Hämnd som gick fel, väldigt fel...

Tack så mycket, ni som skriver! Jag är helt chockad av detta och hade aldrig tänkt mig behöva genomgå en abort och absolut inte en sen sådan. En tidig känns okej rent etiskt men vid en sen så har ju fostret börjat känna saker och det känns hemskt att det ska behöva lida för våra misstag. Jag är fortfarande osäker... När jag var på ultraljudet så kom jag mig inte för att berätta om situationen för jag blev så chockad så då ringde läkaren upp mvc år mig och bokade in en tid för inskrivning imorgon. Jag kanske kan rådgöra med barnmorskan där... ska läsa på om sena aborter också men tycker att de verkar väldigt skrämmande.

Hade det bara varit jag som råkade ut för detta när jag var singel så hade jag definitivt behållit men vill samtidigt inte förstöra min sambos liv :(

När jag väl lyckas samla ihop mig tillräckligt för att berätta för min sambo så kommer jag att vara ärlig. Det förtjänar han och jag skulle aldrig lura barnet genom att tex låtsas att det hade en annan pappa än vad det har. Jag måste även berätta för min bekanta men väntar nog med det tills jag har bestämt mig för hur jag vill göra. Å vilken soppa det här är! Även om min sambo skulle förlåta mig och vilja stanna med mig så blir det ju jättekonstigt om vi plötsligt får ett barn som inte är hans. Vad ska släkten säga? Hans släkt? Hans mamma kommer att hata mig, det vet jag. Hon önskat sig dessutom ett till barnbarn men detta... :(

Tänk igenom noga: Har du ångrat din abort? Var du osäker innan?