Stora problem i Malmös skolor...
Lärare som blir spottade på, slagna, skallade, bitna, hotade av föräldrar och kallade hora av elever. Sådan är verkligheten på skolorna i Malmö.
...
www.arbetsmiljoforum.se/nyheter/maanga-laerare-blir-slagna-paa-malmoeskolor/
Någon mer än jag som tror att detta inte är rätt väg att gå?
Betygssättningen i grund- och gymnasieskolan ska bli snällare genom att elevernas svaga insatser inte ska få större betydelse än flera bra.
? Väldigt mycket pekar på att man fokuserar på den sämsta prestationen, vilket gör att eleverna tappar sugen, säger gymnasieminister Anna Ekström (S).
...
www.aftonbladet.se/nyheter/a/xRwGLj/ministern-vill-ha-snallare-betygsattning
Varför inte? Jag menar, det kan vara en början i alla fall. Jag tyckte från början att det var orealistisk att elever ska uppnå samma nivå på alla kunskapskrav. Många har inte ens med ämnet att göra, utan återspeglar allmän mognad. Jag skulle rösta för att eleverna bör få det betyget om de uppfyller mer än hälften av kriterierna, och resten på den näst lägre nivån. DET skulle vara realistiskt.
Ämnesbetyg i gymnasiet.... nåja.... där vet jag inte om det är så bra.
Jag har sett detta med personal med dåliga svenskkunskaper på förskolan, men det är tydligen även ett problem på vissa grundskolor.
Ständigt dessa snabbspår för att sysselsätta invandrade, men vilka är konsekvenserna i andra änden?
DEBATT. Jag arbetar som lärare i ett område som polisen definierar som ett av Sveriges 15 särskilt utsatta områden. En del av Sverige som har svårt att rekrytera behöriga lärare.
...
www.aftonbladet.se/debatt/a/6nK8OQ/kaos-i-skolan-nar-larare-inte-kan-prata-svenska
Nya former testas - med bristande framgång.
Varför låter man ubildningsverksamhet för våra barn vara en experimentlaberatorium?
Finsk skola är ett föredöme...
Uppdrag granskning om friskolor 2016.
Utöver ansvaret som finns hos skolan, lärare, rektorer, kommuner, skolverket och politiker, har även elever och deras föräldrar ett ansvar att bidra till en bra skola, skolmiljö och utbildning.
Ibland tar de inte sin del av ansvaret.
En lärare anmäls för ofredande efter att ha avvisat en pojke från klassrummet, detta efter att pojken i sin tur ska ha förolämpat en annan lärare.
Förr så gav man de olydiga en hurring, så var problemet löst en tid framöver (de som gick i skolan på 40-, 50-, och 60-talet).
Sedan så tvingade man inte kvar barn som hade det svårt, utan de uppmuntrades att börja jobba eller skaffa sig en yrkesutbildning så snart det var möjligt i förhållande till lagar om skolplikt och jobb i förhållande till ålder. För detta skapade man yrkesskola och tog fram lärlingssystemet.
Nu är det inte så att jag förespråkar detta, utan det är mer för att ge perspektiv.
När jag gick i skolan på 80-talet så saknades mycket av kunskaperna och metoderna för att hantera barn med svårigheter i skolan. ADHD/ADD och autism visste man knappt vad det var, om det inte var väldigt grav autism.
Men man förstod i alla fall så långt att barn med sådan problematik finns och att man på något sätt måste hantera dem, efter bästa förmåga... och att ge dem stryk var ju nu förlegat och förbjudet (med all rätt).
När jag gick på lågstadiet hade vi två klasser och nära på tre heltidslärartjänster för dessa. Den tredje läraren plockade ut elever som hade svårt att hänga med och körde undervisning i små grupper och lugn miljö, med gott resultat.
När jag gick på mellanstadiet fanns extralärare som gick runt på klasserna och hjälpte till. Ibland genom att plocka ut elever med svårigheter till undrvisning i små grupper.
För de elever detta inte räckte för, hade man en särskild, mindre klass, med två lärare på skolan. En sådan klass fanns sedan även på högstadieskolan.
För de som dessa insatser inte heller räckte för, oftast för att de helt enkelt var för bråkiga och svårhanterliga (sannolikt med både diagnoser och sociala problem hemma), så fanns en särskild skola som samlade alla dessa barn från mellan- och högstadiet. Klasserna var små, med hög personaltäthet och fasta regler och rutiner. Skolan låg avskiljt från andra skolor och den centrala orten och barnen hämtades hemma, vilket minskade skolk och missbruk.
Idag är det så att man har enormt mycket mer av kunskap att hantera problemen, men man använder den inte fullt ut menar jag,
Istället försöker man att hantera det inom ramen för den vanliga klassen och i bästa fall med extra personalresurser. Inte sällan saknar man även de extra resurserna. Man är så skitnödiga över att särskilja barnen och ge dem vad de faktiskt behöver, som att det vore nedlåtande och kränkande.
Detta går ut över både barnen med svårigheter och andra barn samt lärare.
Man strävar idag också efter att alla ska gå gymnasiet och gymnasiet i sig är mer teoretiskt och högskoleinriktat, även på de yrkesinriktade programen,vilket inte alls passar alla elever.
Så i förhållande till kunskapen, så hanterade man dessa problem bättre på 80-talet än idag.
Om man istället la ihop dåtidens vilja och ansträngning, med dagens kunskap, så borde resultaten kunna vara så mycket bättre.
Därtill måste föräldrar ta tillbaka sin föräldraroll och fostra sina barn, engagera sig i deras skolgång och studieresultat samt att man på skolan har möjligheten att säga ifrån och vidta åtgärder mot elever som inte sköter sig.
Föräldrar måste se sitt ansvar och inte lägga skuld på skolan när deras barn inte gjort sina läxor, pluggat till proven eller orsakat ordningsproblem i klasrummet.