringde mamma mellan sina lektioner för att se till så att jag mikrade mikromaten eller matlådan (ifall hon inte hade hunnit förbereda typ mackor i kylen - det här gällde om jag gick hem från skolan med feber) Om jag inte svarade eller lät alltför dimmig så åkte hon själv hem eller såg till att någon annan kunde göra det, men det inträffade bara ett par gånger.
Jag fick också gå till vårdcentralen ett par gånger ensam när jag var 14 och hade halsfluss (för det fick jag ofta) men det var för att vårdcentralen faktiskt låg på gångavstånd. Mamma kollade alltid via telefon innan så att jag gick dit, och det var också hon som bokade tiden. Vid ett tillfälle blev läkaren upprörd över att jag inte hade mamma med mig, men då bad jag honom att ringa upp henne.
Med det här, så vill jag säga, att om man tror att barnet klarar av det (min bror hade som sagt aldrig klarat av att vara hemma med feber när han var 13, men det var också för att han aldrig hade feber, så mamma tog tjänstledigt när han väl vid ett endaste tillfälle var sjuk) och man som barn är van vid feber så kan man lära sig ganska snabbt att hantera att vara hemma själv när föräldrarna jobbar, i alla fall om man har stöd från föräldrarna.