Drömmer om ett syskon till vårt änglabarn. Någon mer?

Vad kul att ni "kommit igång" med ett syskon skapande :) håller tummarna för er! :)

Kärleken som vi alla har till våra barn kommer aldrig kunna ersättas med syskon eller andra ting - vi alla är änglaföräldrar, något som ingen ska behöva uppleva.... Men vi är några av dom föräldrar som fått uppleva denna smärta och sorg och måste lära oss att leva med det... ett riktigt jävla helvete enligt mig.

Men som du skriver, helt naturligt att vilja ha ett syskon till våra barn!

Tror även att längtan efter ett syskon ligger delvis i längtan att få ro om ett barn som kommer växa upp till en fantastisk människa, tror även att det är ngt biologiskt i oss som vill "göra om göra rätt" (vet inte hur jag ska uttrycka mig, hoppas du förstår vad jag menar...), då våra små inte fick uppleva livet utanför magen och tror att kroppen känner av detta och gör därför att våran biologiska klocka är väldigt stark att skapa ett syskon fort...

Vad roligt med ÄL såhär kring jul och allt - en riktig julklapp om det tar sig ;)

Beklagar förlusten :( kan inte förstå varför himlen måste fyllas på med sådana här små änglar. Barn som ska vara hos oss, sona föräldrar och utvecklas och växa upp till fantastiska individer!

Kul med ÄL nu iaf! Hoppas det tar sig! Vi har precis börjat försöka utan skydd (4 veckor sedan vattnet gick idag... För fyra veckor sedan levde vår son i min mage, vilket han inte gjorde en dag senare :'( ). Jag har inte fått tillbaka mensen än dock så har ju ingen aning om hur kroppen är igång... Hur lång tid tog det innan din mens var tillbaka? Jag kommer nog börja testa med stickor direkt efter första mensen.

Jag tror också att det är något biologiskt i oss som gör att vi ännu mer vill ha ett barn att ta hand om direkt efter att våra små lämnat oss. Kroppen har ju burit runt på ett barn länge och gjort sig redo för att bli mamma!

blubb4m vad jobbigt med mensen! Men att du ändå lyckats få ÄL? Det är ju skönt iaf! :D

Tror det är första barnet för oss alla som skrivit här? Varje gång jag fått missfall har vi tänkt att om man iaf redan hade ett barn att ta hand om och glädjas åt. Fast jobbigt att ha kravet under den här sorgen.

Alla som vi pratar med börjar med "det kanske ni inte tänker på nu, men..." När de ska prata ny graviditet. Jo, det är allt vi tänker på och som du säger känns det som det skulle hjälpa oss också. Men jag tror precis som du att de flesta kuratorer/psykologer nog inte håller med. Min chef sa ju att vi ska försöka slappna av och göra roliga saker och "blir det så blir det". Men vaddå för roliga saker och vaddå slappna av? Vi har varit redo att bli föräldrar i två år nu! Vi vill inte "passa på att göra sådant vi inte kan göra sedan" längre!

Det håller vi tummarna för! Men har du börjat testa direkt efter mensen då för att se att du har ägglossning? Idag är det fyra veckor sedan förlossningen. Trodde igår att mensen var på väg, kändes så, men icke sa Nicke. Nu känns inget.

Ja, det är konstigt det där, men jag tror att andra tror att man är så orolig och tänker så mycket på det barnet vi förlorat (vilket vi såklart gör!) att de tror att man inte alls vill tänka på en ny graviditet. Och visst, en ny graviditet känns ju jobbig, men den krävs ju för att till slut få hålla i vårt levande barn! Och mellan tårarna och sorgen efter vårt förlorade barn finns bara tanken på ett levande barn. Inte som ersättning, utan som syskon.

Hoppas verkligen jag är där snart! Men fortfarande ingen mens i sikte... Kan ju inte sluta hoppas på att vara gravid, men vet ju att det rent fysiologiskt är för tidigt för det oxå.. :P

Jo, man blir ju galen av att tänka på allt som skulle varit, men samtidigt är det ju så svårt att låta bli. Man går runt och är relativt normal, och så plötsligt kommer man på något...

Jo, det eftersom de ändå misstänkte en infektion så hoppas jag det går att kolla lite extra.

Hur var det att berätta för sambons föräldrar igår? :D

Grattis till frieriet!

Jo, vår sons farmor hade bett oss om ett visst kort på vår ängel och det kändes så bra igår när hon ställde det på hyllan bland alla de andra barnbarnen <3 bredvid en ängel hon hade sedan länge.

Då håller vi tummar och tår för att ingen mens dyker upp!

Kan som vanligt inte sova mer än 5-6h. Har iaf blivit några fler än för en månad sedan. Kuratorn säger att jag borde överväga att prova sömntabletter en tid om det inte blir bättre... Men jag tycker det känns jättejobbigt. Har inte problem att somna, men vaknar efter några timmar och kan ofta inte somna om. Har någon av er provat sömntabletter? Jag är rädd att man sover så bra med dem så man tycker det är jobbigt att sova utan sedan... Men kuratorn pratar om att det är energikrävande att sörja, och det har hon ju rätt i! Kunde aldrig innan man hamnade i det här tro att det var så här.

Igår kom mensen också. På pricken en månad efter förlossningen. Var först tveksam om det verkligen var mens då det inte är som vanligt, men nu tror jag mig vara säker... Har tänkt hela tiden att det är bra om den kommer en första gång, men kan ändå inte låta bli att bli ledsen och besviken. Hör också på maken hur han hade haft förhoppning om att det skulle fungera på första försöket..

Jag får se hur jag gör. Det är lixom gränsfall nu hur mycket jag sover tycker jag. Får se hur det funkar när jag börjar jobba i januari...

Jo, att blöda väcker bara dåliga minnen. Vi försöker tänka positivt, att nu kan vi sedan börja försöka igen på allvar, men man hade ju ändå en liten, liten förhoppning även om man visste att det var en liten chans...

Stort GRATTIS till frieriet!! :D

Vad underbart för er :D