Gå vidare eller inte?
Jag har varit tillsammans med min kille i 1,5 år. Det började med att jag flyttade ifrån min familj,vänner och byte jobb för att flytta ihop med honom. Då jag flyttade in i hans bostadsrätt så höll han på att ny renovera lägenheten vilket jag hjälpte till med tills allt var klart (Det tog ca 4mån).Det gick inte att bjuda in vänner eller familj i lägenheten förrän det var klart. Efter att jag hade bott hos honom i några månader så började han kommentera om städning,pengar och att jag inte gör något annat om dagarna förutom att jobba. Han ansåg och anser fortfarande att jag borde betala det mesta nu när han har betalat för inredning som redan fanns i lägenheten innan han träffade mig vilket jag anser är fel men något jag nu fått göra för att slippa tjafset.
Jag har försökt att förklara för honom att jag är väldigt trött efter flytten och efter all ny information på nya jobbet och även ifall det bara är 30min till min hemstad så är jag helt slut efter jobbet och känner då inte för en biltur utan vill bara hem och äta och vila när man slutar 19:00 om dagarna. Min familj och vänner har haft full förståelse för detta men sambon tror att jag kan dyka in hos dem när som helst( vilket inte är så enkelt då de flesta har barn).
Ända sen jag bytte jobb så har han varit på mig om att jag inte förstår hur det är att jobba heltid och jobba natt vilket retar mig då jag innan flytten jobbade 100% (jobbar idag 75%). Känns som att han bara vill hitta på ursäkter för att slippa laga mat,städa osv.
Han väntar ofta på att jag ska komma hem från jobbet då han säger att han har saknat mig men är alltid påväg till gymet för att träna så fort jag har kommit hem, vilket gör att jag får laga mat då jag är jätte hungrig när jag kommer hem och blir då klar med maten precis lagom tills han kommer tillbaka(vilket han har räknat ut). Sen får jag höra att jag inte har något intresse för att träna och för att hålla mig i form men något som absolut inte stämmer. Men jag saknar energin till det just nu. Jag tycker att han borde bry sig om hur jag mår och borde se att ifall han hjälpte till lite mer så skulle vi båda hinna med att träna.
Han har väldigt lätt att kritisera mig men tittar inte alls på sig själv. Jag får aldrig jämföra något han påpekar om mig för då är jag omogen.
Då vi träffades så förklarade jag för honom vart jag stod då jag ville vara tydlig med att jag ville ha ett seriöst förhållande och att jag längtar efter att skaffa barn, han var då på samma spår som jag men nu så säger han öppet framför hans vänner och deras respektive att han inte vill ha barn med mig just nu men att jag vill ha det med honom. Jag tycker det är väldigt respektlöst utav honom att säga så, det är klart att det sårar mig.
Nu på sistone har han också kritiserat mina föräldrar då han fick ur sig att jag har fått en dålig uppfostran då han menar att jag avbryter honom när han pratar. Han fortsatte att säga att jag inte är allmänbildad. Det här var något han kläckte ur sig bara för två dagar sedan. Jag börjar verkligen tröttna på att bli nertryckt utav den personen som borde stötta och älska mig som mest. Varför skulle jag vilja skaffa barn och en framtid med någon som säger såna här saker om mig och min familj.
Jag börjar verkligen tvivla på att det här är rätt kille för mig. Visst att vi har mysiga stunder ihop men då jag ser på hur utmatad jag är bara efter 1,5 år efter mycket tjafs så börjar jag tvivla på att jag kommer att orka att leva ihop med honom resten av mitt liv.
Börjar nu längta efter något som får mig att må bättre och då menar jag inte en ny partner utan bara lite tid för mig själv.
Vad tycker ni? Vore skönt att få höra vad någon annan tycker.
Tack för svar =)
Jag fick mig verkligen en tankeställare och lämnade honom för 2år sen vilket var det bästa jag har gjort.