Septemberbebisar 16'
Kpax skrev 2016-09-22 16:55:17 följande:
Molvärk brukar väl kunna vara ett tecken? Däremot är det säkert som med allt annat: man vet aldrig hur lång tid innan det kommer. Tyvärr! Man vill ju ha en exakt tid såklart.
Inlägg från: Fröken W
|
-
Det var nog bara trötthet i ryggen...har inte känt något idag. Var hos barnmorskan också, hon undrade om vi skulle prova att göra en hinnsvepning. Absolut tyckte jag att det var värt att testa...men icke. Livmodertappen var fortfarande ganska lång och omogen så hon kom inte åt att kunna göra någon hinnsvepning. "Det blir ingen bebis idag åtminstone"...åh vad besviken jag blev. Fasen vad jag är trött på att vara gravid nu!
-
#449
Grattis Kary!
Finns det några kvar som inte fått sina septemberbebisar än?
Tänkte att vi kanske kan göra en ny bf-lista, ni som fått era små redan får gärna också vara med på listan med hur långt före/efter bf er bebis föddes. Jag kopierar den gamla bf-listan så kan man väl bara fylla i det som stämmer för en själv om man redan fött. -
#450
BF-lista:
1/9 Kimmelim
10/9 Jungfrumamman
10/9 Kary
10/9 Calandivaa
15/9 varmlanning
16/9 albedo (snitt 15/9)
16/9 tillyra
19/9 Fröken W
19/9 Jevana
20/9 Kpax
22/9 UselFantasi (snitt)
29/9 8295
Fyll i om ni fött samt hur långt före/efter bf bebisen kom. Står man inte med på listan så går det ju självklart bra att skriva in sig! -
#465
Nu är äntligen min efterlängtade bebis här. Jag började känna av väldigt svaga värkar i måndags kväll men tänkte att det säkert skulle sluta under natten som man så ofta hör. Men vid 2 natten mellan måndag och tisdag så tilltog värkarna och jag kunde inte längre ligga kvar i sängen. Värkarna kom och gick under resten av natten/morgonen men kunde inte riktigt mäta någon regelbundenhet i dem. Ibland var det tio minuters mellanrum och ibland fem. Klockan 2 på tisdagseftermiddagen ville jag inte vara kvar hemma längre så vi åkte till förlossningen och då var jag öppen 4cm så vi fick stanna. Dock tog det rätt lång tid där men tillslut, klockan 3 på natten mellan tisdag och onsdag föddes vår underbara lilla tjej på bf+9.
-
#466
Bf-lista
1/9 Kimmelim
10/9 Jungfrumamman (pojke bf +9)
10/9 Kary (flicka född bf + 11)
10/9 Calandivaa
15/9 varmlanning
16/9 albedo (snitt 15/9)
16/9 tillyra
19/9 Fröken W (flicka bf+9)
19/9 Jevana (födde en flicka bf+7)
20/9 Kpax (födde pojke bf-1)
22/9 UselFantasi, födde en pojke bf-9
29/9 8295 -
#476
Ang. eda så sa bm som var med under min förlossning att den "tar bort" det onda i magen/ryggen men den tar inte bort trycket neråt. Så precis som ni är inne på så är det nog bra att ta edan relativt tidigt.
Jag ville ha eda, bad om det när jag var 6-7cm öppen men det tog sån tid för narkosläkaren att komma så när han väl kom så hade jag inte ont i magen längre, jag hade krystimpuls. Då tyckte jag inte att det var någon idé att ta edan med tanke på vad bm sagt. Tyckte inte heller att värkarna med krystkänsla var lika smärtsamma som de andra värkarna så då kändes det bara mer besvärligt att sitta i stilla i en obekväm position med krystkänsla, så det blev ingen eda.
Just nu, knappt två veckor efter förlossningen, känner jag mig rädd för att föda igen (detta var första barnet). Men om den känslan ändras om några år så tror jag att jag också vill prova eda för att se om det underlättar. -
#480Nej, jag var inte rädd inför den här förlossningen men ev. kommande förlossningar känns väldigt skrämmande just nu. I slutet av förlossningen blev det bråttom då hennes hjärtljud gick ner pga syrebrist (hade svalt fostervatten). Läkare kom in och förberedde för sugklocka men då lyckades jag krysta ut henne själv. Dock gick det snabbt vilket resulterade i en bristning, grad 3 som behövde sys i operationssal. Jag fick upp dottern på bröstet och hon andades men bm tyckte att hon verkade lite för slö. Barnläkare hade redan tillkallats i slutet av förlossningen så han var på plats. Dottern och sambon försvann iväg och jag fick ligga kvar och vänta på att få komma upp till operationssalen. Det tog nästan 6 timmar innan jag fick träffa dottern och sambon. Den tiden var jobbig, även om8295 skrev 2016-10-11 13:47:23 följande:
Var du rädd inför förlossningen? Hur gick det för dig, hur känner du när du tänker tillbaka på hela förloppet?
jag då och då fick höra hur hon mådde. Dottern låg på neo nästan hela första dygnet för att få syrgas.
Det är jobbigt att tänka tillbaka på förlossningen och tiden efter. Jag har också ganska ont av bristningen till och från så det bidrar också till att jag känner mig rädd och osäker på om jag vill genomgå ytterligare en förlossning. -
#481Känner också som du samt smärta från bristning. Hoppas att man känner sig bättre snart.Kary skrev 2016-10-11 16:18:09 följande:
Hur mår ni alla i kroppen nu efter förlossningen? Känner mig ganska mycket som vanligt i stort men får ont i ländryggen när jag går ut en sväng och går så det blir bara väldigt korta promenader. Sen känns underlivet konstigt, som en störande tyngd nedåt på något sätt. Någon mer som känner av något?
-
#485Just då när det hände var jag inte medveten om att hennes hjärtljud gått ner. I efterhand så tänker jag att jag ju borde förstått att något inte var helt bra eftersom alla plötsligt "hetsade" så mycket om att hon behövde komma ut. Bara ett tag tidigare, har svårt att bedöma hur långt innan men max 30 min, hade en koordinator varit inne och sagt att det kunde ta ett par timmar till. Så jag kände mig lite uppgiven och väldigt trött, fattade inte ens att hon var ute när hon kom...8295 skrev 2016-10-12 17:27:48 följande:
Vad obehagligt det låter med hjärtljuden, usch. Och att du behövde vänta på att få ha henne... förstår att de timmarna måste ha varit skitlånga.
Vet du vad hennes apgar låg på då hon kom ut?
Kan din rädsla inför framtida förlossning/ar ha och göra med att du inte vill genomgå det läskiga med att din dotter inte andades bra nog i början? Eller tror du det är hela upplevelsen i sig som var jobbig?
Jag själv kan se på min förlossning som helpositiv, trots smärtan. Så jag lider med dig att du inte kan göra det <3
Jag var som sagt väldigt trött när hon väl var född, hade varit på förlossningen i drygt 12 timmar då, så jag varken kände eller tänkte särskilt mycket. Jag hade väldigt ont i svanskotan och ville bara sova, så det gjorde jag i väntan på att få komma upp till operationssalen. Men självklart kände jag mig lite ensam, men var dock inte orolig eftersom jag fick höra att hon mådde bra med jämna mellanrum. Att de tog det säkra före det osäkra bara.
Så jag tror att rädslan mest ligger i att det var långdraget, jobbigt, gjorde ont och blev så stressat på slutet. Framförallt det sistnämnda var jobbigt eftersom jag själv inte fattade att det var pga hennes hälsa som det blev jobbigt, vilket iofs kanske var bra, men just då tyckte jag bara att det var sjukt jobbigt att det var så mycket personal som stod och "stressade" på mig. Den där koordinatorn tyckte jag dessutom var skitjobbig, hon var hårdhänt vid undersökningar och blev nästan arg på mig
när jag slutade krysta. Hon försökte få mig att krysta utan värkar...
Sen är jag också rädd för att spricka igen eftersom det gjort så jäkla ont nu efteråt. Två veckor sedan förlossningen och idag har jag känt att det blivit lite bättre, hinner inte få skitont innan jag får ta nästa dos alvedon och ipren.
Vet inte vad hennes apgar låg på.
Det är dock skönt att skriva av sig, tack för att du/ni orkar läsa!
Hur stora bristningar fick du? -
#487Ja, det är märkligt hur timmarna kunde kännas som minuter...fast samtidigt som en evighet :P8295 skrev 2016-10-13 05:31:23 följande:
I all trötthet förstår jag att du missade att hjärtljuden gick ner och folk blev stressade :) jag själv hade nog inte märkt något öht heller, var helt borta i slutet jag också. "Återhämtade" mig ganska direkt jag försökte amma under tiden moderkakan skulle ut, men hur lång tid allt tog efter han kommit ut har jag ingen koll på. Var på fl i ca 4h efter men i mitt huvud kändes det som typ 5 min innan vi for upp till BB haha.
Vad jobbigt att du inte tyckte om koordinatorn (vad är det ens?), önskar att man alltid ska kunna få vara nöjd med de som ska hjälpa en få ut sitt barn till världen. Jag hade tur med min bm och sköterska, två jätte underbara kvinnor!
Konstigt att krysta utan värk... men det kanske fanns en anledning du inte vet om, ta upp det med BVC och hör om dom har en aning om varför? Jag fick i flera värkar kämpa för att inte krysta, tror bm sa något om att hans huvud skulle tänja ut mig lite för att brista mindre. Att inte krysta var typ det svåraste jag någonsin gjort. Men oj så fascinerande att känna hur kroppen kan sin sak och inte behöver mig haha.
Hennes apgar borde stå i din förlossningsjournal, om du har den.
Ingen fara :) jag tycker om att höra om andras förlossningar och tror det är väldigt viktigt att alla kvinnor får berätta om den flera gånger, om och om igen för att bearbeta förloppet. Oavsett om man ser på den positivt eller negativt, oavsett om allt gick perfekt eller inte :)
Jag fick två stygn i mellangården som nog är dom värsta, där är centrum av smärtan. 2 stygn i klitoris, ett gäng inuti och en på yttre blygläpp som inte behövde sys.
Vet inte exakt vilken roll koordinatorn hade men misstänker att hon var som någon skiftledare som barnmorskorna kunde rådfråga och be om hjälp. Jag hade annars en väldigt bra barnmorska, undersköterska och läkarstudent hos mig under förlossningen. Framförallt undersköterskan var fantastisk, hon gav verkligen trygghet och var även med mig efter förlossningen när de hade gått iväg med min dotter. Hon frågade om och om igen ifall hon skulle sitta med mig tills jag fick komma upp till operationssalen.
Kan tänka mig att det måste vara svårt att inte krysta, kroppen vill ju så gärna och jag upplevde det som en lättnad att få krysta. Då fanns det liksom något att göra med värkarna.
Ok, men allt syddes på förlossningen?