Orolig! Liknande menssmärtor i v.16. och lite slemmigt blod.

Vad skönt att det inte kommit mer. Hoppas det inte gör det heller och att allt går bra.

Jag har en solskenshistoria. När jag väntade tvåan hade jag dessförinnan gått igenom ett mf och ett ma.
När jag var i v. 13 var vi på ett kalas och när vi skulle åka hem gick jag på toa och då såg jag lite lite blod på pappret. Blev såklart orolig och satte på en binda för säkerhets skull och åkte hem. Väl hemma klev jag ur bilen och bara kände hur blodet började forsa ur mig och ner längs benen. Jag var säker på att det var kört men min man ringde sjukhuset och vi åkte in direkt. 
Väl där gjordes ett ultraljud som visade en livlig, sprattlande liten krabat. Jag fortsatte att blöda i ytterligare ca 2 månader om än i mindre och mindre skala, sista veckorna var det gammalt brunt blod.
Läkarna kom inte fram till orsaken till min blödning mer än att de kunde se att det fanns en rätt stor blödning i livmodern. På förlossningen några månader senare kom den vid det laget koagulerade blödningen ut tillsammans med moderkakan så vi fick se den.

Så visst kan det gå bra även om man drabbas av blödningar! Men jag vet också att när man ser det där blodet så är det nästan omöjligt att inte känna oro även om man vet att det inte behöver vara nån fara. Försök ändå att inte oroa dig .