Bättre skola - hur?

Före 1962 hade vi ett skolsystem som var differentierat utifrån klass och kön. Jag tror inte att det är ett samhälle som särskilt många av oss önskar tillbaka. Det är fjantigt att påstå att haveriet började 1962, eftersom dagens skolsystem inte har en längre historia än så. Utan tvekan hade läroverkslärarna det bättre förspänt, som bara behövde undervisa överklassens söner, och jag förstår om många blev chockade av att plötsligt behöva undervisa mer heterogena grupper - och kanske också saknade strategier för det.

Jag tror att det skulle vara förhållandevis enkelt att skapa en bättre skola. Ge lärare bättre betalt och bättre arbetsvillkor, så att deras yrke blir mer attraktivt och lockar fler (och bättre studenter) att bli lärare. Bättre arbetsvillkor = mindre administrativt arbete, mer tid att fokusera på undervisningens innehåll och genomförande, samt mindre undervisningsgrupper. Det kommer att kosta, men det borde det vara värt. Det är ju en investering för framtiden.

Det är en bra fråga, som inte är tvärenkel att svara på. Det är ju inte så att barnen egentligen går att dela upp i två grupper - normala barn och diagnosbarn. I verkligheten är det snarare som en skala mellan barn som har lätt att klara skolan och barn som har svårigheter. Ju sämre och stökigare miljö det är i skolan, desto fler kommer att uppleva svårigheter. I mindre undervisningsgrupper tror jag dels att färre kommer att behöva diagnoser, dels att det kommer att bli lättare att urskilja vilka som har så svåra problem att det inte räcker med en extra resurs i klassrummet.

Det borde dock inte finnas en gräns för hur mycket resurser som ska satsas, utan det som är nödvändigt ska göras. Satsar man inte tillräckligt med resurser drabbas ju alla, såväl diagnosbarn som resten av klassen, som inte får rätt eller tillräcklig hjälp.