Är det lättare att vara feminist om man är familjefar med fru och barn?

Lättare att bli eller lättare att vara? Feministiska frågor lär ligga mer nära till hands och många bryr sig mer om sådant som berör dem personligt.

Däremot skulle jag faktiskt säga att det lättare att "vara" feminist när man inte är förälder. Är det någon gång det är lätt att falla in i klassiska kvinnofällor så är det under småbarnsåren.

Biologiska val? Jag tänkte på sådant som att det oftare är kvinnan som går ner i arbetstid när barnen går på förskola, att kvinnor vabbar mer, etc.