Ensam och gravid

Åååh så härligt att få svar! Så glad jag blev :)

Tack ni som svarat.

Jag är i vecka 16 och har bf 8 sept.

Detta är mitt andra barn, dock är min son tyvärr ett änglabarn... :(

Hur ser det ut för er?

Skickade ett meddelande till dig emmaslemma precis innan jag d

Skickade ett meddelande till dig emmaslemma precis innan jag såg ditt svar :)

Ja eller hur, det gör mig jätteglad att få fina svar! Har dragit mig för att skriva eftersom jag noterat att man ibland kan se de som får ganska okänsliga svar... Och tack för peppning!

Tack så snällt av dig! Hur gamla är dina barn? Kram på dig

Tack! :)

Och självklart vill jag såklart också prata med ensamma pappor! Tänkte nog först bara utifrån min omedelbara situation när jag skrev min tråd... :)

Bor du också i Skåne?

Min sambo lämnade mig strax efter vår sons död...

Därför har jag också varit i Danmark :)

Hur många försök behövdes för dig?

Mammatilljesperochkevin06: håller tummarna för dina planer!

Tack för frågan Efraim Barkbit, nyss hemkommen från en lång jobbdag! Jobb är ett "bra" sätt att skingra tankarna och inte hinna känna efter antar jag.

Vet inte var i Skåne du bor, men har googlat på grupper med aktiviteter för ensamstående föräldrar redan nu, men verkar ganska tunt i min stad tyvärr... Hur ser det ut där du bor? Eller har du många i din närhet som har barn i samma ålder som din dotter?

Tack för input Efraim Barkbit. Du har rätt, det är nog lite stigmatiserat att söka kontakt så här... Känns såklart lite konstigt och utlämnande men har bestämt mig för att göra saker jag tror är positivt för mig, testa nya saker och ha lite perspektiv till det.

Jag har alltid tidigare haft gott om vänner, så det knepigaste för mig i detta är att jag känner mig otränad i hur man etablerar kontakt med nya människor :)

Så roligt - hittills har 3 som varit i dk (1a försöket även här!), en ensamstående pappa och en blivande gravid-med-trean fått kontakt i denna tråd :)

Ahaa, spännande! Tyckte det verkade för krångligt att beställa så jag åkte till dk :) Var på Vitanova och dom var alldeles underbara!

Bor du i en mindre/större stad? Att känna varandra från barnsben känner jag igen. Jag bor också i en annan stad än där jag växte upp. Även här känner folk varandra sedan länge, men det har aldrig varit problem innan. Men nu märker man ju att man inte har det där "gamla" kontaktnätet att falla tillbaka på.

Aha... Tyvärr tror jag att oavsett vad vi säger eller inte säger kommer folk ha åsikter och fördomar. Vi får välja att dela med oss med det vi känner oss bekväma med och vi tycker folk har att göra med. Jag kommer nog vara ganska ärlig för att det inte ska bli förvirrande för barnet i framtiden. Och jag vill inte att barnet ska behöva känna att vårt sätt är ett sätt som är "fel" och ska hållas hemligt. Men finns ju såklart många förhållningssätt att ha i detta!

Runt mig har folk skaffat barn 30+ och har därför ganska små barn. Men av de få vänner jag har kvar lever alla med sina män, nyköpta hus och "det perfekta familjelivet" (jag vet såklart att de säkert har sina problem bakom ytan). Jag levde liknande innan. Men känner inte mig längre välkommen eller för den delen bekväm (blir så ledsen att jag inte har detta!) i deras perfekta liv som ensam blivande mamma. Lägg då till ett bagage av stor sorg för min avlidna son och min man... Lite som att de är rädda att det ska smitta... :/

Ha en härlig långhelg och påsk! Kram