Har mitt barn tagit så stor skada?

Hej!
Fick barn i september 2014, en tuff graviditet och tiden efter förlossningen var också tuff då amning inte fungerade och vår dotter bara skrek. Tror jag utvecklade en förlossningsdepression under tiden men gav ändå min dotter all kärlek och omsorg jag bara kunde.

Dotterns pappa och jag hamnade i konflikt med varandra redan när hon var några månader, vi har olika syn på uppfostran och han har även kallat mig elaka saker ofta. 

Vår dotter har alltid sovit oroligt och jag har upplevt henne som lite annorlunda, svårt att förklara hur men det är en känsla jag har. Till exempel upplever jag inte att hon blir glad om man varit borta och kommer hem. Om hon till exempel sovit och man tar upp henne är hon inte särskilt gosig och vill inte ofta ha så mycket närhet. Ibland får jag för mig att hon blir rädd när hon ser mig, hennes blick ser så ut. 

Nu är vår dotter 19 månader och vi har gått igenom en jätte tuff period, dels har hon ganska nyligen börjat på förskolan, hon har haft två jätte jobbiga förkyldningar som resulterat i att vi med tvång fått ge henne vätskeersättning och suppar vilket hon är livrädd för. Hon har sedan tidigare sjukhusskräck.

Nu känner jag inte igen henne, hon säger nej till precis allting, lekar hon tyckt om tidigare, mat hon älskat... allt säger hon nej till.
Hon sover jätte oroligt och vaknar flera gånger gråtandes eller är uppe långa stunder under nätterna.
Hon bryter ihop och börjar gråta för allt och inget och det behöver inte vara stora saker.

Jag har alltid haft en gnagande oro för att min och hennes anknytning varit störd men samtidigt ger hon en massa glädje och kärlek tillbaka och hon vill visa saker och pockar på min uppmärksamhet. 
Nu oroar jag mig för ovanstående och hur mycket hennes pappas och mina tjafs påverkat henne. Det har ALDRIG förekommit våld eller höga röster, men däremot en kylig stämning.

Kan det här "bara" vara resultatet av förkylningar, inskolningar m.m. och en fas? 

På förskolan idag sa en vikarie när jag hämtade henne att hon verkar orolig när hon skall sova (sövningar där och hemma tar över en timma) och att hon verkar vilja ha koll på läget. Även på förskolan hade hon brutit ihop för ingenting. 

Hur skall jag tänka??