Tänk er för om ni vill gå miste om lyxen och komforten för att få barn.

Hahaha, vad det lät negativt ;) Det blir vad man gör det till. Tyvärr är ju detta samhälle uppumpat med att allt ska vara så perfekt. Du ska ha heltids jobb, träna och dessutom ha det perfekta förhållandet. Tyvärr. Vill du jobba mindre som mamma, är det en kvinnofälla osv osv... Och den egna tiden ska vi inte prata om... Den är ju så viktigt att man tar tid från sina barn och parnher... Själv har jag egen tid när jag går på toa ;)...

Alla sa att det är underbart att få barn. Jag upplever det annorlunda så det blir bara ett...

Sjuk insändare!!

Om vi ser tillbaka på förr eller ja varför inte andra kulturer så hjälptes man åt i familjen/släkten med alla barnen!

Numera ska man klara Allt Allt Allt själv! Klart det är utmattande?! :O
Jag har själv 4 barn och Aldrig någon som helst avlastning! (Ja någon gång per år händer det!) min man jobbar långa dagar..
Och ja jag är föräldrar"ledig" och äldsta går i skolan och de två mellanbarnen går på fsk. Min näst äldsta har aldrig gillat fsk men min 3åring Äääälskar fsk! Vill aldrig gå hem o vill alltid gå dit! Älskar sina kompisar o fröknar! :)
De går 15h/v.
Och nej jag sitter inte o dricker latte de tre 2,5h jag har "ledigt" tre dagar i veckan.
Jag tar hand om min bebis, tvättar, städar, ibland om jag hinner så sover jag en stund!

Min äldsta börjar 08 och slutar 12.00, de andra två börjar 09 o slutar 14.00
Tycker det är apjobbigt!!! Gör inget annat än och lämnar och hämtar! :/

Jag är mest förundrad över hur föräldrar som endast har sina barn på halvtid pga separation ändå låter mormor el liknande hämta minst en dag/vecka föräldern bar sitt barn för att annat är viktigare än barnet. Har ett exempel från min arbetsplats och fattar det inte alls. Om man bara träffar sitt barn varannan vecka hur kan man då inte vilja spendera så mycket tid man bara får med sitt barn? Jag tror att dagens föräldrar ofta är lite äldre och bortskämda med egentid vilket vi som fick barn tidigt inte var.

Jag tror det största problemet är att föräldrarna inte inser att låta barnen komma i första hand kan ge problem. I en sund familj finns inte orden andrahand, förstahand. Där är alla lika viktiga. Hade jag och sambon inte prioriterat varandra och vårt förhållande hade vi troligen inte levt tillsammans idag. Hade vi alltid prioriterat vår son så hade vi nog haft en odräglig tonåring idag.

Nej, man kommer inte i andra hand för att man får barn. Det finns en tragisk tråd skriven av en kvinna som levt enligt detta.

Föräldrar har väl aldrig tillbringat så mycket tid med sina barn som nu?

När jag var liten i slutet av sjuttiotalet och början av åttiotalet gick jag på dagis 9-10 timmar om dagen, och det var jag absolut inte ensam om.

När min  mamma var liten i slutet av femtiotalet var mormor förvisso hemma ett tag, men inte hade hon barnen runt fötterna - mamma och hennes syskon var ute och röjde. Och när yngsta barnet började skolan började mormor jobba igen, barnen fick klara sig själva efter skolan.

Och jag har mitt barn varannan vecka, och min mamma hämtar på fritis en dag den veckan (mitt ex föräldrar hämtar en dag den veckan). Det är inte för att jag vill ha egentid, jag vill vara med mitt barn så mycket som möjligt, utan för att mitt barn och min mamma älskar varandra och vill vara med varandra. Mamma hämtar tidigt, de har eftermiddagen ihop, och sedan kommer jag hem till mamma efter jobbet och sätter mig vid dukat bord innan jag och barnet åker hem till oss.

Som ensamstående är jag väldigt tacksam mot mina föräldrar som hämtar nån gång i veckan så att jag hinner jobba heltid för att få ihop ekonomin.

Sanningen är att vetenskapen har kommit fram till att ett barn kan göra att föräldrar känner mer mening med livet, men att ha fler barn inte gör föräldrar lyckligare. 

Jag känner inte alls igen att man hjälptes åt. Vi såg till att en av oss började arbeta tidigt och den andra sent för att barnen inte skulle ha 50-timmarsveckor på dagis, som dessutom hade kostat en förmögenhet.

När man kom hem fick man laga mat, tvtta, städa, läsa läxor och natta barnen med sagor efter kvällsbadet. På helgerna var det utflykter till skidbackar, skridskoskola, man byggde kojor och var i skogen eller cyklade och badade när det var soliga dagar. Alltid lunch med som man hade förberett hemma.

Vi klarade allt själva utan att anse oss bli utmattade och ha behov av sjukskrivning. Livet var hårt men villkoren för att ha det bra är att man kämpar för det. Annars blir man utan.

Nu är jag jämngammal med dig, men skaffade barn senare. Men sambons barn bör vara i dina barns ålder och sambon ser ingen större skillnad mellan de dryga 10 åren som gick mellan syskonen och när jag pratar med brorsan som har barn som är drygt 10 år yngre än vad kusinerna är så är den stora skillnaden att man är mindre avslappnad idag. Det är mycket mer fixerat kring barnen, allt ska organiseras. Nu planerar man in lekträffar (eller playdate). Barnen ska sysselsättas hela tiden. Då blir det jobbigt.att ha barn.

Att bara ta det lugnt, strosa runt på stan eller i skogen verkar många glömt av hur man gör.

Men så mycket hårdare var inte livet för 30 år sedan, snarare tvärtom. Det är större hets idag

Mor- och farföräldrarna vill väl träffa sina barnbarn och barnbarnen träffa dem. Många gånger när vi får hjälp med hämtning är det för barnens skull, de älskar att hämtas av mormor och farmor och inte för att vi själva inte har tid.

Med att hänvisa till förr i tiden så syftas det nog till när våra föräldrar var små. När mormor började jobba var det självklart att de skaffade städhjälp (de var inte höginkomsttagare).

Min mamma pratar ofta om hur vi barn på 80-talet gick långa dagar och hur kämpigt det var att hinna med allt.