Inlägg från: Anonym (Anna) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Anna)

    Till er som jobbar inom barnomsorg. Jag behöver ställa lite frågor

    Jag upplever ett stort problem på min sons dagis.

    Varje dag är det våld, strypgrepp, sparkar, knytnävsslag osv. Det är en pojke som är extremt aggressiv mot de andra barnen. Alltså, det är inte bara min son som är utsatt. Jag har flera gånger fått rycka in när denna pojke varit i farten. Som den gången han tog strypgrepp på ett annat barn. Ingen ur personalen såg detta och jag fick panik då barnet inte kunde andas. Vi har haft massa möten angående detta då jag inte alls känner mig trygg i att lämna min son där. Min son är rädd för denna pojke då han fått både slag och sparkar på sig helt oprovocerat. Det är bestämt att denna pojke ska ha en extra resurs. Han får inte vara ensam.

    Till en början var jag arg. Jag har sagt till denna pojke varje gång han slagit min son eller andra barn. Och då menar jag att han slagit min son 90% av gångerna jag lämnat honom. Alltså mitt framför ögonen på mig. Nu är jag så förbaskat trött på att vara arg. Jag tycker synd om alla barnen, mest denna pojke som använder våld. För det märks att han inte mår bra. Så min fråga nu är: Vad kan jag göra för att hjälpa min son, pojken och fröknarna? Tänker jag jätte tokigt som vill erbjuda honom en kram istället för att vara arg? Om han slår min son och jag kramar honom efter det, sviker jag mitt eget barn då?

    Jag har tröttnat på ilskan och hatet och vill vända situationen till något positivt istället. Men jag vet inte hur. Min son blir såklart påverkad av detta och det visas sig på hemmaplan.

    Vad ska jag göra?

  • Svar på tråden Till er som jobbar inom barnomsorg. Jag behöver ställa lite frågor
  • Anonym (Anna)
    Frö1 skrev 2016-02-05 17:26:29 följande:

    Jag gillar ditt resonemang. Jag har upplevt att då jag arbetat med barn att "chocka" dem, genom att göra en sådan sak som att som att inte bli arg då det förväntas av en är mer effektivt. Sen så ska man givetvis, som du gjort säga ifrån. För man får inte slåss och hela den biten. Jag tänker att det är viktigt att du pratar med din egen son om situationen och dessutom förklarar så att han förstår varför du gör så. Jag vet ju inga omständigheter, pojkens familjesituation, eventuella diagnoser, rädslor, orsaker. Något är det ju som inte står rätt till. Prata med hans föräldrar? Om det är ett alternativ. Antar att förskolepersonalen inte får berätta allt för mycket med tanke på tystnadsplikt, men om du annars misstänker att pojken far inlla tycker jag att du bör göra en orosanmälan till socialtjänsten!


    Jag har flera gånger "hotat" att jag kommer anmäla till socialen då jag tycker det är uppenbart att pojken inte mår bra! Jag har även pratat med socialen utan att nämna några namn och dom kan inte hjälpa mig säger dom. Och precis som du säger, iochmed tystnadsplikten så vet jag INGENTING om pojken. Har aldrig ens träffat föräldrarna då vi lämnar och hämtar olika tider. Jag får inte ens träffa föräldrarna pga tystnadsplikten. Dom är dock medvetna om situationen såklart. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra. Tycker bara synd om killen och jag vill inte vara arg mer. Istället för att skälla på honom vill jag bara krama om honom och säga att allt kommer ordna sig. Berätta att han är fin och omtyckt. Men inte på bekostnad av min sons mående.

    Tack för ditt svar.
  • Anonym (Anna)

    Jag gissar att pojken är 5 år. Jag tycker själv allt är snurrigt. Jag hade önskat ett möte tillsammans med personalen, rektorn och pojkens föräldrar. Men det är ett nej från förskolans sida. Dom tror inte att det kommer leda nån vart. Och som sagt, jag har varit väldigt arg. Och jag har blivit väldigt arg när jag sett honom ge min son på 4 år en karate spark rakt i ansiktet. Då har jag svurit och sagt åt på skarpen. Sen tagit med ilskan hem. Nu är jag trött på ilskan och våldet. Personalen tycker olika om det här. Vissa tar det på allvar och jobbar aktivt för att få bort det. Medans de andra tycker att jag borde ha överseende med detta då vi inte vet om han är traumatiserad pga krig eller förtryck. DET gör mig heligt förbannad då min son som är oskyldig blir drabbad av detta. Ja alla för den delen. Jag blir arg på fröknarna, inte pojken i fråga då han är lika oskyldig som de andra barnen.

  • Anonym (Anna)

    Om jag ska vara helt ärlig så är jag SKIT rädd för att anmäla till soc. Att prata lite löst med dom har gått bra, men att lämna ut namn och grejer. Den tanken skrämmer mig. Vad händer med mitt barn om jag anmäler? Kommer han bli tvungen att byta förskola? Kommer personalen behandla honom bra efter en sån situation? Frågorna är många. Jag vet bara förnamnet på denna pojke.

    Tack för ditt svar. Uppskattar det verkligen.

  • Anonym (Anna)
    Anonym (kokej) skrev 2016-02-05 19:18:22 följande:

    Vilket är värst.  Föräldrarna blir förbannade på dej för att du anmält dom, eller att du struntar i att anmäla men att du flera år senare får reda på att pojken mått dåligt under hela sin uppväxt och undrar varför ingen gjorde något när så många såg. Fundera på den.


    Då anser jag faktiskt att det är dagis som har brustit i sin omsorg då dom har anmälningsplikt men istället för att anmäla så kommer dom med massa ursäkter och undanflykter. Den här pojken kommer definitivt ta med detta beteende till skolan när det är dags. Om skolan ignorerar detta lika mycket som förskolan gör så hoppas jag att det finns en förälder som vågar stå upp för pojken. För jag klarar inte att anmäla. För det här handlar inte bara om pojken som slåss. Det handlar även om mitt barn. Det handlar om mitt barn och hans tid på dagis.
  • Anonym (Anna)
    Junilängtan skrev 2016-02-05 19:23:28 följande:

    Jag tror att du som privatperson kan lämna in en anonym anmälan till socialtjänsten. Som tidigare person nämnt så kanske det är din anmälan som gör att socialtjänsten kan ta tag i det och gå in och göra något, för det finns ju tyvärr alldeles för många kryphål för att slippa undan en anmälan. Blir det flera anmälningar från olika håll kan föräldrarna inte längre ducka för en utredning.


    Om det finns möjlighet till att vara anonym blir det stor skillnad. Då riskeras inte att min pojke far illa på något vis.
  • Anonym (Anna)
    Junilängtan skrev 2016-02-05 19:33:58 följande:

    Hur vet du att förskolan inte har gjort en anmälan? Tänk om det är just din anmälan (utöver förskolans) som krävs för att socialtjänsten ska ha en möjlighet att gå vidare med ärendet?


    Det är ju det jag inte vet och inte får ta del av vilket är självklart. Jag har ifrågasatt varför i helvete (ursäkta språket) dom inte anmäler till socialen då det är ett solklart fall där det handlar om att en liten pojke mår väldigt dåligt. Jag har även sagt vad jag tror, att pojken kanske upplever detta våld hemma och att det är därför han slåss på dagis. Detta kommer ju från någonstans. Men personalen håller inte med. Dom tror att pojken reagerar såhär pga nya intryck på dagis, att det är mycket ljud och rörelse, därför blir han utåtagerande. Men det är just sättet han slåss på som gör mig orolig.
  • Anonym (Anna)
    Anonym (kokej) skrev 2016-02-05 19:45:43 följande:

    Jo, det har du rätt i. Det är förskolan som har ansvaret, fast alla som sett är ändå lite medansvariga.

    Jag tror att det du ska börja att göra att ätt prata med rektorn. Räkna upp alla incidenter som skett.  Kräv säkerhet för ditt barn. Berätta hur det är med slag och struptag. Säg att om det inte omedelbart görs åtgärder kommer du göra en polisanmälan.  Kom i håg bara att vara lugn och sansad. Det är lätt att elda upp sej när det gäller ens eget barn.


    Jag har haft möte med rektorn tre gånger. När hon åkte på semester drog jag in skolans rektor pga en incident med min son och jag hade panik. Jag skrek på hjälp och därför drog jag in skolans rektor. (Hon jobbade istället för den andra rektorn). Hon kunde inte hjälpa mig så den veckan hade jag sonen hemma tills ordinarie rektor kom tillbaka.
  • Anonym (Anna)
    Anonym (ghj) skrev 2016-02-05 19:50:48 följande:

    Du har skyldighet att se till att ditt barn är trygg. Det är din FÖRSTA skyldighet.

    Din enda egentligen.

    Förskolan har skyldighet att se till att ditt barn är tryggt. Om de inte gör det, anmäl dem. Du kan också anmäla anonymt till soc.

    Ett annat alternativ som förskolan kan testa är att de kör TTT med alla barn varje dag. Det är en metod som används på traumatiserade barnsoldater. Det hjälper dem att bearbeta trauman utan att behöva prata om det. Här har du en länk till en youtubevideo där upphovsmakarna gjort en sång med rörelserna, dock på engelska men det är lätt att hänga med på rörelserna ändå.





    Förskolan SKA dock garantera alla barns säkerhet. Om detta barn inte fungerar med andra barn ska de se till att barnet inte på något vis kommer åt de,. Punkt slut. Anmäl dem som sagt om de inte gör det.


    Det är det som gör så förbaskat ont också, att dom ibland isolerar pojken från de andra barnen. Det känns inte rätt och riktigt heller då han förtjänar lika mycket som de andra barnen att få vara med i gemenskapen. Men jag förstår samtidigt varför dom väljer att göra så då det handlar om barnens säkerhet. Det där med ttt ska jag definitivt ta upp med dom på måndag! Tusen tack :)
  • Anonym (Anna)

    Tusen tack till er allihopa. Det känns så skönt att folk bryr sig. Jag vill verkligen inte att det ska födas mer fördomar pga denna tragiska situation. Jag är inte arg längre. Eller jo det är jag, på dagis emellanåt som inte tar sitt fulla ansvar. Men jag är inte arg på pojken. Jag tycker bara synd om honom. Jag vill inte att han ska växa upp och bli en ensam pojke.

Svar på tråden Till er som jobbar inom barnomsorg. Jag behöver ställa lite frågor