Grejen är att männen blir kära på en gång , starkt , villkorslöst , stort . Eller blir dom inte . Med kvinnor funkar det på ett annat sätt . Kärleken växer fram , säkert lika stark som mannens , kanske även starkare . Men den kommer med känslan av komfort , trygghet , osv . Pratar från min egen erfarenhet ;)
Anonym (reddish) skrev 2015-11-28 21:17:31 följande:
Hoppas du inte försvinner härifrån. Känner ju att du kan komma med avgörande tankar om hur jag ska gå vidare. Jag har en obegränsat stor lust att lyckas behålla denna kvinna vid min sida.
Det som varit tyngst att höra är ju orden: "Jag vet inte vad jag känner - om det är kärlek till en man, ett syskon eller en vän". Och att det har varit en anledning till varför hon försökt gå några gånger. Det träffar mig ju personligen, vilket det andra inte gör (som är kopplat till sjukdomen). Jag kan inte vinna någon som inte älskar mig som en man, men jag har tålamod och kärlek så det räcker och blir över för att älska henne över alla depressioner i världen.
Kände du också så? Att du inte visste var dina känslor fanns? Att du inte visste om eller hur du älskade honom? Viktigaste frågan av alla jag har?
