Jag är rädd för män från Mellanöstern nu och skäms något fruktansvärt.

Men det känns fel att dömma ut en hel grupp på det sättet, jag vet ju själv av erfarenhet att det finns män från Mellanöstern som är jättefina. Det här är som en panikreaktion som bara störtar över mig och jag vill bara fly fly fly..

Jag stirrar mig omkring helt maniskt och håller min man hårt i armen när vi går ut. Jag har inte vågat mig ut utan honom en enda gång på de här två veckorna. Idag ska jag pröva att gå och handla lite med en väninna, jag har ont i magen och är fulltankad med både citodon och lugnande för att överhuvudtaget fungera.

Jag måste ju komma över det här, jag bor i ett invandrartätt område.

Jag antar att det väl är det jag måste göra, men jag vågar inte ta upp det här med mina kontakter i psykiatrin. Jag vågar helt enkelt inte be dem om hjälp med att bearbeta det här.

Min man vet att jag känner så här och han är stöttande, men hur ska jag ta mig ur det om jag inte får hjälp?

Jag var ute med min man och svåger igår då svågern skulle handla skor, det var utländska män överallt. Jag höll på att kräkas i skoaffären och jag hade glömt mina lugnande hemma. Jag skakade i hela kroppen och jag stod och blundade mot min mans axel för att klara av det.

Att jag ser så rädd ut gör ju att folk stirrar och då blir det ännu värre, det känns som att någon av "de där männen" när som helst ska flyga på mig. :(

Jag vet att jag borde. Men jag är så rädd att hon ska se ner på mig, döma ut mig som rasist och att jag skall förlora den fina kontakt vi hittills haft. Jag har haft ångestproblematik, självmordstankar och depression sedan tidigare och hon har hjälpt mig igenom mycket.

Hon är själv invandrare och jag är väl rädd att hon skall känna sig förnärmad och ledsen om jag tar upp något liknande. :/

Jag ska försöka samla mod till mig, men det tar emot i mig så det skriker.

Tack vad fina ni är. Jag vågar inte prata med någon annan än min man om det här och jag behöver stödet. Att han fortfarande går lös någonstans i närheten hjälper inte direkt. :(

Nu ska jag försöka gå och handla med min väninna. Har tagit en stor dos lugnande och hoppas det ska gå vägen.

Det är skönt att höra er säga såhär. Kom precis hem från handlandet med min väninna. Vi gick till en secondhand butik som ligger en bra bit från centrum så att det inte var skulle vara så mycket folk. (hon vet precis vad som hänt) Och det gick väl sådär. Jag hade trots lugnande svårt att hålla tårarna tillbaka, hyperventilerade lätt och höll på att flyga ur skinnet så fort någon gick i närheten. Nu är jag helt slut och sitter och gråter och skakar hemma, men jag gjorde det i alla fall. Jag köpte till och med ett par saker. Min vän hämtade mig direkt vid min dörr och höll sig i närheten av mig hela tiden.

Jag vet att det inte är mycket att hänga i julgranen, men det var första gången jag gick ut utan min man efter det som hände.

Jag vet inte hur man ändrar sin signatur.

Ni är så snälla, tack igen för allt ert stöd. Det känns på något sätt skönt att höra att jag inte är ensam om rädslan, även om det såklart är tragiskt att andra tvingats uppleva hemska/otrevliga situationer.

Jag kan be min man följa med mig nästa besök och hjälpa mig så jag inte tappar modet.

Han säger ändå att han måste "avlägga rapport" om hur jag beter mig till min kontakt.

Han skulle hålla utkik efter ptsd symtom, och jag uppvisar tydligen en hel del enligt honom. Även om jag själv inte vet vilka de är, jag hade tagit så mycket lugnande och satt och grät så jag måste tyvärr erkänna att jag inte riktigt fattade vad hon sa.

Jag ska försöka vara så ärlig jag kan.

Jag sov inget inatt heller, vaknar i panik alldeles klibbig av svett... Usch. Men jag åt faktiskt lite igår kväll. En liten seger. Har gråtit halva morgonen men nu tagit mig samman. Ska gå och sätta mig med min e-pipa på balkongen nu och försöka andas lugnt en stund.

Tack igen allihopa, jag har varit så rädd för att prata om det här, men eftersom ni allihopa säger att det är normalt och okej och att jag inte låter som världens rasist så kommer det nog vara lättare för mig att våga vara öppen mot min kontakt.

<3

Tack <3