Varför slutade ni festa?

Om man har barn är det inte roligt att vara bakis. Så är det bara. Jag sitter gärna hemma hos någon och tar några glas vin, eller hemma hos mig själv med, för den delen. Det har visserligen inträffat att jag har blivit en smula bakfull då med, men man blir inte så totalt utmattad som man blir om man går ut på nattklubb. Att gå ut på nattklubb gör ju också att man kommer hem senare, att man har ont i fötterna eller är trött efter att ha dansat. Att sedan gå upp klockan 6 och vara i värsta lektagen och gå till lekplats, leka pirater, bygga duplo, när man är trött, illamående och är trött i benen är faktiskt inte särskilt lockande. Om man är där till klockan 3 och det sedan tar en halvtimme hem så är man inte i säng förrän klockan 4. Om man sitter hemma och tar ett glas vin och gästen går klockan 2 (eller oftast senast 23 eller möjligtvis 12) så är man i säng 5 minuter senare. Och dessutom är man inte så slutkörd i kroppen efteråt.

Jag måste väl också tillägga att jag inte har något emot folk som festar så länge de sköter det viktiga i livet däromkring (går till jobbet i tid och inte är slutkörd efter en helgs festande eller leker med sina barn utan att sätta dem framför en iPad halva dagen eftersom man som vuxen är bakis.) Klarar man att fungera som vanligt dagen efter i de saker som gör att livet fungerar, så får man lov att festa hur mycket som helst. Men jag har svårt för en bekant som plötsligt inte kan följa med till lekland med sitt barn eftersom hon är för bakis för att köra bil.

Jo, självklart är det okej någon gång ibland, men då får man också vara lite förutseende och planera innan, så att båda föräldrar är införstådda i hur morgondagen kommer att vara. Jag har lite väl ofta i bekantskapskretsen upplevt tillfällen då mamman är sur på pappan för att han drack för mycket dagen innan, och jagar upp en halvfull och supertrött karl, för att tjata hål i huvudet på denne kring att man minsann måste ta hand om barnen i alla fall, eller som exemplet som jag skrev tidigare, med mamman som hade lovat barn och vänner att gå på lekland men som fick ställa in för att hon var för bakfull att köra bil. Har man en bra dialog som "Om du går ut med tjejerna ikväll så tar jag barnen till en lekplats direkt efter frukost imorgon så att du får sova ut", ja, då är det helt okej. Dessvärre upplever jag inte att den dialogen alltid finns. I alla fall inte i min bekantskapskrets.

Jag är av åsikten att det är extra viktigt att man får lov att roa sig när man har fått barn, annars orkar man inte. Man måste få ett andrum ibland. Däremot är det nog så att man får en annan syn på vad det är att ha roligt när man väl har fått barn. Jag var själv ute med mina vänner på nattklubb för ett par månader sedan. Det var första gången på över två år och jag blev grymt besviken, eftersom det inte var så roligt som jag minns. Dessutom var det jobbigt med alla höga ljud (jag tror att man uppskattar lugn och ro ganska mycket mer efter att man har fått barn) och dagen efter ångrade jag nästan att jag hade gått ut. Däremot tycker jag att det är trevligt att sitta ett gäng och snacka medan jag dricker några glas vin och därmed få den "egentiden" då. Jag tillhör dessutom den hemska kategori människor som vid flera tillfällen har suttit på en uteservering på krogen medan min son sover i barnvagnen bredvid, fast då är det ju inte direkt att man "super skallen i bitar."