• Anonym (Kvinna 45)

    Ni som nätdejtar – träff hemma

    Fråga två från den förvirrade till er som nätdejtar (och er som bara har åsikter).


    Hur försiktiga är ni med att gå hem till ny bekantskap?

    För några år sen hade jag inte alls tänkt på någon sådan oro, men ju mer jag läser om knäppa personer i trådar på nätet, ju mer tråkigt misstänksam blir jag.

    Skulle ni våga gå hem till en man ni träffat en gång innan? Mannen bor mitt i stad. VERKAR helt normal. Har haft fru 25 år, vuxna barn, hög jobbposition, lite finns på FB och många andra ställen på nätet, osv osv.

    Bör man träffas fler gånger ute innan man träffas hemma?

  • Svar på tråden Ni som nätdejtar – träff hemma
  • Hadraniel
    Anonym (karlsloken) skrev 2016-06-03 13:02:41 följande:
    Jag trodde att dejtande skulle vara kul. Visst att man kan vara nervös. Men om det hela känns obehagligt, då måste väl nåt va fel. Eller har jag missat nåt?
    Kul tror jag knappast att det skulle kunna vara förutom de få gånger jag hade turen att träffa någon riktigt exceptionell kvinna. Mest är det ju något jag tvingade mig till för att ha en minimal chans att träffa en livspartner alternativt en ny nära vän.

    Men helst undviker jag att det blir något i stil med mental tortyr att gå på dejt och särskilt med tanke på att det är näst intill omöjligt att göra ett tillräckligt bra intryck i det läget för att det ska leda till något mer. Alltså slipper jag helst offentliga miljöer så att det bara känns tråkigt och meningslöst om det nu blir en dålig träff istället för väldigt plågsamt och utmattande. Samtidigt gör jag normalt ett mycket bättre intryck när man är själva på en dejt så att det ganska ofta leder till fler träffar om det är någon kvinna som jag trivs med.
  • Anonym (q)

    har man setts en gång och det kändes bra så skulle jag våga mig på en dejt hemma. Jag skulle däremot inte sova över och se till att jag enkelt kunde ta mig därifrån om det kändes läge för det. Jag skulle inte ha sex redan denna gång, kanske på en tredje dejt. 

    Min partner som jag träffade på nätet, hade mailkontakt och telefonkontakt i ca 3 veckor (fick inte till nån dejt innan) och första gången var på ett cafe. Efteråt hörde jag av mig och sa det var trevligt. Då bjöd han hem mig på middag. Först var jag lite nojig, skulle jag göra det? Men det hade känts så självklart på dejt ett så varför inte? Funkade toppen! Kramades bara, inget annat. Var där i 6 timmar. Åkte sen hem till mig och sov. Veckan efter hade vi dejt hos mig och DÅ fick han sova över :) Sedan dess har vi varit oskiljaktiga.

    Jag har innan detta nätdejtat en del och där varierade det från endast en dejt till några stycken med samma person. Vid 2 tillfällen gick jag med på dejt hemma, en gång hos mig, en gång hos en kille. Båd de dejterna ångrade jag att jag gått med på. De var så uppenbart bara ute efter sex, vilket inte jag var. Efter det lovade jag mig själv att aldrig ha en första dejt hemma.

    men som sagt, en andra dejt kan vara ok om du fick ok vibbar första gången. I vårt fall ville min partner så gärna bjuda hem mig just för att visa att han var fullkomligt vettig och normal, vilket ens hem ganska snabbt visar.  Han fick ju även visa att han är bra på att laga mat :) 

  • Anonym (Kvinna 45)

    Jag kan meddela nu drygt 4 månader senare att:
    ja, jag gick hem till honom.
    Ja, vi hade fantastiskt bra sex.
    Ja, vi är otroligt lyckliga tillsammans och bor i princip ihop. :)

  • Isabellisen
    Hadraniel skrev 2016-06-03 13:24:59 följande:

    Kul tror jag knappast att det skulle kunna vara förutom de få gånger jag hade turen att träffa någon riktigt exceptionell kvinna. Mest är det ju något jag tvingade mig till för att ha en minimal chans att träffa en livspartner alternativt en ny nära vän.

    Men helst undviker jag att det blir något i stil med mental tortyr att gå på dejt och särskilt med tanke på att det är näst intill omöjligt att göra ett tillräckligt bra intryck i det läget för att det ska leda till något mer. Alltså slipper jag helst offentliga miljöer så att det bara känns tråkigt och meningslöst om det nu blir en dålig träff istället för väldigt plågsamt och utmattande. Samtidigt gör jag normalt ett mycket bättre intryck när man är själva på en dejt så att det ganska ofta leder till fler träffar om det är någon kvinna som jag trivs med.


    Ja, men den tjej du träffar och är tillsammans med, måste ju tycka om dig för den du är, även när du är ute bland folk och tycka om ditt riktiga jag i alla situationer.

    Gör hon inte det och kan inte acceptera din rädsla, då är det väl ändå ingen person att satsa på för din del.

    Bättre att du berättar och är öppen om att du har detta problem och hittar någon som accepterar och förstår det.
  • Hadraniel
    Isabellisen skrev 2016-06-03 16:39:48 följande:
    Ja, men den tjej du träffar och är tillsammans med, måste ju tycka om dig för den du är, även när du är ute bland folk och tycka om ditt riktiga jag i alla situationer.

    Gör hon inte det och kan inte acceptera din rädsla, då är det väl ändå ingen person att satsa på för din del.

    Bättre att du berättar och är öppen om att du har detta problem och hittar någon som accepterar och förstår det.
    Det är ju klart att min partner måste veta om och acceptera att jag är vädligt intryckskänslig och mår dåligt i miljöer med för mycket folk. Tyvärr brukade det bli så att de flesta kvinnor som jag lärde känna via nätet ändå bara ville träffas på offentliga platser trots att jag förklarat läget i förväg och de vet om mina besvär. Dessa dejter har i princip aldrig lett till någon andra träff för att jag inte gjort ett tillräckligt bra intryck, medan en stor del av de som har gått med på att träffa mig på en mer privat och enskild plats har velat träffas flera gånger.
  • Anonym (karlsloken)
    Anonym (q) skrev 2016-06-03 14:01:41 följande:

    har man setts en gång och det kändes bra så skulle jag våga mig på en dejt hemma. Jag skulle däremot inte sova över och se till att jag enkelt kunde ta mig därifrån om det kändes läge för det. Jag skulle inte ha sex redan denna gång, kanske på en tredje dejt. 

    Min partner som jag träffade på nätet, hade mailkontakt och telefonkontakt i ca 3 veckor (fick inte till nån dejt innan) och första gången var på ett cafe. Efteråt hörde jag av mig och sa det var trevligt. Då bjöd han hem mig på middag. Först var jag lite nojig, skulle jag göra det? Men det hade känts så självklart på dejt ett så varför inte? Funkade toppen! Kramades bara, inget annat. Var där i 6 timmar. Åkte sen hem till mig och sov. Veckan efter hade vi dejt hos mig och DÅ fick han sova över :) Sedan dess har vi varit oskiljaktiga.

    Jag har innan detta nätdejtat en del och där varierade det från endast en dejt till några stycken med samma person. Vid 2 tillfällen gick jag med på dejt hemma, en gång hos mig, en gång hos en kille. Båd de dejterna ångrade jag att jag gått med på. De var så uppenbart bara ute efter sex, vilket inte jag var. Efter det lovade jag mig själv att aldrig ha en första dejt hemma.

    men som sagt, en andra dejt kan vara ok om du fick ok vibbar första gången. I vårt fall ville min partner så gärna bjuda hem mig just för att visa att han var fullkomligt vettig och normal, vilket ens hem ganska snabbt visar.  Han fick ju även visa att han är bra på att laga mat :) 


    Vår dejt varade i runt 5 timmar och jag tyckte tiden gick fort, vi hade trevligt. hade velat ses igen, men hon kände inte samma.
    Så man känner ännu en gång att sånt bara händer andra, och det kommer dröja länge innan jag anstränger mig och åker flera mil för att träffa en dejt.
  • Isabellisen
    Anonym (karlsloken) skrev 2016-06-04 12:29:19 följande:

    Vår dejt varade i runt 5 timmar och jag tyckte tiden gick fort, vi hade trevligt. hade velat ses igen, men hon kände inte samma.

    Så man känner ännu en gång att sånt bara händer andra, och det kommer dröja länge innan jag anstränger mig och åker flera mil för att träffa en dejt.


    Vad tråkigt att det inte blev något. Men det är ju så, i synnerhet med internetdejting att det är svårt att via nätet få en helhetsbild av en annan människa. Och då blir det lätt att endera av personerna målat upp en helt egen bild av den andre som inte stämmer med verkligheten.

    Det är sällan man träffar någon där det finns ömsesidigt intresse. Det betyder att man måste låta det rinna av en som vatten på en gås och inte ta det på så stort allvar. Kanske får man träffa väldigt, väldigt många personer innan det klaffar och då måste man ju hantera alla misslyckanden till lyckoträffen.
  • Isabellisen
    Anonym (karlsloken) skrev 2016-06-04 12:29:19 följande:

    Vår dejt varade i runt 5 timmar och jag tyckte tiden gick fort, vi hade trevligt. hade velat ses igen, men hon kände inte samma.

    Så man känner ännu en gång att sånt bara händer andra, och det kommer dröja länge innan jag anstränger mig och åker flera mil för att träffa en dejt.


    Det är därför lättare att träffa folk i verkligheten då man fortare får en bild av en annan och om det kan bli något. För mig har det funkat bättre. Man kan ju försöka få kontakt med människor på andra ställen än nätet, då kanske det också känns roligare för dig?

    Tänker att man inte gör så gott intryck om man är eller går på en dejt och får känslan av att det bara är jobbigt att dejta och att man inte ser fram emot det. Kan det vara att det känns pressande eller kravfyllt med detta dejtade?
  • Anonym (karlsloken)
    Isabellisen skrev 2016-06-04 17:34:44 följande:
    Det är därför lättare att träffa folk i verkligheten då man fortare får en bild av en annan och om det kan bli något. För mig har det funkat bättre. Man kan ju försöka få kontakt med människor på andra ställen än nätet, då kanske det också känns roligare för dig?

    Tänker att man inte gör så gott intryck om man är eller går på en dejt och får känslan av att det bara är jobbigt att dejta och att man inte ser fram emot det. Kan det vara att det känns pressande eller kravfyllt med detta dejtade?
    Ja absolut, hade helst velat slippa leta på nätet, men det är enda alternativet för mig. Jag har inga vänner och umgås bara med mina syskon.
  • Anonym (karlsloken)
    Anonym (karlsloken) skrev 2016-06-04 20:38:09 följande:
    Ja absolut, hade helst velat slippa leta på nätet, men det är enda alternativet för mig. Jag har inga vänner och umgås bara med mina syskon.
    Jag är en loser. Sån där man ser i amerikanska filmer, som aldrig fick tjejen i skolan. Faktum är att jag aldrig haft tjej.
  • Isabellisen
    Anonym (karlsloken) skrev 2016-06-04 20:53:54 följande:

    Jag är en loser. Sån där man ser i amerikanska filmer, som aldrig fick tjejen i skolan. Faktum är att jag aldrig haft tjej.


    Det tror jag inte alls att du är. Det är svårt med nätdejting bara.

    Jag menar att man kan träffa folk överallt, på gymmet, biblioteket, affären och kontakta folk på andra sätt.

    Jag träffade en trevlig kille på en restaurang och gav honom mitt nummer. Sen kontaktade han mig och frågade om vi skulle fika och vi ska ses i veckan. Nu vet jag redan hur han ser ut och verkar vara som person och han har redan träffat mig. Så då känns det inte jobbigt som med internetdejting utan bara trevligt.

    Jag har testat mycket internetdejting och det har inte funkat alls. Nu har jag istället träffat två intressanta killar i verkligheten som jag ska på dejt med och som det faktiskt är kul att träffa och inte jobbigt.
  • Anonym (karlsloken)
    Isabellisen skrev 2016-06-05 06:59:53 följande:
    Det tror jag inte alls att du är. Det är svårt med nätdejting bara.

    Jag menar att man kan träffa folk överallt, på gymmet, biblioteket, affären och kontakta folk på andra sätt.

    Jag träffade en trevlig kille på en restaurang och gav honom mitt nummer. Sen kontaktade han mig och frågade om vi skulle fika och vi ska ses i veckan. Nu vet jag redan hur han ser ut och verkar vara som person och han har redan träffat mig. Så då känns det inte jobbigt som med internetdejting utan bara trevligt.

    Jag har testat mycket internetdejting och det har inte funkat alls. Nu har jag istället träffat två intressanta killar i verkligheten som jag ska på dejt med och som det faktiskt är kul att träffa och inte jobbigt.
    Jag förstår inte. Jag ser tjejer överallt som ser trevliga ut, men vad kan jag göra? Jag kan inte gå fram och säga hej, och fråga om de vill fika eller nåt. Jag gjorde det med flera tjejer för många år sen, det funkade aldrig. Sen är jag ganska blyg också, så jag är kass på sånt.
  • Isabellisen
    Anonym (karlsloken) skrev 2016-06-04 20:53:54 följande:

    Jag är en loser. Sån där man ser i amerikanska filmer, som aldrig fick tjejen i skolan. Faktum är att jag aldrig haft tjej.


    Du kanske skulle börja med något nytt intresse. Då skulle du träffa lite nytt folk både vänner och ev. förhållanden. Sen om du har vänner är det ju både roligare och du har också möjlighet att träffa någon via dina kompisar.

    Jag försöker vara öppen för vänner var jag en är. När jag är på en träningsresa till annan ort och träffar någon som jag verkade ha mycket gemensamt med, även om det bara var 5 minuter vi pratade, så brukar jag fråga efter nummer och om vi kan träna eller göra något tillsammans.
  • Isabellisen
    Anonym (karlsloken) skrev 2016-06-05 07:04:42 följande:

    Jag förstår inte. Jag ser tjejer överallt som ser trevliga ut, men vad kan jag göra? Jag kan inte gå fram och säga hej, och fråga om de vill fika eller nåt. Jag gjorde det med flera tjejer för många år sen, det funkade aldrig. Sen är jag ganska blyg också, så jag är kass på sånt.


    Som sagt, fler intressen och vänner. Intressen gör att man har något naturligt samtalsämne att komma in på.

    Sen tycker jag du ska försöka vara lite modigare. Om du ser en trevlig tjej i affären som inte ser ut att ha bråttom och tittar på samma saker som du, då kan du ju fråga något och försöka börja prata om något om det med henne.

    Shit, ja, man behöver verkligen ett paraply nu när det regnar så mycket, t.ex. Sen kolla hur hon reagerar och fortsätta prata lite om du får bra respons. Sen om du får gott intryck av det hela, avsluta med att säga att du tycker hon verkar trevlig och lämna visitkort till henne, om hon vill höra av sig någon gång.

    Om det sen inte blir något så kanske du inte träffar henne igen ändå och då gör det inget. För vem skäms du för då? Sen tycker tjejer oftast att det är lite av en komplimang att bli sedda, om det inte är för påträngande men det kommer det inte vara. Så hon kommer uppskatta det hursomhelst.
  • Anonym (karlsloken)
    Isabellisen skrev 2016-06-05 07:21:17 följande:
    Som sagt, fler intressen och vänner. Intressen gör att man har något naturligt samtalsämne att komma in på.

    Sen tycker jag du ska försöka vara lite modigare. Om du ser en trevlig tjej i affären som inte ser ut att ha bråttom och tittar på samma saker som du, då kan du ju fråga något och försöka börja prata om något om det med henne.

    Shit, ja, man behöver verkligen ett paraply nu när det regnar så mycket, t.ex. Sen kolla hur hon reagerar och fortsätta prata lite om du får bra respons. Sen om du får gott intryck av det hela, avsluta med att säga att du tycker hon verkar trevlig och lämna visitkort till henne, om hon vill höra av sig någon gång.

    Om det sen inte blir något så kanske du inte träffar henne igen ändå och då gör det inget. För vem skäms du för då? Sen tycker tjejer oftast att det är lite av en komplimang att bli sedda, om det inte är för påträngande men det kommer det inte vara. Så hon kommer uppskatta det hursomhelst.
    Ja, det är lättare sagt än gjort. Att vara modig alltså. Jag vågade mer när jag var yngre, men i takt med alla "misslyckanden", nej, dissningar, eller vad man nu ska kalla det, så sjönk modet och självkänslan. Det i kombination med att jag aldrig haft tjej gör att jag har noll självkänsla och tro på att nån skulle vilja ha en. Då orkar man inte gå fram och prata med en tjej. Jag törs ju knappt titta på dom ute.
    Jag gick ur dejtsajterna nu. Efter 15 års harvande får jag inse att det inte funkar.
  • Isabellisen
    Anonym (karlsloken) skrev 2016-06-05 10:18:16 följande:

    Ja, det är lättare sagt än gjort. Att vara modig alltså. Jag vågade mer när jag var yngre, men i takt med alla "misslyckanden", nej, dissningar, eller vad man nu ska kalla det, så sjönk modet och självkänslan. Det i kombination med att jag aldrig haft tjej gör att jag har noll självkänsla och tro på att nån skulle vilja ha en. Då orkar man inte gå fram och prata med en tjej. Jag törs ju knappt titta på dom ute.

    Jag gick ur dejtsajterna nu. Efter 15 års harvande får jag inse att det inte funkar.


    Det låter jobbigt och jag förstår hur det känns. Jag har också harvat där utan resultat. En vän inspirerade mig till att vara lite modigare så nu försöker jag det, även om det är jobbigt för jag är också lite blyg. Annars händer ju ingenting och det är också tråkigt.

    Ge inte upp och gör någonting för att få till en förändring. Om du gör som du alltid gjort, händer inget. Anmäl dig till någon kurs, dans, friluftsliv, matlagning, hantverk eller gå med i en förening, var aktiv i en ideell verksamhet som hjälper människor och djur. Där är det lätt att hitta folk att prata med och sen få mera utav det.

    Finns ju inget sexigare heller med människor som tar initiativ och brinner för något och gör något för andra.

    Sätt igång nu och lycka till! På sommaren finns mycket uteaktiviteter som är roliga och som man kan anmäla sig till.

    Ursäkta att jag tagit över ts med något annat.
Svar på tråden Ni som nätdejtar – träff hemma