• Anonym (Skyldig)

    Blev ihop med hans bror

    Jag bor på en mindre ort i landsorten och gifte mig ganska ung med en snäll och trevlig man från trakten. Vi hade ett bra äktenskap, två barn, bra sexliv och inga konflikter. Vi hade inte så många gemensamma vänner utan umgicks mest med min mans bror och hans fru. Bröderna stod väldigt nära varann då de växt upp på en gård ute i skogen utan så många andra kamrater.


    Men så skildes brodern och hans fru och hon flyttade. Min svåger mådde dåligt och vi stöttade så gott det gick. I praktiken mest jag då jag blev arbetslös i den vevan  medan min man jobbade långa dagar. Så gick det som det gick, vi blev förälskade och  kunde inte stå emot känslorna. Jag ville inte förstöra det jag hade men känslorna blev för starka. Så när min man trodde att jag var snäll och stöttade brorsan med samtal låg vi i sängen


    Det blev ohållbart och jag berättade. Det var det värsta jag gjort och min man blev förtvivlad, chockad, arg osv. Han hade inte anat något och nu var han dubbelt sviken. Till saken hör att hans bror alltid varit mer framåt, social och haft lätt med flickor i ungdomen medan min man var mer tillbakadragen.


    Vi flyttade ihop och visste att en tung tid väntade. Men vi trodde, eller hoppades, att det så småningom skulle stabiliseras och att  min man skulle acceptera och att vi skulle fungera socialt ihop. Men bröderna har inte talat med varann sedan dess, han bara trycker bort samtal och undviker oss. Han och jag talar om barnen, inget annat. Mina svärföräldrar kan inte bjuda oss samtidigt på släktkalas. Det har gått tre år och mitt ex mår allt sämre, undviker allt och alla och missköter jobbet så han riskerar att bli avskedad. Barnen vill inte vara hos honom längre. Han behöver hjälp och terapi men vägrar allt. Vad ska vi göra?

  • Svar på tråden Blev ihop med hans bror
  • Inteutanproblem
    Anonym (Skyldig) skrev 2016-05-02 17:35:10 följande:

    Jag har inte förlåtit mig själv det oförlåtliga. Min man är tuffare men inte opåverkad och säger typ att alla måste hantera sina motgångar för det händer ständigt i livet. Och man kan inte hjälpa den som inte vill ha hjälp.

    Slå gärna på mig och min man men jag förstår inte den som ger sig på hans föräldrar! Fy så lågt! De har en jättesvår sits och har försökt hjälpa mitt ex på alla sätt. Vi har avstått släktkalas och hållit oss undan och ett tag funkade det men inte längre. Mina svärföräldrar vill inte tvingas välja mellan sina barn och absolut inte tappa kontakten med sina barnbarn. Därför varken kan eller vill de bryta helt med oss.

    Till Molly och Johanna: Ni tycker att jag skulle lämnat allt och smitit, hur tänker ni där? Skilsmässa hade inte löst något. Då hade alla blivit olyckliga, min man, barnen, jag själv och hans bror. Jag tappade inga känslor, de blev bara så mycket starkare för brodern. Det jag kunde gjort och kanske borde gjort är att jag skulle varit ärlig mot min man direkt och sagt att jag började få känslor för hans bror. Då hade han blivit förberedd. Kanske kunde vi flyttat till annan ort. Jag vet inte. Eller hade det bara förlängt plågan.

    Vi var naiva och ville tro att tiden skulle läka såren och att mitt ex skulle orka gå vidare. Det var fel och det får vi ta på oss. Jag smiter inte undan skuld, jag önskar bara att någon kunde hjälpa honom.


    Men alltså.. Huuuuuuuuuuur kan du inte begripa att det är så satans fucking FEL att KNULLA med någon annan när du defacto redan är i ett förhållande? Det spelar ingen roll vem fan det är du är sugen på att vara otrogen med. Det spelar ingen roll att du har kärleks känslor.. Eller vad trodde du? Att "jaja, vi knullar lite nu så eh ja, äh det blir nog bra det här tillslut"?! Så jävla onödigt. Kallt. Egoistiskt. Svinigt. Elakt! Av både dig och brodern....

    Normala människor som har empati, och som respekterar och bryr sig om sina medmänniskor skulle aldrig ha gjort så som ni valt att göra. Man skulle valt att INTE vara otrogen till att börja med. Får man inte styr på sina känslor så lämnar man det förhållandet man är i. Så får man tänka över saker och ting som singel. Samt om det nu är helt jäkla omöjligt att låta bli exets broder gå jäääääääävligt varsamt fram så man absolut inte riskerar att försätta exet, han som är ens barns pappa i en djup och allvarlig kris denne riskerar att aldrig repa sig från.

    TS, jag hoppas du kommer känna skuld i resten av ditt liv. Du förtjänar inte att gå fri ifrån detta. Du förtjänar inte att vara lyckligare än den människa du förstört. Hans bror förtjänar det inte heller. Och vet detta. Dagen kommer då dina barn växer upp. Är dom inte helt bakom flötet kommer dom fatta vad det är du och farbror har gjort. Sekunden som du valde att göra som du gjort förstörde du allt vad en lycklig framtid heter. Inte bara gällande ditt stackars ex, men också dig själv, dina barn & eran närmsta släkt. Detta kommer hänga över er alla så långe dom som minns finns kvar i livet.
  • EnAnonumius
    Anonym (Skyldig) skrev 2016-05-02 17:35:10 följande:
    Jag har inte förlåtit mig själv det oförlåtliga. Min man är tuffare men inte opåverkad och säger typ att alla måste hantera sina motgångar för det händer ständigt i livet. Och man kan inte hjälpa den som inte vill ha hjälp.

    Slå gärna på mig och min man men jag förstår inte den som ger sig på hans föräldrar! Fy så lågt! De har en jättesvår sits och har försökt hjälpa mitt ex på alla sätt. Vi har avstått släktkalas och hållit oss undan och ett tag funkade det men inte längre. Mina svärföräldrar vill inte tvingas välja mellan sina barn och absolut inte tappa kontakten med sina barnbarn. Därför varken kan eller vill de bryta helt med oss.

    Till Molly och Johanna: Ni tycker att jag skulle lämnat allt och smitit, hur tänker ni där? Skilsmässa hade inte löst något. Då hade alla blivit olyckliga, min man, barnen, jag själv och hans bror. Jag tappade inga känslor, de blev bara så mycket starkare för brodern. Det jag kunde gjort och kanske borde gjort är att jag skulle varit ärlig mot min man direkt och sagt att jag började få känslor för hans bror. Då hade han blivit förberedd. Kanske kunde vi flyttat till annan ort. Jag vet inte. Eller hade det bara förlängt plågan.

    Vi var naiva och ville tro att tiden skulle läka såren och att mitt ex skulle orka gå vidare. Det var fel och det får vi ta på oss. Jag smiter inte undan skuld, jag önskar bara att någon kunde hjälpa honom.
    Och vad har Svärföräldrarna gjort för att stötta sitt barn som har blivit hårt sviken, och mer eller mindre blivit emotionellt söndertrasad av er två? 

    Du vet det går att öppet att gå emot en handling som en barn gör som förälder och även ta parti för sitt barn mot det andra barnet när det ena barnet gör fel.
    Det handlar inte om att välja, det handlar om att stötta ett barn som har blivit emotionellt brutalt misshandlad på så många plan som det går som ditt ex har blivit.

    Varför skulle de behöva tappa kontakten med sina barnbarn OM de nu skulle välja bort dig baserat på ditt svek och bedrägeri mot din exman och du rent av hade (rätteligen) försvunnit från orten, även visa tydlig markering mot brodern och hans svek mot sin bror att det han gjorde var fel, helt fel?

    Det handlar om att visa att handlingen inte är okey, och att stötta ett emotionellt misshandlad avkomma, inte att bryta kontakten med brodern.
    Jag hade ansett att det hade varit sund handling av farmor och farfar att bryta kontakten med dig, men behållit kontakten sina barnbarn. De har ingen anledning att bryta kontakten med sina barnbarn och bägge bröderna även om de tar avstånd och bryter kontakten med dig och att du hade försvunnit från orten. Det är bara en billig icke förklaring från din sida.

    Ursäkta det var faktiskt ett lågvattenmärke att komma med ett sådant påstående och blanda in barnen på detta sätt som du gjorde med att hävda att de skulle skulle tappa kontakten om du försvann från orten. Det hade varit mer vettigt att du gick och lämnat kvar barnen hos pappan i stället från första början när du gav det bedrägeriet som du gjorde, så kankse din exman fått något att kämpa för. Nu blev han av med allt i stället. Han blev av med sin familj helt och hållet, det som hade gett honom ett värde.

    Som sagt det är inte bara ditt ex som behöver terapi för att återhämta sig av ett dubbelbedrägeri och den emotionella misshandeln han blir utsatt för. 
    Du och din nya man skulle behöva terapi också. Så ni till fullo förstår priset ditt ex har betalat för ert svek.  För ja visst låter det fint att "ni tar på er skulden". Men med tanke på vad du skriver i dina inlägg och hur du resonerar kring barnen och farmodern så undra jag om du verkligen på djupet kan till fullo förstå vilket högt pris ditt ex har fått betala för att du inte inte hade kurage nog att avsluta ert förhållande innan du särade på benen för hans bror i stället om nu "känslorna var sååå mycket starkare för brodern än din man". 

    Jag undra, hur mycket emotionell misshandel skall en man (eller kvinna) behöva utstå?  I bland så önskar ju jag att även emotionell misshandel var straffbart och gav stränga fängelsestraff.


    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
  • Anonym (gottegris)

    Fy fan för dig TS. Vilket uselt white trash-beteende. Du har förstört din man för all framtid.

  • Anonym (gottegris)
    Anonym (Lulle) skrev 2016-05-01 13:21:39 följande:
    Det är pappan till sina barn hon har lämnat och därigenom gjort illa. Inte sina barn. 
    Barnen kommer för alltid leva i en trasig familj. Fattar du hur stelt det måste vara på julmiddagarna framöver? Vill barnens farföräldrar ens träffa deras mamma längre?  
  • MarinaLadhr

    TS, livet innehåller ibland riktigt jobbiga dilemman. Det här var förstås ett sådant för er. Folk här i tråden reagerar som om du/ni gjort något helt förfärligt grymt, och jag tycker det är lite överdrivet hårt och dömande mot er. Någon drog en jämförelse med våldtäkt eller misshandel, någon annan sa att det är "det ultimata sveket" - och jag säger bara: nej, det är inte i närheten. Ni blev kära, ni valde att agera ganska ogenomtänkt på det, din förre man blev sårad på kuppen. Det är sådant som händer. Det är ingen dödssynd och det är ingenting man inte kan ta sig vidare ifrån, när man själv är redo. Han är inte ert ansvar (även om ni självklart ska vara respektfulla inför hur han känner om saken), det har gått 3 år för det första och för det andra så är ni två nog inte de bästa personerna att hjälpa honom må bättre eftersom ni bara påminner honom om det jobbiga han behöver läka från.

    Jag tycker förstås också att det hade varit bättre om du avslutat förhållandet med din man innan du inledde något med brodern, men nu blev det inte så och det Är Inte Hela Världen även om det självklart sårade din dåvarande man. Mitt råd är att sluta ta ansvar för hur din ex-man mår nu - det är ingenting du kan ordna upp ändå (kanske gör du det bara värre för honom om du försöker). Lev ditt liv. Be om ursäkt för hur du hanterade situationen, om du inte redan gjort det (men jag antar att ni har pratat om det någon gång?), och gå sedan vidare med ett rent samvete. Du följde ditt hjärta, det är det enda du gjorde. Du måste sluta straffa dig själv. Han har faktiskt ansvaret för sitt eget liv, och det är inte som att du är insiktslös och oförstående för hur han har det. Jag antar att du inte pratar illa om honom eller på något sätt förvärrar skadan genom att vara dryg, otrevlig, hänsynslös eller liknande. Det är allt du kan göra nu, vara så respektfull du kan i efterhand och samtidigt låta honom gå vidare med sitt liv på sitt sätt. Du kan faktiskt inte kontrollera hur han hanterar det här. Han är en vuxen människa och det är hans val. Han kan få hjälp av andra han har omkring sig som bryr sig om honom, och det är upp till honom när/om han tar emot den hjälpen. Du är inte skyldig honom att må dåligt över det här längre. Och om du är lycklig med din nuvarande man så spelar det ingen roll att de är bröder - din första man har ingen äganderätt på dig! Blir lite äcklad av hur folk skrivit här i tråden, som om du vore hans stämplade egendom som ingen annan han känner får bli kär i och ha ett förhållande med. Klart att det är extra jobbigt när det råkade bli ett syskon, men det är ändå inget undantag. Du förtjänar att vara lycklig med den personen som du mår bäst med. Punkt.

  • EnAnonumius
    Anonym (gottegris) skrev 2016-05-03 02:37:41 följande:
    Barnen kommer för alltid leva i en trasig familj. Fattar du hur stelt det måste vara på julmiddagarna framöver? Vill barnens farföräldrar ens träffa deras mamma längre?  
    Enligt TS så vill det uppenbarligen detta.

    Utdrag ur inlägg #48 skrivet av TS:
    Anonym (Skyldig) skrev 2016-05-02 17:35:10 följande:
    Slå gärna på mig och min man men jag förstår inte den som ger sig på hans föräldrar! Fy så lågt! De har en jättesvår sits och har försökt hjälpa mitt ex på alla sätt. Vi har avstått släktkalas och hållit oss undan och ett tag funkade det men inte längre. Mina svärföräldrar vill inte tvingas välja mellan sina barn och absolut inte tappa kontakten med sina barnbarn. Därför varken kan eller vill de bryta helt med oss.

    Så som man känner sig själv, så känner man ALDRIG andra.
  • Anonym (ego)
    MarinaLadhr skrev 2016-05-03 03:15:40 följande:

    TS, livet innehåller ibland riktigt jobbiga dilemman. Det här var förstås ett sådant för er. Folk här i tråden reagerar som om du/ni gjort något helt förfärligt grymt, och jag tycker det är lite överdrivet hårt och dömande mot er. Någon drog en jämförelse med våldtäkt eller misshandel, någon annan sa att det är "det ultimata sveket" - och jag säger bara: nej, det är inte i närheten. Ni blev kära, ni valde att agera ganska ogenomtänkt på det, din förre man blev sårad på kuppen. Det är sådant som händer. Det är ingen dödssynd och det är ingenting man inte kan ta sig vidare ifrån, när man själv är redo. Han är inte ert ansvar (även om ni självklart ska vara respektfulla inför hur han känner om saken), det har gått 3 år för det första och för det andra så är ni två nog inte de bästa personerna att hjälpa honom må bättre eftersom ni bara påminner honom om det jobbiga han behöver läka från.

    Jag tycker förstås också att det hade varit bättre om du avslutat förhållandet med din man innan du inledde något med brodern, men nu blev det inte så och det Är Inte Hela Världen även om det självklart sårade din dåvarande man. Mitt råd är att sluta ta ansvar för hur din ex-man mår nu - det är ingenting du kan ordna upp ändå (kanske gör du det bara värre för honom om du försöker). Lev ditt liv. Be om ursäkt för hur du hanterade situationen, om du inte redan gjort det (men jag antar att ni har pratat om det någon gång?), och gå sedan vidare med ett rent samvete. Du följde ditt hjärta, det är det enda du gjorde. Du måste sluta straffa dig själv. Han har faktiskt ansvaret för sitt eget liv, och det är inte som att du är insiktslös och oförstående för hur han har det. Jag antar att du inte pratar illa om honom eller på något sätt förvärrar skadan genom att vara dryg, otrevlig, hänsynslös eller liknande. Det är allt du kan göra nu, vara så respektfull du kan i efterhand och samtidigt låta honom gå vidare med sitt liv på sitt sätt. Du kan faktiskt inte kontrollera hur han hanterar det här. Han är en vuxen människa och det är hans val. Han kan få hjälp av andra han har omkring sig som bryr sig om honom, och det är upp till honom när/om han tar emot den hjälpen. Du är inte skyldig honom att må dåligt över det här längre. Och om du är lycklig med din nuvarande man så spelar det ingen roll att de är bröder - din första man har ingen äganderätt på dig! Blir lite äcklad av hur folk skrivit här i tråden, som om du vore hans stämplade egendom som ingen annan han känner får bli kär i och ha ett förhållande med. Klart att det är extra jobbigt när det råkade bli ett syskon, men det är ändå inget undantag. Du förtjänar att vara lycklig med den personen som du mår bäst med. Punkt.


    Ännu mer nyliberalt skitsnack. Jag vet inte riktigt vilket jag tycker värst om, idioter som förstör människor med sin egoism eller idioter som anser sig vara lite bättre än alla andra för att de har en accepterande inställning till de första idioternas egoism.

    Du verkar inte ha förstått poängen, människor som själva kan visa medkänsla och respekt för andra människor kan man vara förstående mot, människor som fullkomligen skiter i allt och alla och är helt ok med att medvetet trasa sönder andra människor för att få som de vill SKA dömas, de ska dömas jävligt hårt så att de förhoppningsvis förstår att deras beteende är oacceptabelt. Det är så samhällen sanerar sig självt från svinaktigt beteende. Mao du har inte förstått bättre än någon annan, du förhåller dig bara mer känslokallt till andras lidande och har en annan inställning till hur elakt beteende ska bemötas. 

    På tal om äcklad, så blir jag äcklad av din brist på empati, din känslokalla inställning till andra människors lidande, din cynism och ditt patetiska behov av att känna dig lite bättre än andra genom att tro att du är mer förstående än andra bara för att du accepterar skitbeteende. Jag hoppas innerligen att du en vacker dag blir lika sviken som TS fd man och att du då blir bemött av din omgivning på samma empatilösa  och cyniska sätt som du förhåller dig till andras lidande, först då kommer du kanske förstå vikten av att döma människor som medvetet förstör andra människor.
  • Anonym (ew)

    Men fyy så grisigt gjort av dig ts.

    Hoppas du och din sviniga man skäms resten av livet.

  • Anonym (ego)
    Zombie von Rymmen skrev 2016-05-02 20:28:03 följande:

    Nyliberalismen skördar nya framgångar ser jag. Och offer.

    www.theguardian.com/commentisfree/2014/sep/29/neoliberalism-economic-system-ethics-personality-psychopathicsthic


    Oj ojoj, det här var riktigt vidrigt. Människors sexuella läggning är något man är, inte något inlärt, och definitivt inte något som i sig på något vis är till harm för andra människor. En fruktansvärd relativisering i stil med Åsa Romsons Auschwitz-uttalande.

    Fint att du fick med lite nyliberalt nyspråk i form av "utamaning" på slutet också.
    Intressant länk... väldigt bra.

    Visst är det fantastiskt hur nyliberalismen fått människor att tro att allt hela livet är en enda stor gråzon där rätt och fel är något man själv sätter efter egna behov. Egoismen har normaliserats till den milda grad att folk inte ens längre är medvetna om sin egoism. Saker som solidaritet eller egentligen allt som avviker från grundtanken på att man själv är centrum i universum ses som ett hot som bör undvikas och förstöras så snabbt som möjligt, inget får stå i vägen för självförverkligande...inte ens andra människors lidande.
  • Anonym ((M))

    Gissar nog på att brodern är den mer manipulativa och inte riktigt klarar vara själv. Han sa väl ngt i stil med att man måste hantera sina motgångar, hans ex fru lämnade honom då tar han brorsans fru. När ni får problem längre fram i förhållandet kommer han helt sonika vända sig till nästa tjej.....kanske hans brorsa fixat en ny då som han kan "trösta" sig hos......gissar på att någon går tillbaka då.

    Hoppas din ex man repar sig, blir bra mellan han och ungarna och att han för evigt klippt bandet med brodern på alla plan.

Svar på tråden Blev ihop med hans bror