• Anonym (Fan)

    Svärföräldrarna...

    Den här tråden hade likaväl jag kunnat skriva själv.

    Det är så likt mina svärföräldrar

    www.familjeliv.se/forum/thread/45066876-vad-gor-man-nar-man-inte-langre-star-ut-svarforaldrar

    De är skilda, de är enormt självupptagna, ego och dominanta och de styr sina två söner med järnhand, som om sönerna vore tonåringar.

    De ömsom - snackar skit om varandra, ömsom - gaddar ihop sig på ett sätt som gör det omöjligt att veta vart man har dem.

    Sönerna vet att de inte är mycket att hålla i när det blåser.

    Till saken hör nu att vi nyligen fick barn och svärföräldrarna förutsätter (ja - tar förgivet) att vi ska umgås med dem var och varannan helg. Något vi varken orkar, kan eller vill.

    Är det inte högtider (jul, påsk, Valborg, pingst, midsommar), så är det födelsedagar, picknickar, middagar, you name it och vi ska flänga till endera ena föräldern eller andra.

    Allt efter vad som passar dem och deras behov och det är sällan de frågar oss. Vi ska bara med, efter deras premisser. Har de andra planer - ja då duger vi inte. Men är de ensamma - DÅ ska vi ställa upp - bums!

    Vi HAR pratat med dem - flera gånger. Men de lyssnar ALDRIG och jag förstår om min sambo har tystnat, för de kan inte kommunicera...

    Hjälp... Beredd att separera pga dem och deras dominans

  • Svar på tråden Svärföräldrarna...
  • Anonym (Fan)

    Jag har slutat.

    Jag frågade förresten andra i vår närhet om jag överdrev men de höll med mig om att: "ja, de har ett knepigt sätt att förhålla sig till andra människor. Det märks"

    Håller med dig - nu får sambon sköta deras kontakt.

    Yngre brodern har brutit sig fri, och kommer undan med det. Min sambo är familjens hackkyckling så föräldrarna vet om att det är tacksamt att hacka och köra med honom. Den typen av människor håller jag mig undan ifrån

  • Anonym (Fan)
    Anonym (***) skrev 2016-05-22 18:28:23 följande:

    Stötta då din man så han också drar sig ur deras grepp. Han kommer också undan med det. Jag menar, vad kan de göra om ingen av dom vill umgås med dom?

    Om du lämnar honom så vinner dom. 


    Både jag och familjen stöttar.

    Det börjar hända saker nu, märker jag. Det värsta är att de får honom att må dåligt
  • Anonym (Fan)

    Idag var det dags igen... Svärmor har planerat inför en sommarfika, ända sedan i julas (något hon gör varje år)

    Pang - så fick vi ett datum: "välkomna på fika, osv den och den tiden"... Inget: "när passar det er?"

    "Vad tycker ni?" utan, en ren och skär order:

    "Fika kl 12:00, plats, datum, ta med er..."

    Då vi redan hade gjort upp planer så svarade vi snabbt att vi inte kunde. Då spårar allt ur och hon ringer min sambo och skäller ut honom (?!) för att "ni vill / kan ju ALDRIG träffas!!" varpå en het ordväxling uppstår. Jag hör hur min sambo höjer rösten och säger något i stil med att: "men snälla mamma, jag har ju en egen familj nu. Jag kan inte springa och träffa er hela tiden. Jag hinner knappt vara med min egen familj och mina egna vänner längre"

    Sedan kommer hans pappa:

    "16-17 juli, vad gör ni då? Jag tänkte att vi skulle städa mitt garage samt göra i ordning köket inför att nytt golv ska läggas"

    Jag blev helt mållös... Det tar aldrig stopp...

  • Anonym (Fan)
    Anonym (C) skrev 2016-05-30 12:44:03 följande:

    Men OJ!! 

    Snacka om gränslösa.

    Bra svarat av din man. 

    Krävs bara tydliga gränser. Även om det är tråkigt att de ska behövas alls.

    Jag hade svarat pappan övertydligt:

    Men pappa, mitt i sommaren så vill jag faktiskt njuta av min fritid tillsammans med min familj. Städa garaget får du faktiskt göra själv. Be mamma hjälpa dig, det är ju hennes garage också.

    Det kommer att bli följder, men sätter ni inte ned foten nu kommer det bara bli värre.

    Jag har fått lov att sätta gränser för min mamma. Hon har själv knappt några alls så det har varit absolut nödvändigt.

    Pikar kan fortfarande komma och då biter jag direkt tillbaka, annars blir det gradvis värre. Jag vet hur jobbigt det kan vara. 

    Försöker få henne att inse att vi behöver vara överens om att vi inte alltid är överens och att respektera detta.

    Maken tål henne bara i kortare stunder, en middag eller fika då och då. Gemensamma resor eller övernattningar är helt uteslutet. Skulle mina föräldrar be om städhjälp skulle jag skicka nummer till en jättebra städfirma och tipsa om RUT.

    Ibland har en del människor svårt att förstår ens prioriteringar.

    Svägerskan ringde här om veckan och ville ha min mans hjälp att dels hyra ett släp (som hon givetvis skulle betala för). Hon vågar nämligen inte köra med släp själv. Och så ville hon att han skulle köra till Ikea där hon skulle köpa en ny säng, han skulle hjälpa och bära, köra hem den, hjälpa att bära upp den och sedan returnera släpet. Vi sa nej och förklarade att vi just själva köpt en säng inklusive HEMKÖRNING och BÄRNING, Ikea har den tjänsten.Vi förklarade att vi prioriterar vår egen tid och våra egna ryggar högre än den tilläggskostnaden.

    Men svägerskan tyckte det var för dyrt för henne och att min man borde ställa upp.

    Helt sanslöst. Sur blev hon då han givetvis inte ställde upp.

    Jag förstår verkligen inte hur människor kan skaffa sig saker de inte har råd eller tid och sedan räkna med andra människors hjälp?


    Tack för bra svar!

    Vad starka du / ni är som satt gränser för din mamma och din svägerska!

    Nej exakt, jag håller helt med dig: "Jag förstår verkligen inte hur människor kan skaffa sig saker de inte har råd eller tid och sedan räkna med andra människors hjälp"

    Svärföräldrarna är skilda och då har pappan valt att bo kvar i villan, själv.. Trots att han bevisligen är för lat, snål (och för okunnig) för att bl a städa, snickra och underhålla huset. Då passar det jättebra att äldsta sonen gör allt detta för honom.

    Överlag så förstår jag inte hur andra människor låter mina svärföräldrar hållas, för jag får intrycket av att de i stort - har kört och bossat ganska friskt, även med sina egna vänner och svärföräldrar.

    Förstår inte hur man kan ta förgivet, precis som din svägerska, att andra ska ställa upp.

    Någon gång - det kan jag absolut köpa. Men att sätta sånt här i system, nej - det övergår mitt förstånd.
  • Anonym (Fan)

    Det ska även tilläggas att: yngste sonen bor kvar hemma, men behöver inte hjälpa till!!

  • Anonym (Fan)
    Anonym (Malin) skrev 2016-05-30 13:16:00 följande:

    De låter extremt egotrippade! "Jag tänkte att vi skulle" låter ju inte ens som en fråga utan som en order, om än lite inlindat.

    Jag skulle aldrig i livet ställa upp när någon formulerat sig så. Särskilt inte efter det där som hände med sommarfikan.

    De tycks behöva hjälp att klippa navelsträngen... Sätt ner foten nu, det blir INTE lättare längre fram.


    Precis min tanke!! Och ett så tydligt tecken på att det är något de bara har tagit förgivet.

    Nä, det där var liksom droppen. Jag har fått nog nu.

    Enda lösningen är väl att vi flyttar ifrån stan
  • Anonym (Fan)
    Anonym (C) skrev 2016-05-30 13:50:30 följande:

    Men inte ska ni behöva lämna ert hem och övrig bekantskapskrets pga svärisarna?

    Tips:

    Möt deras förslag/krav med era egna förslag.

    Ex. till pappan säger ni: vet du, jag har varken tid eller ork att städa garage mitt i sommaren. Men vill du göra det och vi är hemma den 16-17:e är du välkommen över till oss och grilla när du jobbat klart.

    Ex. till mamman säger ni: nej, tyvärr funkar inte nästa lördag för oss alls, men två veckor senare, måndag em, då har vi tid och kan ses på fika. Vad sägs?

    Svårt att bli arg på någon som bjuder till själv, förstår du hur jag menar?


    Absolut!! Riktigt bra tips.

    Dem ska jag nämna för sambon och även använda mig av själv.

    Med mamman har jag faktiskt gjort så - och kommit med motförslag om veckodagar. Det har hon helt ignorerat.

    Hon fick alternativet, hon fick erbjudandet och att vi ses under veckan, då det passar oss. Ändå leker hon offer. Märkligt hur svårt det är med att ta ansvar...
  • Anonym (Fan)
    Anonym (C) skrev 2016-05-30 14:23:45 följande:

    Då är hon ännu mer gränslös än vad jag trodde.

    Bara för er att vara ännu tydligare i gränserna och "motförslagen".

    "vi sa inte att vi inte vill ses, vi föreslår ..dagen den ..:e istället. Ja eller nej?"

    Ignorera hennes försök att göra sig till offer.

    Avbryt eventuella monologer snabbt med att det kokar över på spisen el liknande. Be henne återkomma om det passar med den tid ni föreslagit. 

    Mamman beter sig så här för att hon kan.

    För att hon fått ut något av det tidigare. För att sonen givit med sig.

    När hon väl inser att hon förlorar på det kommer hon måste ändra sitt beteende.


    Visst är det så! Hon har en vinst i det.

    Peppar min sambo att inte gå på hennes offer-roll och anklagelser. Och att inte heller acceptera att bli respektlöst bemött, som en hunsad tonåring.

    Därför är jag så nyfiken på att andra låter henne hållas: hennes egen mor (som enbart fjäskar för sin dotter), hennes exman, hennes pojkvän (ja, som inte orkar bo med henne) och hans barn
Svar på tråden Svärföräldrarna...