Är alla killar så här eller är det bara på dejtingsidor?

Tro mig, det har jag gjort. Jag har ingenting gemensamt med dem och är inte det minsta attraherad av dem. Det finns ingenting där och det växer inte fram något med tiden heller, det har jag testat. Det spelar ingen roll om en person har ett hjärta av guld om han fysiskt oattraktiv, ointelligent, super, röker, snusar, beter sig desperat, hela tiden berättar om hur ingen vill ha honom och vi inte har något alls gemensamt. Det funkar inte då.

Den "svåra" typen tyckte jag lät intressant. Hade jag varit ute på marknaden hade jag helt klart sökt mig till någon sådan, så det är väl bra om folk är ärliga med vilka de är?

Vad föreslår du att jag gör då? Dejtar folk jag har 0 intresse och attraktion för och hoppas på att jag en dag ska börja älska dem och tycka de är attraktiva trots att det aldrig i mitt liv har hänt att något vuxit fram förr?

Tänker på saker som till exempel:

Jag är väldigt lugn av mig medan han är rastlös och måste hitta på saker hela tiden. Det tycker jag är jättejobbigt.

Han vill absolut bo på landet och skulle inte trivas i stan medan jag är helt tvärtom och älskar att bo så centralt som möjligt.

Jag tycker det är viktigt att sköta ekonomin och spara mycket medan han inte bryr sig och slösar pengar på onödiga saker.

Jag tycker om att resa och vill göra det ganska ofta medan han är hemmakära och inte ser tjusningen.

Jag är totalt ointresserad av hans intressen. T.ex motorer. Jag är verkligen inte intresserad och vill inte ha en kille som spenderar massa tid i garaget och pengar på onödiga bilsaker.

Jag är intresserad av att hänga med i, och prata om, nyheter och politik medan han är ointresserad eller inte hänger med i vad som händer i samhället alls.

Med mera.

Det förstås, men du har ju samma problematik om du träffar någon irl som går omkring och försöker ge intryck av att vara något han inte är. Man måste ju kommunicera för att kunna gå in på djupet, men det är ju inte heller oviktigt vilken sorts agn man sätter på kroken för att få folk intresserade i första läget.

De som själva tillbringat tusentals timmar i nätdejtingträsket och lyckats, de lyssnar jag gärna på. Men ni som inte har ansträngt er i år och i timtals varje vecka med att skriva och ge killar chans, killar som säger en massa dumheter och stå ut med oanständiga förslag etcetera, ni förstår inte hur jobbigt det faktiskt är. Säg inte, att vi måste vidga våra vyer, vyer som redan omfattar alla öhh, döh - killar och diverse soffliggande, arbetslösa unkisar.

För att inte tala om hur misslyckad man kan känna av samhällstrycket för att man inte lyckats träffa någon och det ständiga inre ifrågasättandet av sig själv för att man misslyckats med något så fundamentalt.

Ojoj min sambo är både knegare och feminist, men är en fantastisk människa och väldigt poppis bland såväl kvinnor som kompisar. Dock inget otroget slödder. Är det en SDare du vill ha får du väl efterlysa det. Då får du både arbetslöshet, dålig kvinnosyn o fördomar på köpet, du verkar ju gilla sånt?

Kommentar från wtfk...annat användarnamn:

Japp...Och du gör precis så, married, dömer ut en person du inte vet något alls om för att den personen inte har haft turen att hitta en själsfrände på nätdejtingsajt.

Om du tänker att en person som inte hittar någon är sämre än andra på något sätt, vad tror du då inte andra människor tänker?

Hur tror du det känns att ständigt få bemöta frågor om familjeliv, barn etcetera när allt man vill är att träffa någon som är rätt men inte gör det?

Och jag har letat länge för att hitta ett guldkorn, det gör mig inte till panelhöna. Förstår inte vad det har med sammanhanget att göra, tar kontakt, vidgar mina vyer, är hyfsat smart och social och de flesta anser mig trevlig och reko och duktig inom min bransch. Tyvärr räcker det inte enda fram.

Precis det jag försöker framföra att man inte är en sämre människa eller dålig på något sätt

för att man inte hittat rätt kille eller tjej, det gör en inte fulare, mindre tränad, social, mindre smart, mindre disciplinerad.

Man har bara varit väldigt självständig, fortsatt följa sitt hjärta och inte nöjt sig med det nästbästa. Kanske trivts bättre i sitt eget sällskap än i någon som inte riktigt passar en, kanske inte känt sig tillräckligt imponerad av de man mött, kanske inte känt sig tillräckligt kär, kanske inte haft önskan att kompromissa om sina drömmar eller kanske inte sett det som sin största livsuppgift att skaffa en man, kanske haft många passioner som tagit ens intresse i anspråk, kanske inte satsat allt på en vacker yta, som tydligen en del tycker är väldigt viktigt, kanske inte velat hoppa i galen tunna eller satsa på nåt som inte är riktigt rätt och ett tjogtals andra saker.

Sluta vara så hårda här mot andra människor ni inte känner, make peace not war typ

Ja det är väl det ts frågar sig. Om alla män är så som de hon mött på dejtingsidor eller om det finns män som passar henne bättre. Visst kan man väl kalla det kräset att helst träffa en person som man uppskattar - men hennes fråga är ju om det finns män som inte är som hennes exempel i trådstarten. Hon har väl för övrigt rätt att vara kräsen och önska att hon ska finna en man som passar henne.

Som jag fattar ts har hon inte träffat på någon som känns aktuell för henne (alldeles oavsett om intresset i så fall skulle vara ömsesidigt). Man kan ju läsa presentationerna även om folk inte är intresserad av en. Så därför är det ju för hennes frågeställning inte så relevant ifall hon skulle vara attraktiv för dessa hypotetiska män som hon frågar om de finns. Hon undrar ju bara om det finns män som inte är som de hon träffar på på dejtingsidorna

Jag känner för övrigt många män som inte passar in på ts beskrivningar i trådstarten - så nej alla män är inte så.

Höhöhö, utvikningsbrudar uppskattar inte alltid samma typer av människor höhö så därför faller din teori.