Anonym (Arne) skrev 2015-11-25 16:03:41 följande:
Jag tror att chansen är väldig liten att det går att hitta nåt som går att använda, men det kan ju va värt att kolla i alla fall. När det kollades senast så var det ju bara bitar av spermier och en ynka orörlig liten simmare. Har troligtvis nåt fel på produktionen.
Har tänkt hur det skulle bli att få barn sen jag var väldigt ung och att då få beskedet att man inte har några spermier är ett hårt slag. Vänner får barn efter barn och det blir till slut svårt att glädjas för deras skull då man har någon form av frustration och sorg inom sig. Men med tiden har man liksom tänkt färdigt och när alternativen är få (eller så gott som noll) så får man acceptera läget, man har ju inget annat val.
Ska jag få bli pappa vilket jag så väldigt gärna vill så kanske den enda vägen är med någon annans spermier.
Surt i Sverige bara att det ska vara så få spermiedonatorer, och att det inte heller verkar vara några kampanjer osv för att få fler. Surt också att man inte kan få använda sig av familjemedlemmar, vänner osv om man/dom själv vill och dom är friska.
Det ska nog bli barn en vacker dag. Börjar bli äldre så hinner kanske inte bli så många barn som jag en gång önskade men just nu vore jag överlycklig om jag fick kalla mig pappa till en liten unge :)
Absolut är det värt att kolla, om inte annat så för att inte behöva undra. Är inte så bra på det, men har hört att bl.a. Carlanderska kan göra micro tese, som lär vara att de gör en biopsi på testikeln och aktivt letar efter spermier i sädesgångarna. Finns det någon så hittar de den ;) Då skippar man ju hela biten att den ska ta sig från testikeln och ut, vilket skulle kunna vara en del av problemet.
Känner igen mig själv mycket i det du skriver, och för vår del tog det några år. Men med mycket tårar och möda verkar det vara på väg, så orkar man kämpa så händer det. Under tiden är det extremt destruktivt med alla människor omkring en som verkar kunna planera vilken dag de vill att barnet ska födas på utan att behöva glädjas åt bara faktum att de kan. Då är det viktigt med stöd hos sin partner, så jag hoppas att ni kan prata om detta med varandra.
Klart det blir barn. På ett eller annat sätt. Finns viljan och orken att kämpa så blir det ett barn.
Ert barn. Vilket barn det blir, ja det är kanske det som är den största gåtan. Men det kommer att hända.
