Min ena son låg i säte och jag hade först tänkt föda vaginalt men pga en del omständigheter valde jag snitt istället, något jag ångrar än idag själva snittet var inte det jobbiga men tiden efter. Jag åkte på infektion och blev jättedålig så skulle jag hamna i samma situation igen så föder jag vaginalt
Jag har två vänner som drabbats av samma sak efter snitt, en av anledningarna att jag är väldigt rädd för att snittas. Även smärtan efteråt.
Tråkigt att du ångrar ditt val, jag hoppas att du får chansen att föda vaginalt nästa gång.
Så tråkigt!
När det stod klart att jag inte skulle få föda vaginalt på mitt hemsjukhus utan i så fall skulle remitteras till ett annat landsting, var jag först jätteosäker på vad jag skulle välja. Läste på allt jag kunde hitta om vaginala sätesförlossningar och snitt, men jag blev inte värst mycket klokare av det. Till slut fick jag lyssna till magkänslan helt och hållet, och då var det inget svårt beslut. En vaginal förlossning kändes sammantaget som det bästa för mig och bebis, och jag ville inte behöva genomgå en stor operation "i onödan" (men det vet man ju inte på förhand). När jag väl bestämt mig var jag helt säker på att det skulle gå vägen, fanns inte en tanke på att det skulle kunna sluta med snitt. Vet inte varför egentligen, det är ju en högriskförlossning och läkarna tvekar inte det minsta innan de avbryter för snitt, till skillnad från en normal förlossning där man kan välja att avvakta och ge förloppet en egen chans.
Min kusin väntade sitt första barn samtidigt som jag, och hennes bebis låg också i säte. Hon valde också en vaginal förlossning, men öppningsskedet gick för långsamt så läkarna valde att avbryta för snitt. En sorg för henne än idag, hon ville verkligen föda vaginalt och har också haft komplikationer efter snittet.
Hoppas att du får chansen till en vaginal förlossning!
Okej då har du ju i alla fall varit med om det(ett antal ggr). ;)
Men förstår att man ångrar sig när det blir komplikationer efteråt.
Vad skönt att snittet inte är din enda förlossningsupplevelse, Mamma Lotta! Håller tummarna för att det blir en vaginal förlossning med nr 8, coolt att ha gått igenom så många förlossningar.
Tycker det är sorgligt att det finns gravida kvinnor som tror att det inte ens går att föda barn i säte. Bebisar har legat så i alla tider, och det är synd att vården inte informerar om vaginal förlossning om man föredrar det framför snitt. Jag kan absolut förstå att personalens erfarenheter och rutiner är bristfälliga på många sjukhus (som på mitt dåv. hemsjukhus) eftersom sätesbjudning är såpass ovanligt, men då får de se till att skaffa sig den kompetensen från andra sjukhus som har kunnandet. Och tyvärr får man stå på sig som patient. När mitt vändningsförsök misslyckades fattades beslutet om snitt över huvudet på mig direkt och jag fick säga ifrån till både barnmorska och förlossningsläkare att jag skulle vilja föda vaginalt istället. Hemskt hur många kvinnor det är som aldrig ges chansen för att de inte vågar eller inte tror att man kan säga ifrån, och säkert hade klarat en vaginal förlossning alldeles utmärkt.
Riktlinjerna skärptes efter en dansk studie i början på 90-talet som visade på att snitt var att föredra framför vaginal sätesförlossning. Man gjorde ingen egen studie i Sverige utan fattade beslut utifrån enbart denna danska studie, vilket mötte starkt motstånd från förlossningsläkare.
Numera är det allt fler sjukhus som bryter trenden och genomför allt fler vaginala förlossningar framför snitt.
För dig som då redan fött fyra barn utan komplikationer finner jag det mycket märkligt att du inte ens fick prova att föda i säte?! De kunde åtminstone gjort ett TUL för att uppskatta bebisens vikt, hade bebisen bedömts vara för stor var det ju inte mycket att göra (och ditt bäckenmått var säkert alldeles galant efter fyra förlossningar!), men nog hade de kunnat ge dig chansen när du var såpass erfaren. Sorgligt!