• Anonym (??)

    Hur ofta barnvakt till en bebis?

    En väninna har just fått barn, dottern är 7 v. Det finns ingen pappa i bilden, men hon har stort nätverk med vänner och familj (syskon, föräldrar). Hon har ofta barnvakt i veckorna för att få egentid, tex träning eller fika med kompisar. Frågade varför inte barnet var med på fikan i lördags, men hon sa att hon inte ville riskera RS, det var ju bara 3 timmar.

    Jag är imponerad av att hon orkar vara ifrån barnet så mkt, själv hade jag inte samvete för det. Finns det nån norm?

  • Svar på tråden Hur ofta barnvakt till en bebis?
  • Anonym (olika)

    Nej, det finns ingen norm.
    Själv hade jag inte barnvakt förrän bebisen blivit drygt 1 år gammal, men då var vi två vuxna i hemmet.
    Minst en av föräldrarna brukar ju behöva börja jobba snart efter att barnet är fött, så även då blir det ju så att barnet är ifrån sin förälder stora delar av dagen.
    Alla gör olika. Det måste vara väldigt påfrestande att vara ensam förälder och sannolikt nödvändigt att ladda batterierna på egen hand några timmar då och då under veckorna.

  • Anonym (???)

    Anonym (olika): Samvete? Själv KUNDE jag inte vara borta från barnen. Rent känslomässigt skrek hela jag efter dom bara jag gick och handlade utan ungarna.
    Men rent krasst kan jag inte tänka mig att barn tar skada så länge människorna är snälla och kärleksfulla. Egentid hade jag när de sov. Och ordet "egentid"  fanns inte ens när mina ungar var små i början på 80-talet.

  • Anonym (Hmm)

    Spontant skulle jag ju undra över anknytningen till barnet om hon redan klarar av att lämna ifrån sig det. Dessutom i flera timmar och för att fika? Vill man ha fikasällskap så kan man ju bjuda hem någon. I mina öron låter det inte riktigt bra.

  • Anonym (olika)
    Anonym (???) skrev 2015-11-18 09:38:07 följande:
    Anonym (olika): Samvete? Själv KUNDE jag inte vara borta från barnen. Rent känslomässigt skrek hela jag efter dom bara jag gick och handlade utan ungarna.
    Men rent krasst kan jag inte tänka mig att barn tar skada så länge människorna är snälla och kärleksfulla. Egentid hade jag när de sov. Och ordet "egentid"  fanns inte ens när mina ungar var små i början på 80-talet.
    Jag kan inte heller vara borta från mina spädbarn så länge, men jag kan förstå att det inte är lika för alla. Dessutom är ju bebisarna olika. Är jag borta gråter min bebis efter mig, och ropar "mum mum mum". En annan bebis kanske är glad och nöjd hela tiden, och då är det ju inga problem att vara borta.
    Vi har även olika stort behov av att ladda batterierna.
  • Anonym (Hella)

    Jag var också ensamstående och första gången jag var ifrån min son var han 13 månader. Då var jag borta en kväll några timmar och han sov hela tiden. Sen tror jag han var 2.5 år när han sov borta hos mormor första gången. Hade aldrig klarat av att lämna ifrån mig honom när han var så liten. Behövde jag vila så kom min mamma och pappa och tog honom hemma hos mig istället.

  • Anonym (??)
    Anonym (Hella) skrev 2015-11-18 11:13:13 följande:

    Jag var också ensamstående och första gången jag var ifrån min son var han 13 månader. Då var jag borta en kväll några timmar och han sov hela tiden. Sen tror jag han var 2.5 år när han sov borta hos mormor första gången. Hade aldrig klarat av att lämna ifrån mig honom när han var så liten. Behövde jag vila så kom min mamma och pappa och tog honom hemma hos mig istället.


    Gjorde du verkligen inte nånting innan? 
  • Anonym (??)
    Anonym (Hmm) skrev 2015-11-18 09:41:00 följande:

    Spontant skulle jag ju undra över anknytningen till barnet om hon redan klarar av att lämna ifrån sig det. Dessutom i flera timmar och för att fika? Vill man ha fikasällskap så kan man ju bjuda hem någon. I mina öron låter det inte riktigt bra.


    Tja, anknytningen är nog bra, men hon menar att man som mamma inte behöver förändra sitt liv så mycket. Hon har ju jättelätt att få barnvakt och tänkte att det var lika bra att passa på. Hennes syster bor en kvart ifrån. Hade det varit pappan hade ju kanske man inte reagerat på samma sätt?
  • annasv1980

    Jag är också ensamstående och har köpt att livet förändrats. Det var ju även det jag ville annars hade jag inte skaffat barn. Mina föräldrar bor tio mil bort och de är än så länge de enda jag lämnar honom ensam med och det har varit max någon timme och då för att t.ex. handla på egen hand el gå på ett läkarbesök. Vänner får komma på besök och träna får jag göra på lunchen när jag börjar jobba igen. Vill inte att han ska känna sig otrygg :(

  • Anonym (nej)

    Själv hade jag aldrig lämnat bort en sån liten om jag inte absolut måste (som när jag fick lämna min 6 veckor gamla bebis hos kusinen i 5h timmar för att flyttade och det va omöjligt att ha med henne i kaoset). Ingen behöver så mycket egen tid efter 7 veckor. Dom är bebisar så kort stund, man får ta vara på det.

    Jag är ensam med mina två, dom har en pappa men han har bara stora tjejen kanske 1 natt i månaden, annars är.han hemma hos oss typ 5 dagar i veckan och träffar barnen, men gör ju inget, snarare så jag har 3 barn när han är här. Lämnar dom kanske 1h ibland för att handla lite media han är här (han tar hand om dom när jag inte finns i närheten). Skulle aldrig lämna bort min bebis så många timmar för att fika.

  • Anonym (H)
    Anonym (??) skrev 2015-11-18 11:59:52 följande:

    Tja, anknytningen är nog bra, men hon menar att man som mamma inte behöver förändra sitt liv så mycket. Hon har ju jättelätt att få barnvakt och tänkte att det var lika bra att passa på. Hennes syster bor en kvart ifrån. Hade det varit pappan hade ju kanske man inte reagerat på samma sätt?


    Inte förändra sitt liv så mycket och fika ifrån en 7 veckors bebis i 3 timmar är inte samma sak!

    Barnet ska ju hänga med när man menar så, alltså att man gör de man brukar och barnet hänger med, inte lämna barnet flera timmar när hen är så liten..

    De låter inte riktigt som att hon kan ta in att hon fått barn

    Antar att hon inte ammar heller, men även vid flaskmatning borde primära anknytningspersonen/personerna mata första tiden

    Och barnet behöver sin mamma (lukten, rösten, hjärtslagen) för att knyta an och 3 timmar är en hel livstid för en så liten..

    Sen tycker iaf jag att de är lite skillnad mellan mamman och pappan första halvåret kanske, är ju I mamman barnet varit.. visst mamman kan ju börja jobba och pappan är hemma men då gäller de också att han är där nästan hela tiden också så barnet knyter an ordentligt

    Och att hon vill vara borta från sitt barn så länge när hen är så liten ringer alarmklockor för mig..
Svar på tråden Hur ofta barnvakt till en bebis?