• Anonym (Anna)
    Äldre 5 Feb 17:14
    7661 visningar
    78 svar
    78
    7661

    Till er som jobbar inom barnomsorg. Jag behöver ställa lite frågor

    Jag upplever ett stort problem på min sons dagis.

    Varje dag är det våld, strypgrepp, sparkar, knytnävsslag osv. Det är en pojke som är extremt aggressiv mot de andra barnen. Alltså, det är inte bara min son som är utsatt. Jag har flera gånger fått rycka in när denna pojke varit i farten. Som den gången han tog strypgrepp på ett annat barn. Ingen ur personalen såg detta och jag fick panik då barnet inte kunde andas. Vi har haft massa möten angående detta då jag inte alls känner mig trygg i att lämna min son där. Min son är rädd för denna pojke då han fått både slag och sparkar på sig helt oprovocerat. Det är bestämt att denna pojke ska ha en extra resurs. Han får inte vara ensam.

    Till en början var jag arg. Jag har sagt till denna pojke varje gång han slagit min son eller andra barn. Och då menar jag att han slagit min son 90% av gångerna jag lämnat honom. Alltså mitt framför ögonen på mig. Nu är jag så förbaskat trött på att vara arg. Jag tycker synd om alla barnen, mest denna pojke som använder våld. För det märks att han inte mår bra. Så min fråga nu är: Vad kan jag göra för att hjälpa min son, pojken och fröknarna? Tänker jag jätte tokigt som vill erbjuda honom en kram istället för att vara arg? Om han slår min son och jag kramar honom efter det, sviker jag mitt eget barn då?

    Jag har tröttnat på ilskan och hatet och vill vända situationen till något positivt istället. Men jag vet inte hur. Min son blir såklart påverkad av detta och det visas sig på hemmaplan.

    Vad ska jag göra?

  • Svar på tråden Till er som jobbar inom barnomsorg. Jag behöver ställa lite frågor
  • Äldre 5 Feb 17:26
    #1

    Jag gillar ditt resonemang. Jag har upplevt att då jag arbetat med barn att "chocka" dem, genom att göra en sådan sak som att som att inte bli arg då det förväntas av en är mer effektivt. Sen så ska man givetvis, som du gjort säga ifrån. För man får inte slåss och hela den biten. Jag tänker att det är viktigt att du pratar med din egen son om situationen och dessutom förklarar så att han förstår varför du gör så. Jag vet ju inga omständigheter, pojkens familjesituation, eventuella diagnoser, rädslor, orsaker. Något är det ju som inte står rätt till. Prata med hans föräldrar? Om det är ett alternativ. Antar att förskolepersonalen inte får berätta allt för mycket med tanke på tystnadsplikt, men om du annars misstänker att pojken far inlla tycker jag att du bör göra en orosanmälan till socialtjänsten!

  • Anonym (Anna) Trådstartaren
    Äldre 5 Feb 17:38
    #2
    Frö1 skrev 2016-02-05 17:26:29 följande:

    Jag gillar ditt resonemang. Jag har upplevt att då jag arbetat med barn att "chocka" dem, genom att göra en sådan sak som att som att inte bli arg då det förväntas av en är mer effektivt. Sen så ska man givetvis, som du gjort säga ifrån. För man får inte slåss och hela den biten. Jag tänker att det är viktigt att du pratar med din egen son om situationen och dessutom förklarar så att han förstår varför du gör så. Jag vet ju inga omständigheter, pojkens familjesituation, eventuella diagnoser, rädslor, orsaker. Något är det ju som inte står rätt till. Prata med hans föräldrar? Om det är ett alternativ. Antar att förskolepersonalen inte får berätta allt för mycket med tanke på tystnadsplikt, men om du annars misstänker att pojken far inlla tycker jag att du bör göra en orosanmälan till socialtjänsten!


    Jag har flera gånger "hotat" att jag kommer anmäla till socialen då jag tycker det är uppenbart att pojken inte mår bra! Jag har även pratat med socialen utan att nämna några namn och dom kan inte hjälpa mig säger dom. Och precis som du säger, iochmed tystnadsplikten så vet jag INGENTING om pojken. Har aldrig ens träffat föräldrarna då vi lämnar och hämtar olika tider. Jag får inte ens träffa föräldrarna pga tystnadsplikten. Dom är dock medvetna om situationen såklart. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Tycker bara synd om killen och jag vill inte vara arg mer. Istället för att skälla på honom vill jag bara krama om honom och säga att allt kommer ordna sig. Berätta att han är fin och omtyckt. Men inte på bekostnad av min sons mående.

    Tack för ditt svar.
  • Äldre 5 Feb 17:54
    #3
    Anonym (Anna) skrev 2016-02-05 17:38:28 följande:
    Jag har flera gånger "hotat" att jag kommer anmäla till socialen då jag tycker det är uppenbart att pojken inte mår bra! Jag har även pratat med socialen utan att nämna några namn och dom kan inte hjälpa mig säger dom. Och precis som du säger, iochmed tystnadsplikten så vet jag INGENTING om pojken. Har aldrig ens träffat föräldrarna då vi lämnar och hämtar olika tider. Jag får inte ens träffa föräldrarna pga tystnadsplikten. Dom är dock medvetna om situationen såklart. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Tycker bara synd om killen och jag vill inte vara arg mer. Istället för att skälla på honom vill jag bara krama om honom och säga att allt kommer ordna sig. Berätta att han är fin och omtyckt. Men inte på bekostnad av min sons mående.

    Tack för ditt svar.
    Men om du anmäler det (alltså nämner namn) så måste de behandla ärendet. De kan givetvis välja att lägga ner, men OM det finns annat dokumenterat hos socialtjänsten så kan möjligtvis ännu en anmälan eller ännu en sak väga över att de ska kunna vidta åtgärder. Jag tror inte att man ska vara rädd för att anmäla, visar det sig att soc känner till ärendet och anser att detta inte är något de kan göra något åt så kommer de endast att lägga ner ärendet och familjen kommer aldrig ens få veta att det funnits en orosanmälan. Jag tycker att det låter märkligt att du inte får prata med pojkens föräldrar, förskolan borde iaf kunna framföra att du skulle vilja ha kontakt med dem, men ifall de nekar att förklan t.ex. lämnar ut deras nummer så är det förståeligt.. Så många åtgärder som kan komma så tidigt i livet som möjligt är givetvis bra. Nu vet jag inte åldern på någon men hoppas att detta är något de pratar om på förskolan och något som ni kan prata om hemma.
  • Anonym (Anna) Trådstartaren
    Äldre 5 Feb 18:21
    #4

    Jag gissar att pojken är 5 år. Jag tycker själv allt är snurrigt. Jag hade önskat ett möte tillsammans med personalen, rektorn och pojkens föräldrar. Men det är ett nej från förskolans sida. Dom tror inte att det kommer leda nån vart. Och som sagt, jag har varit väldigt arg. Och jag har blivit väldigt arg när jag sett honom ge min son på 4 år en karate spark rakt i ansiktet. Då har jag svurit och sagt åt på skarpen. Sen tagit med ilskan hem. Nu är jag trött på ilskan och våldet. Personalen tycker olika om det här. Vissa tar det på allvar och jobbar aktivt för att få bort det. Medans de andra tycker att jag borde ha överseende med detta då vi inte vet om han är traumatiserad pga krig eller förtryck. DET gör mig heligt förbannad då min son som är oskyldig blir drabbad av detta. Ja alla för den delen. Jag blir arg på fröknarna, inte pojken i fråga då han är lika oskyldig som de andra barnen.

  • Anonym (M)
    Äldre 5 Feb 18:41
    #5

    Jag tycker du ska anmäla till soc. Ja. För även om det inte händer nåt nu, så blir nästa anmälan tagen på mer allvar.

    Upplever du att personalen inte tar problemet på allvar tycker jag du ska tala med chefen, sen chefens chef, ett steg högre hela tiden. Tills nån lyssnar. Killen behöver ju hjälp. Du kanske kan hänvisa till läroplan för förskolan (borde finnas på hemsidan för förskolan eller kommunens hemsida). Oftast finns det nån formulering om att alla barn har rätt att känna sig trygga eller nåt sånt.

    Lycka till!

  • Anonym (Anna) Trådstartaren
    Äldre 5 Feb 18:55
    #6

    Om jag ska vara helt ärlig så är jag SKIT rädd för att anmäla till soc. Att prata lite löst med dom har gått bra, men att lämna ut namn och grejer. Den tanken skrämmer mig. Vad händer med mitt barn om jag anmäler? Kommer han bli tvungen att byta förskola? Kommer personalen behandla honom bra efter en sån situation? Frågorna är många. Jag vet bara förnamnet på denna pojke.

    Tack för ditt svar. Uppskattar det verkligen.

  • Anonym (kokej­)
    Äldre 5 Feb 19:18
    #7
    Anonym (Anna) skrev 2016-02-05 18:55:28 följande:
    Om jag ska vara helt ärlig så är jag SKIT rädd för att anmäla till soc. Att prata lite löst med dom har gått bra, men att lämna ut namn och grejer. Den tanken skrämmer mig. Vad händer med mitt barn om jag anmäler? Kommer han bli tvungen att byta förskola? Kommer personalen behandla honom bra efter en sån situation? Frågorna är många. Jag vet bara förnamnet på denna pojke.

    Tack för ditt svar. Uppskattar det verkligen.
    Vilket är värst.  Föräldrarna blir förbannade på dej för att du anmält dom, eller att du struntar i att anmäla men att du flera år senare får reda på att pojken mått dåligt under hela sin uppväxt och undrar varför ingen gjorde något när så många såg. Fundera på den.


  • Äldre 5 Feb 19:23
    #8
    Anonym (Anna) skrev 2016-02-05 18:55:28 följande:

    Om jag ska vara helt ärlig så är jag SKIT rädd för att anmäla till soc. Att prata lite löst med dom har gått bra, men att lämna ut namn och grejer. Den tanken skrämmer mig. Vad händer med mitt barn om jag anmäler? Kommer han bli tvungen att byta förskola? Kommer personalen behandla honom bra efter en sån situation? Frågorna är många. Jag vet bara förnamnet på denna pojke.

    Tack för ditt svar. Uppskattar det verkligen.


    Jag tror att du som privatperson kan lämna in en anonym anmälan till socialtjänsten. Som tidigare person nämnt så kanske det är din anmälan som gör att socialtjänsten kan ta tag i det och gå in och göra något, för det finns ju tyvärr alldeles för många kryphål för att slippa undan en anmälan. Blir det flera anmälningar från olika håll kan föräldrarna inte längre ducka för en utredning.
  • Anonym (Anna) Trådstartaren
    Äldre 5 Feb 19:29
    #9
    Anonym (kokej) skrev 2016-02-05 19:18:22 följande:

    Vilket är värst.  Föräldrarna blir förbannade på dej för att du anmält dom, eller att du struntar i att anmäla men att du flera år senare får reda på att pojken mått dåligt under hela sin uppväxt och undrar varför ingen gjorde något när så många såg. Fundera på den.


    Då anser jag faktiskt att det är dagis som har brustit i sin omsorg då dom har anmälningsplikt men istället för att anmäla så kommer dom med massa ursäkter och undanflykter. Den här pojken kommer definitivt ta med detta beteende till skolan när det är dags. Om skolan ignorerar detta lika mycket som förskolan gör så hoppas jag att det finns en förälder som vågar stå upp för pojken. För jag klarar inte att anmäla. För det här handlar inte bara om pojken som slåss. Det handlar även om mitt barn. Det handlar om mitt barn och hans tid på dagis.
  • Äldre 5 Feb 19:31
    #10

    Byt förskola. Om personalen inte bryr sig är de uppenbarligen inte lämpade att ta hand om ditt barn heller.

Svar på tråden Till er som jobbar inom barnomsorg. Jag behöver ställa lite frågor