Ni som är otrogna

Fast som jag ser det så handlar det inte bara om att göra på "rätt" sätt utan även om praktiska saker. Om du tänker efter, vad skulle en otrohet lösa? Du skulle fortfarande dela ditt liv med en man som inte respekterar dig. Vad gäller företaget så kan ni väl driva det tillsammans som skilda, bli kollegor istället för ett par. Nu förstår jag att du kanske inte är så sugen på att driva det med ditt ex men vad är skillnaden mot om du stannar kvar och är otrogen? Du skulle fortfarande få driva företaget med honom och dessutom leva med honom?

Lösningen skulle i så fall vara att du får honom att förstå att det han gör är oacceptabelt för dig och att han behöver sluta med det om han öht vill att ert förhållande (och företag ) ska överleva, och det lär ju inte en otrohet lösa eller hur?

Sen kan det ju hända att han helt enkelt inte älskar dig längre men då vore det ju kanske bättre att han i så fall säger det istället för att söka efter andra kvinnor bakom din rygg?

Har du konfronterat honom?

Jag har varit min man trogen i 25 år. Min grundinställning är att det är en förutsättning för ett lyckligt äktenskap. Om man inte kan lita på varandra till 100% så underminerar det all tillit. Nu är det tyvärr så att jag inte längre litar på min man eftersom jag vet att han ljuger för mig. Det är en förkrossande insikt då han är/var min bäste vän som jag delar allt med. Förutom att han ljuger så söker han ständigt andra kvinnors uppmärksamhet genom flirtig ögonkontakt. Det är enormt kränkande att t.ex inte kunna gå och handla utan att behöva se honom egoboosta sig själv. Jag vet att det inte är mig det är fel på. Jag är vältränad, ser bra ut och för ofta blickar från mycket yngre män. Men min mans beteende sänker mitt självförtroende fullständigt. Nu är jag så jävla trött på allt att jag funderar på att vara otrogen. Det går emot alla mina moraliska värderingar men jag vet inte hur jag ska orka ta mig ur helvetet. Han har dessutom potensproblem så vårt sexliv är uruselt.

Jag har varit min man trogen i 25 år. Min grundinställning är att det är en förutsättning för ett lyckligt äktenskap. Om man inte kan lita på varandra till 100% så underminerar det all tillit. Nu är det tyvärr så att jag inte längre litar på min man eftersom jag vet att han ljuger för mig. Det är en förkrossande insikt då han är/var min bäste vän som jag delar allt med. Förutom att han ljuger så söker han ständigt andra kvinnors uppmärksamhet genom flirtig ögonkontakt. Det är enormt kränkande att t.ex inte kunna gå och handla utan att behöva se honom egoboosta sig själv. Jag vet att det inte är mig det är fel på. Jag är vältränad, ser bra ut och för ofta blickar från mycket yngre män. Men min mans beteende sänker mitt självförtroende fullständigt. Nu är jag så jävla trött på allt att jag funderar på att vara otrogen. Det går emot alla mina moraliska värderingar men jag vet inte hur jag ska orka ta mig ur helvetet. Han har dessutom potensproblem så vårt sexliv är uruselt.

fast det är kanske just det som är det intressanta, du pratar om att du har hittat en balans i ditt liv, men ert förhållande handlar väl bara inte om dig och vad du tycker? Varför inte säga som det är, "jag ligger med andra män för att jag inte får sex av dig", så får även din man en möjlighet att välja om han trivs med det?

Det låter inte som att du har så mycket konkret att gå på här, mer än din känsla. Han kanske söker bekräftelse utifrån men vad är det som gör att du inte litar på honom, till den grad att du funderar på att vara otrogen fast du tycker det är fel?