Vad fel det kan bli....

Finner inte tillräckligt med ord för det du just berättat... Gör ont i hela kroppen av att få reda på hur illa det kan gå till vid en förlossning...

Jag själv är i vecka 32 och haft en hel del komplikationer genom min graviditet och vänt in och ut på sjukhus. Precis som ni, så lyssnar man ju på BM, läkare och personer som anses vara kunniga inom sitt område. 
Men man inser ju lika snabbt hur utlämnad man är som gravid kvinna och barn i magen, tas fel beslut vid fel tillfällen kan det få förödande konsekvenser. 

Men vad gör man?? Välja att inte lita på sjukvården i Sverige?? Är det verkligen så enkelt att stå på sig när läkare och dyl. personal säger att "allt är normalt" och "allt är bra"??

Jag förstår att du ifrågasätter vad du/ni kan ha gjort annorlunda eller vad du/ni kan ha gjort för fel, jag förstår att man skuldbelägger sig själv i efterhand det gör nog dom flesta, MEN jag tror inte det finns något som ni föräldrar kunde ha gjort annorlunda!!

Skuldbelägg er inte för det som hänt, förlossningen/läkare/barnmorskor har tagit felaktiga beslut vid fel tillfällen och ni har blivit drabbade på det mest fruktansvärda sätt man kan tänka sig. Det finns inget som kan förlåta deras ageranden då ni så tydligt talat om hela vägen att det inte känns rätt. 

Men, det som hänt går inte att få ogjort! Starkt av dig att berätta, starkt av dig att låta andra få ta del av din/er sorg och traumatiska upplevelser. Bra att du bearbetar detta på det sätt som fungerar bäst för just Dig! 

En dag i taget, gårdagen kommer aldrig igen, nya tag idag, imorgon och övermorgon. Er resa framöver kommer säkerligen bli lång och smärtsam på många sätt, men EN DAG I TAGET!  

Inga frågor är för dumma att ställa, inga tankar är för dumma att tänka, ut med det och bearbeta...

Styrkekramar i mängder!!