Semester utan barn

När jag fyllde 6 år började jag åka med lapp om halsen på flyget till våra släktingar i norr på sommarlovet. Mamma och pappa jobbade fram juli och kom sen dit de med. Visst var jag utan dem både 2 och 3 veckor (låter helt galet när jag tänker efter, men det var helt självvalt. Mamma var dagmamma och jag hade kunnat vara hemma med henne.) och jag kan inte minns att jag en gång kände mig ledsen eller saknade dem för mycket. Jag hade så roligt med kusiner och bodde hos farfar och farmor.

Så en två veckor lång resa tycker inte jag är något hinder egentligen. Dock har vi bara varit borta 5 dagar som längst från vår nu 9-åring.