Jag och min sambo har flyttat ifrån varandra!

Nå nu är det alldeles för tidigt att säga någonting om hur ni verkligen känner o vad som är rätt. Just nu är det säkert rätt sådär som ni gjort, att bo skilt o hitta sig själv. Det är rätt vanligt när man börjat sällskapa som ung. O då har man ju ingen tid man levt själv liksom att se tillbaka till utan allt du gjort hänger ihop med henne. Det är den biten du måste ge dig tid att komma över, före det vet du inte vad du egentligen känner o vill. Samma gäller för henne. Räkna med ett halvt år minst. Hitta din egen vardag o rytm. Kan nog vara bättre att inte ha så tät kontakt i början. Det tar ont en stund, låt det göra det o ge allt tid.

Frågan är väl om ni båda känner att ni har gett allt eller om det finns mer att jobba på? Det handlar ju som sagt att ge och ta i ett förhållande. Att man går runt och är sura på varandra helt utan anledning tror jag inte på.

Kan det vara så att hon bland annat känner att hon inte når fram till dig helt till fullo med tanke på att du inte vill prata känslor?

Att det är lättare att bara traggla på i samma bana istället för att ta upp problemen/känslorna till ytan och jobba med dem tillsammans?

Men det kan vara nyttigt att reflektera på varsitt håll. Men ska man hitta tillbaka gäller det nog att ni har ett gemensamt mål och en vilja att ta er dit.

All lycka!

Jag får lite intrycket av att ni skiljde er lite för fort. Att ni gjorde det lite i "stridens hetta" så att säga.

Jag kan väl känna att har man bott tillsammans och ändå gått så långt att man skaffat nya lägenheter, flyttat möbler, o.s.v. så skulle nog ja acceptera att det är slut även om det kanske känns lite jobbigt.

Du gör såklart som du vill men jag skulle inte hålla kontakten med henne på ett tag. När du väl kommit in i det nya livet kommer du nog att känna annorlunda.

Med tanke på hennes kalla svar du får tillbaka är det nog bäst (för dig själv) att lägga locket på!

Plocka bort henne från sociala medie och säg att du behöver egentid ifrån henne. Sedan får tiden utvisa hur det blir. Kanske försöka rannsaka sig själv och fundera ut vad man vill här i livet. Umgås med kompisar och gör sånt som känns roligt. Gör dock inget dumt och förhastat ;)

Står fast vid att du bör plocka bort henne och inte prata med henne alls. För ditt eget bästa. Som det är nu så verkar hon kunna leva livet med den trygga känslan av att du alltid finns där när/om hon vill.

Låt henne inte ha den hållhaken på dig! Låt henne undra och fundera lite istället. Samtidigt slipper du ständigt bli påmind av att se henne överallt och kanske även lockad till att skriva till henne.

Du behöver nog lägga din energi på dig själv nu och inte på henne. Ta bort henne, kommer att kännas mycket bättre om ett par dagar!