19 år och planerar barn

Ja alltså vi väntar svar på en hyresrätt denna vecka om vi får den och då är det inflyttning den 1/2 2016 och annars så har vi lånelöfte om vi hittar en bra lägenhet att köpa så boende kommer att lösa sig. I värsta värsta fall kan vi bo hos min pojkväns familj då han inte har några syskon och dom bor i en 4a så tills vi hittar något eget har vi ett boende iaf. Jag har haft en bra inkomst under senaste året eftersom jag jobbat mycket trots studier så har jag en årsinkomst på 250 000kr ungefär så antar att jag kan få ganska bra fp då? Min kille kommer fortsätta jobba som han gör så jag antar att vi kommer lösa det. Känns bara så overkligt att man ska bli förälder. Egentlgien ska man inte vara rädd för det är ju typ det naturligaste man kan bli. Men trots det så har man vell en oro över hur saker kommer bli...:/

Håller med! Förstår inte varför jag skulle vara en sämre förälder än nån annan bara för jag väljer att skaffa det när jag är ung och har "sämre" förutsättningar. Känner mig redo liksom, har växt upp som stora syster åt 6 syskon och alltid velat ta hand om dom och vara med dom. Jag tycker inte att folk ska döma mitt val av livstil bara för jag väljer att ta den "hårda vägen" enligt dom. "Att mitt liv hade kunnat vart så mycket enklare". Ja kanske hade det varit det men då hade jag ju inte fått leva med min familj och för mig känns det värt att kämpa extra hårt för att få det som är extra bra. Blir så sjukt less på att så fort det gäller just att skaffa barn då är man UNG om man är 19 snart 20. Men ALLT annat är man vuxen för och får lov att ta hand om själv och betala själv osv osv. Både jag och min kille är liite smått rädda för att berätta för hans mamma, som förmodligen kommer få ett utbrott ???? (mina föräldrar kommer inte säga nått speciellt, dom tycker jag är vuxen så dom blir bara glada)

Känner mig inte stressad att skaffa barn. Vi vill ju bara att det ska komma och självklart kommer allting lösa sig med tiden. Känner mig mest orolig över allas reaktioner. Vill ju att nära och kära ska vara lyckliga för vår skulle och tro på oss. Inte klanka ner :(

Hej, vi pluggar högskola nu så det är inte gymnasiet. Vi har vart tsm sen jag var 17 år fyller 20 till sommaren så vi har ett stabilt förhållande. Vi har letat bostad hela hösten och beräknar att ha råd med handpenning till i april 2016 senast :) då hinner vi bo med varandra ett litet tag iaf.. Dock hela sommarlovet bodde vi ensamma tsm i mitt föräldrahem då min familj var utomlands juni-sep. så vi har provat på det iaf :)

Både jag och min partner har jobbat och jobbar extra vid sidan om plugget. Jag har en årsinkomst på ca 320 tkr vilken kommer ge en hyfsad fp. Min partner kommer fortsätta jobba vid sidan om skolan tills han pluggat färdigt. När mina föräldrar dagar är slut så ska jag studera med studielån. Ekonomiskt kommer vi inte ha det nå svårt det är inte vårt största problem. Bostad är ju i första hand det som är svårt att få tag på.

Jo jag vet fast jag fattade inte att det va brutto först haha!! Sen hade jag bara uppskattat på hand nu har jag faktiskt räknat och det blev närmare 320. Jobbar och jobbat både på lager/butik så det är väldigt välbetalt ja. Likaså min partner!

Lånelöftet är också redan fixat med tanke på vår inkomst så var det inga problem då vi får ut mer än de flesta heltidsjobbarna.