Ni som gift er bara för det juridiska, har ni ångrat er sedan?

Men kommer det "kännas" lika mycket om man har fest sen? Det känns som om det emotionella är en stor grej? Eller?

Nej, stå i centrum är nog inget nån av oss gillar egentligen. Kanske dags att få detta fixat helg enkelt! Får tipsa sambons kompisar i smyg, för jag tror ändå att vill ha svensexa, hehe.

Prinsessigt och drömmigt bröllop vill jag inte ha, funderar mest på den emotionella sidan. Det är väl därför man har ceremonier, traditionellt sett? För att det ska kännas att äktenskap betyder något?

Att svärmor nog blir putt om vi gifter oss "i smyg" kan vi nog leva med. Om hon, + alla våra syskon + föräldrar + respektive ska med så blir det en del folk och då blir det planering och pengar och allt det där som det inte finns space för just nu.

Nja, håller jag inte med om. Många har ju borgerliga ceremonier med musik och dikter och sånt, för att få lite inramning av det hela. Gift blir man ju såklart ändå, men kanske känner man sig mer gift om man har ceremoni och/eller fest? Det är nog lite det jag fiskar efter, att vi ska ångra att vi inte gjorde det mer speciellt.

Tack alla som delat med sig!

Jag lutar åt att vi får detta avklarat under enkla former. De mest romantiska och himlastormande ögonblicken i vår relation har ändå aldrig varit planerade eller haft publik, så vi fortsätter på det spåret :)