Min sociala fobi förstör mitt liv

Du är ändå "bara" 22! Och du jobbar med problemen.

Jag vill säga grattis till examen! Jag har ingen ännu och är 10 år äldre än dig. Har också samma problematik som du.

Det är jävligt orättvist faktiskt att vissa ska behöva bli motarbetad av sitt eget psyke varje dag medan andra tycker det är "jobbigt" i vardagen när man måste dammsuga eller när smöret är slut. Själv skulle jag offra ett ben, till och med en arm, om jag bara fick slippa all ångest!

Jag tror faktiskt att en del av anledningen till att din ångest eskalerar så mycket i vissa situationer beror just på att du VILL så mycket och att du ser ner på dig själv när det inte funkar. Kanske måste du komma på något sätt att ställa andra typer av krav på dig själv. Du HAR gott om tid även om du inte förstår det nu. Om jag kunde ge mig själv ett råd när jag var i din ålder hade jag sagt:

1.Försök få KBT riktat mot social ångest, så fort som möjligt.

2. Erkänn för dig själv OCH (vissa) andra att du mår skit, att du inte klarar det du skulle vilja klara och ibland nästan vill ge upp. (Ifall du är en innesluten person som jag)

3. Sätt inte som mål att klara en utbildning just nu. Börja med att ha som mål att bara gå på första lektionen på en kurs, en mer soft kurs, kanske inte på universitet utan mer inofficiell. Belöna dig själv om du klarar att gå!

Jag tror på dig och jag tror att människor som vi behövs, människor som tvingas till eftertanke och har en känslomässig genväg till förståelse för när andra mår dåligt, även om vi plågas själva.