• Frö1

    Till er som jobbar inom barnomsorg. Jag behöver ställa lite frågor

    Jag gillar ditt resonemang. Jag har upplevt att då jag arbetat med barn att "chocka" dem, genom att göra en sådan sak som att som att inte bli arg då det förväntas av en är mer effektivt. Sen så ska man givetvis, som du gjort säga ifrån. För man får inte slåss och hela den biten. Jag tänker att det är viktigt att du pratar med din egen son om situationen och dessutom förklarar så att han förstår varför du gör så. Jag vet ju inga omständigheter, pojkens familjesituation, eventuella diagnoser, rädslor, orsaker. Något är det ju som inte står rätt till. Prata med hans föräldrar? Om det är ett alternativ. Antar att förskolepersonalen inte får berätta allt för mycket med tanke på tystnadsplikt, men om du annars misstänker att pojken far inlla tycker jag att du bör göra en orosanmälan till socialtjänsten!

  • Frö1
    Anonym (Anna) skrev 2016-02-05 17:38:28 följande:
    Jag har flera gånger "hotat" att jag kommer anmäla till socialen då jag tycker det är uppenbart att pojken inte mår bra! Jag har även pratat med socialen utan att nämna några namn och dom kan inte hjälpa mig säger dom. Och precis som du säger, iochmed tystnadsplikten så vet jag INGENTING om pojken. Har aldrig ens träffat föräldrarna då vi lämnar och hämtar olika tider. Jag får inte ens träffa föräldrarna pga tystnadsplikten. Dom är dock medvetna om situationen såklart. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Tycker bara synd om killen och jag vill inte vara arg mer. Istället för att skälla på honom vill jag bara krama om honom och säga att allt kommer ordna sig. Berätta att han är fin och omtyckt. Men inte på bekostnad av min sons mående.

    Tack för ditt svar.
    Men om du anmäler det (alltså nämner namn) så måste de behandla ärendet. De kan givetvis välja att lägga ner, men OM det finns annat dokumenterat hos socialtjänsten så kan möjligtvis ännu en anmälan eller ännu en sak väga över att de ska kunna vidta åtgärder. Jag tror inte att man ska vara rädd för att anmäla, visar det sig att soc känner till ärendet och anser att detta inte är något de kan göra något åt så kommer de endast att lägga ner ärendet och familjen kommer aldrig ens få veta att det funnits en orosanmälan. Jag tycker att det låter märkligt att du inte får prata med pojkens föräldrar, förskolan borde iaf kunna framföra att du skulle vilja ha kontakt med dem, men ifall de nekar att förklan t.ex. lämnar ut deras nummer så är det förståeligt.. Så många åtgärder som kan komma så tidigt i livet som möjligt är givetvis bra. Nu vet jag inte åldern på någon men hoppas att detta är något de pratar om på förskolan och något som ni kan prata om hemma.
  • Frö1

    För att göra en anonym anmälan ska du aldrig uppge ditt namn då du ringer och gör anmälan. Alltså säg aldrig "Hej, jag heter Anna och skulle vilja göra en orosanmälan" för då Måste de dokumentera ditt namn. Men de får inte fråga om ditt namn = anonymitet. Det är inte svårare än så.

    Sen så kan vara så att förskolan gjort en anmälan fast att du inte har rätt till att veta det. Skolan/förskolan är sällan heller särskilt medvetna om eventuella insatser från soc pga sekretess, för att socialtjänstens sekretess är starkare än skolans. Så de får knappt ens säga ifall några insatser är påbörjade. Vilket man kan tycka är konstigt, men jag vet att dessa lagar är påväg att ändras nu. Jag tycker att det är självklart att du ska anmäla, men var anonym om du inte vill att de ska kunna "ta reda på" vem som anmält. För pojkens skull OCH för dig och din sons skull. 

  • Frö1
    Anonym (Anna) skrev 2016-02-07 17:51:48 följande:

    Jag vill passa på och fråga er som jobbar som socialsekreterare, främst inom barngruppen.

    När ni läser allt som jag skrivit om denna pojke. Vad tror ni om det hela? Det här våldet, tror ni att det beror på att han far illa hemma, eller kan det bero på att han är traumatiserad pga krig i hemlandet? Och vad kan jag göra för att hjälpa alla berörda?


    Jag håller på att utbilda mig till socionom och har arbetat som barnskötare i några år, samt arbetat med annan verksamhet med barn, där flera kommer till oss då de är prioriterade från socialtjänsten. Är nog inte så erfaren som det du beskriver MEN jag vill generellt sätt inte dra slutsatser utifrån känslor jag själv eller andra får utan att veta vad som riktigt står på. Jag tycker att detta låter som ett ärende för socialtjänsten och något som de borde utredas i hemmet. Det behöver inte alls vara så att föräldrarna inte vill bättre - eller fysiskt gör honom illa. Det KAN vara så men det är absolut inte säkert. Det skulle faktiskt kunna vara så att de allihopa behöver hjälp och stöd vilket i så fall behöver komma till socialtjänstens vetskap. För det är dem som kan tillsätta sådana insatser. Då det kommer till förskolan så ska du och alla andra föräldrar ska kunna lämna sina barn där utan att vara orolig. Men iIfall det nu är som du skriver att föräldrarna hans vet om hans beteende men att det inte sker någon förändring så låter det som att de kanske inte kan hjälpa honom själva och detta då kanske till följd av att de själva inte mår bra och inte har förmågan att göra något.

    Nu blev det ändå spekulationer fast att jag sa att jag inte gillar att spekulera. Särskilt då jag inte vet hela bakgrunden. Men det är just därför jag veklingen tycker att du borde orosanmäla detta. Som jag tidigare skrivit, för alla inblandades skull. Hoppas jag varit till någon hjälp..
Svar på tråden Till er som jobbar inom barnomsorg. Jag behöver ställa lite frågor